Tänk att jag varit här. Fått tid till bara mig. Första gången på hundra år. Vilken förälskelse. Obeskrivbara dagar och att landa härifrån tog tid kan jag säga. Det bästa jag gjort, för mig.

Testar nattljus inför plåtning av tio huldror…

Matcha museum!

Industri vintage och alla andra ord i den här genren, helt på rikt!

Tänk att jag fick vara med om detta. Kollo Bassholmen, enklast beskrivet är det ett kreativt retreat där du jobbar med dina egna projekt på dagarna och äter middag gemensamt under kvällarna. Matlag var ju fantastiskt, det betydde att ditt gäng stod för en middag och en frukost, resten av tiden var det bara att komma till dukat bord. Lyx! 32 deltagare i det här underbara huset, lugnt, kravlöst och på något sätt verkar man få precis det man behöver just där och då. Jag plåtade, skrev på mina noveller och gick på promenader. Konstnären och stickgeniet Anna Bauer drog med mig till båtmuseet på ön, fantastiskt ljus och dofterna ska vi inte tala om. På kollot samsades författare, texilkonstnärer, formgivare, fotografer, musiker, rektorer, reklamare och livsnjutare osv, i en salig röra. Vissa i sin egna bubbla, andra sittandes i grupp vid långbord för att påbörja arbetet med en ny tapetkollektion. Större delen av tiden låg kameran nedpackad när det inte handlade om mitt egna projekt som ni kanske någon gång får ta del av, eller inte. Det beror lite på hur modiga modellerna känner sig men i vilket fall är det en hyllning till den vuxna starka kvinnokroppen porträtterat efter solnedgången i svagt svagt ljus. Så, inte så många bloggbilder på minneskortet alltså. Men bilderna ovan kanske ändå ger en liten glimt om ron, kreativiteten, maten, samtalen och värmen som jag för alltid kommer att bära med mig i hjärtat. Det känns över lag som om jag den här våren och sommaren reser mig ur en lång sömn. Stockholm, Bassholmen och alla andra saker jag fått vara med om, fått leva i…

Tack snälla Markus och Lotta som gör det här, puss till er båda, Maria min rumskompis och alla andra som var med. Sitter tårögd när jag går igenom mitt arbete som jag faktiskt klämde ur mig mellan alla möten. Alla de här kvinnorna som lånade sig till min konstnärliga idé. Ödmjukt slår hjärtat nu. Ödmjukt och stolt. Jag har hittat min väg, eller snarare, hittat tillbaka. Tack.

Love,
/Lo