Djupa kärlek ingen

Det där med orden igen…

Just nu.
Jag läser igen Bodil Malmsten och Ann Jäderlund. Djupa kärlek ingen. Läses. Flyktigt, i mellanrummen. Så djupt ett andetag når, eller tre. Hur många meningar hinner du läsa på dessa varma andedräkter?
Det är smulor kvar på mitt köksbord efter barnens frukost, blommor skriker efter vatten och jag sitter i mitt arbetsrum och skriver uppmuntrande ord till mina vänner och jag skapar plats för mig själv i mitt nya liv. Ibland vill jag kanske säga:
Au revoir Göteborg.
Bonjour något annat.
Men den här stan är jag ju fantastiskt fast i så länge papporna väljer att leva här. Så jag vinkar istället adjö till de vänner som sagt detsamma, och jag släpper taget om arbeten som tär. Då blir det kanske i slutändan, den staden jag vill leva i, ändå.
Och jag har suttit på mitt vidunder till stadsbalkong och avhandlat tre samtal, en ljummen kopp kaffe och en skållhet vit kvarglömd glögg. Innan jag reste mig och gick in hade all snö på räcket hunnit smälta.
Att ställa sig frågan, 

Hur vill jag leva
hur vill jag älska
hur vill jag arbeta
gör jag ständigt dessa dagar.

För mig är transformationen vid vår och höst betydligt större än vid våra tolvslag. En relation börjar inte med giftermålet och ett föräldraskap inte vid förlossningen. Allting är organiskt.
Så som i mig om våren. Och nu är tid för:


Middagar
romantisera sitt egna liv på instagram
fila sina fötter
titta på solnedgångar och mjuka sovande barn
hålla vänners händer
träna sig varm på stadens badanstalt
väga för och emot inför nya möten
arbeta med fotografierna som bränner i huvudet
med texterna som vill ut
och aldrig mera ge sig för lätt, för smicker eller människor som lovar väldigt fint
och inte lita på dem som säger sig vara ärligheten själv
frihet är det mera tid för om något.

Upp till bevis nu. Människa. Liv. Mig själv.
Upp till bevis, på ett brutalt islossande sätt, på ett körsbärsblommande doftande av fuktig solvarm jords, vis.

/Drömma-Lotta

Vårt hemma, och livet i mars…

Jamen hej mars.

Det där att komma sig för, och att dokumentera annat än jobb med sin kamera. Görs mest på min instagram för tillfället. Jag har haft lite fullt upp med roligheter och livsresan helt enkelt. Hänger på Hagabadet mera än i min mjuka sköna soffa hemma nuförtiden tex. En bra sak förvisso. Men sen är det så himla himla mycket jag velat formulera i text här, sådant som inte får plats under de små rutorna på IG. tankar om samarbeten, om kroppen, om hälsa och kärlek. Om att inte passa i mallar och att gå sin egen väg. Och visa er jobb som jag pysslar med för tillfället. Allt från vackra stolar, broderier, tapeter, matrecept och Italienska viner till reportage, konstprojekt om kroppen och såklart de egna orden, de hemliga orden.
Men en sak i taget. Vi kan väl helt enkelt börja såhär. Med ett försiktigt hej, det är mars redan. 
Mars och ljusare dagar och människorna lyfter blicken och håller upp dörrar och skrattar igen. Jag ser allt att ni har mera vind i stegen nu, att kinderna rosas när ni ler på vagnen in mot stan, och plötsligt ses vi igen. Lunchar lite mera, rings lite oftare och händerna tycks fulla av osynliga blommor.
Om oss då, i nya hemmet, i nya verkligheten?
Det bor musik i oss och vi dansar genom rummen med ett nytt driv, jag önskar mig fler blommiga klänningar och kaffe på balkongen. Samtal om drömmarna och småbarnens underfundiga sagovärld. Storbarnens verklighet. Min. Er.
Vill visa detta också. Inte beredd på plåtningen men det blev så himla fint trots den mörka dagen. Tack.

 

Kom hit, verkligen, kom.
Och vi andas här. 

Livingroom songs

 

När det är fullmåne i Vasa

 


Då sätter vi på vår bästa musik… den här kärleksvisan har vi rört oss till som älvor det senaste….


Klär oss som vi behagar…


Och virvlar som små decemberyra snöflingor…

Det går så bra att leka här förstår ni.


Alla dagar finns det goda saker att minnas, ting att tacka för, och något jag kunnat göra bättre…

Annars då? Lite paus från det vardagliga snart. Jag ska nämligen åka till ett sagolikt ställe tillsammans med ett gäng fotografer och storytellers i regi av Babes in Boyland.
Lyllos mig. Lyllos lyllos mig…