From varumärken

It’s a slow revolution


November, vart tog du ens vägen viskar jag sömnigt varmt och starkt. Jag blev friskare. Jobbade med fantastiska företag och landade efter den första (största), renoveringsetappen här hemma.
Det bästa den här månaden var just det, och att jag blev bjuden på så himla fina events anordnade av vänner. Så här kommer en rejäl dos länkkärlek lagom till jul.
Jag vill tipsa er om några av företagen jag jobbar med eller stöter på, eftersom de är så grymma och jag älskar både deras produkter och människorna bakom. Ett stort plus med att bo på Västkusten, är just det. Nätverkandet, närheten till alla och allt mysigt som ordnas. Det är som att bli hembjuden till någons kök faktiskt. Även de större företagen lyckas alltid få till känslan av den där varma famnen som jag uppskattar så. Mer om det snart…


I Viktoriapassagen har Emma von Brömssen och Kajsa Cramer öppnat en bedårande söt pop up shop fylld till brädden med godsaker från deras egna kollektioner och samarbeten som Bliss och Götefors Porslin. Bliss är deras egna projekt ihop (vilket har jag plåtat moodbilder till), och Götefors skulle jag faktiskt också fotat men blev olyckligt nog sjuk. Fick den fina blå fågel-temuggen på posten häromdagen, antar att ni sett den flimra förbi hos andra i era flöden… helt perfekt är den!


Det var det där med lyktorna också. Om ni vill ge varandra hållbara julklappar kanske ni inte tänker osökt på sprött skört, utan mera oj så opraktiskt. Fast det där stämmer inte kan jag intyga som samlar på dessa. Jag kör dem i diskmaskinen upp och ner så de råa kanterna skaver, vi har pennor i dem, blommor eller ljus. jag flyttar runt dem med slarviga rörelser men inte en flisa har lämnat dessa sinnliga kroppar. Det är som att vidröra porslinshud och slipade stenar på en solvarm strand, att hålla dina kupade händer runt Kajsas lyktor om ni nu undrar…


Detta då. Från en oförglömlig middag ute hos Hermans Lada. 

Så många vackra själar på samma ställe. Jag och Lena och Hanna åkte dit och när presentationsrundan gick runt bordet stockade det sig i halsen ungefär 20 gånger, över alla livsberättelser och hur alla dessa fantastiska entreprenörer hittat till sina kall här i livet. Högst upp på min hållbara julklappslista står därför förutom fler av Kajsas lyktor, ett fårskinn från Avelsås Naturhem, ett spillkum från Annika Lööf och någon av alla fina linneprodukter som Ancher Design tillverkar. Det sistnämnda är Ann Stenströms märke, hon som även driver själva ladan. Och dit till den där magiska ladan ska jag banne mig åka på konsert till sommaren sen, för de arrar de mest intima konserterna där du ibland nästan sitter i knät på de som spelar.
Sånt älskar jag.  

Nu längtar jag efter att själv bjuda in folk till mitt kök i vinter. Det här är ungefär så mkt jag kan visa just nu pga nedrivna skåp, trasigt kakel och en en gammal fläkt som balanserar på min lilla arbetsyta. Men det gör inte så mkt. Värmen och trivseln kommer av de som gästar, inte för att jag har det perfekta köket. Men en sak har jag kommit fram till iallafall, att bra redskap inspirerar mig att laga mer mat. Rustika brädor är fint även om jag inte hittade min megastora på nätet (se bild), utan direkt i butiken, och skålar behöver jag för det har jag nästan inga alls. Men jag får bygga långsamt tänker jag. Lite som livet mitt, jag syr och lappar och lagar. Det är operfekt och ibland aningen rörigt men jag säger mera ja och nej på rätt ställen nu och det har resulterat i mera sömn om nätterna och en stor varm röd ros i mitt hjärta. 


Alla dessa möten… tack!


För mig bor lyckan i det lilla för det mesta. Solkatter över en vacker tapet. En kopp te och uppdateringar om vad som hänt sen sist med en vän. Ett snällt öga som möter en när du lämnar ungar på morgonen. Ett nytt litet jobbuppdrag eller en varm hård kram från en blivande tonåring. Och i mitt nya liv är inte en enda dag den andra lik. Det tycker jag mycket om. Det är roligt, ibland utmanande och otroligt lärorikt numera, livet mitt. Det helar mig vill jag tro.


Att skynda långsamt i livsprocesserna, att förlåta sig själv och att unna sig. Det jobbar jag på. Det funkar för mig. Och lyckan över att se mitt hem växa fram lite som min på riktigt senaste hobby, att brodera. Det är en lisa för själen…

 

Ps, jag har gästbloggat hos Sandberg, om tapeten här ovan. Hälsa på där för allt i världen och ha den bästa helgen nu!

 

Om ett jobb för Rebel Walls och om inredningstankar…


Hej på er, jag tänkte visa lite bilder från ett jobb jag gjort åt Rebel Walls inför deras nya kollektion Eclectic Dash.
Det gick helt enkelt ut på att skapa ett stilleben åt dem och i samma veva gjorde de en intervju med mig om hur jag tänker kring inredning (och tapeter såklart), här hemma. Otroligt roligt litet uppdrag och under tiden som jag jobbade med de små tapetproverna blev jag liksom helt såld på flera stycken av dem, så nu blir det en fortsättning på det här inlägget lite längre fram inser jag.
Vårt hem är från 1888 men renoverat och delvis omgjort på 20-talet, för att inte tala om allt som skrek 80-tal när vi flyttade in här i slutet av augusti i år. Nu är det nästan färdigrenoverat och ingenting är sig likt kan jag garantera. Min tanke är att det ska kännas som en oas, en egen värld som svävar här under vinden där det inte helt självklart ska gå att sätta fingret på vilken tid du befinner dig i. Filmiskt, och lite hotell, brokigt och varmt ville jag fånga. Eklektiskt är ett ett ord som passar rätt bra in på min och barnens stil, alla rum har sin egen själ här och vi har försökt lyssna in vad de önskar helt enkelt.  Nu väntar bara pricken över i:et och längst ner i det här inlägget ser ni vad vi bestämt oss för. Jag som fotograf tycker att fototapeter ger en extra dimension till mitt samlande på svenska tapetklassiker, en dag kanske jag t o m hittar på en egen…


Jamen, här har vi ju ett hörn i mitt arbetsrum, lite sånt här småstök är det väl mest hela tiden ärligt talat. En äkta behind the scenes helt enkelt! Fullt med props i hyllorna som skymtar till vänster i bild, piff som går att använda vid stillebenbyggande åt tex Rebel Walls i det här fallet.

Trots en massa prylar där i de platsbyggda gamla hyllorna och skåpen är det mitt lugnaste rum här hemma och ett perfekt ställe att sitta och skriva på. Så glad att jag valde att ha min arbetsplats på det är viset, istället för att hyra in mig i en studio eller på ett kontor. Närsomhelst på dygnet kan jag sätta igång, vilket passar mig helt perfekt. Barnen är nära, har jag en deadline och behöver sitta till sent nattar jag först och smyger sedan ”till jobbet”. Social är jag tillräckligt ändå tänker jag och faktiskt får jag betydligt mer gjort. Sen tänker jag att det krävs inte ett helt eget rum eller flera, för att jobba som jag gör. Men att göra en hörna tror jag på, där du har ditt viktigaste samlat, vad än du nu pysslar med. 


Ja och bilden till tapetföretaget då, ungefär såhär blev den tillslut. Full av mina käraste ting och väldigt ”Drömma-Lotta”. Det är så jag jobbar bäst, när det kommer från hjärtat ni vet…


Den här helt galna fresken heter A Priori och den har jag beställt till ett rum som vi ska använda till både tv-rum, studio och gästrum. Där är ljust och vitmålat och saknade det lilla extra för att sticka ut, ser fram emot att visa er resultatet innan jul om jag hinner för det kommer att bli såååå bra!

Förutom Priori är den här ljuvliga takrosetten min största favorit i kollektionen och den ska få sitta bakom min säng i mitt ljusgrå sovrum, istället för sänggavel. Kolla länken här på Stucco Gloria så förstår ni hur jag menar. Tänk ändå, hur vi kan förändra rum så totalt genom att klä dem i papper istället för målarfärg. Lite som med klänningar tänker jag.
Så tacksam över all min yta, jag har ju gjort både trångboddhet med många barn i liten tvåa med kokvrå, och en mera normal standard så jag njuter kanske lite extra nu. Visst saknas en hel del möbler men samtidigt är det väldigt skönt att bara skrida runt i mina kimonos med kaffekoppen i handen, njuta av hur långt vi kommit och suga på karamellen. Det är en allvarsam lek att lära känna mina rum, det måste få ta tid.

Att drömma om soffor i sammet och ett extra långt middagsbord till vardagsrummet. Det gör jag nu.

/Drömma-Lotta

 

and in english over at Rebel Walls

Denna gången ska jag inte spela spelet

Jag tog tåget till Varberg för att möta en gedigen gästlista hos Krickelin och Miranda, för att fira deras nya butik. I måndags var jag med om en tuff grej och det var inte förrän i sista stund jag visste om kroppen skulle hålla, eller hjärtat. Åkte ner till slut och bestämde mig för att gå ut försiktigt och sitta ofta, mera iaktta och ta in, än att hålla låda. Men det var såklart lite svårt för det var så många bra där jag ville prata med och det fanns massor att titta på och göra.

Kristin och Mir bjöd på min favoritdryck, avkok på citron och ingefära. När jag kom dit kändes det helt perfekt för en skör och sliten. Jag hade som sagt var tänkt ut innan att jag verkligen bara skulle delta när jag orkade, och vara ego och bara sätta mig och vila om det var vad jag behövde. Bara för att jag valde det, att kanske vara bara 50% av mig, så vet ni? Jag orkade så mkt mer än jag trodde. Kunde vara med på nästan allt, fast jag var så skakig och hudlös. Det här var något av det bästa jag gjort för mig själv i år, faktiskt. Så tack till inte bara FLG som ordnat så himla himla fint och lyckats skapa en oas bland butikerna i Varberg utan tack även till mig själv, som lyssnade på vad jag egentligen behövde. Tack. 

Ser ni hon med blommiga kjolen bakom Miranda? Karoline och lite annat är anledningen till att jag bara måste åka till Helsingborg. Det verkar ju sjukt bra där. Karoline, vilken kvinna alltså!

Kolla, en ung man som var på riktigt. Privat personlig modig och godhjärtad. En sån förebild för andra unga tänkte jag men sa aldrig, det ångrar jag lite… Land of Trees släpper ny singel så lyssna! Och så blev vi bjudna på mat från Verket, sjukt gott, åh! Social dining med långbord hos dem, verkar som ett perfekt lunchkoncept om ni frågar mig, eller frukost och middag med för den delen…

Sneglade på denna hur många gånger som helst men det kom alltid något emellan. Vad är det för fin bok egentligen? En vill ju veta mera. En hel roman bara av omslaget att döma…
Och jag har skaffat glasögon. Nördiga fina stora från Moscot. Tror de heter Björn. Så himla fint mjukt namn. Jag borde verkligen bli kär i någon som heter så. Eller kanske skaffa en hund med det namnet, vet inte riktigt… Iallafall ang glasögonen så fann jag ett par galna i en slags stor kantig guldig pilotmodell hos samma märke också men hade inte råd med två par. Nästa gång. En annan gång. Den som lever får se och allt det där. Jag skulle ju skala ner, men ändå. Så fina, båda.

Lisa Burenius höll workshop och vi målade ytor mer än motiv. Höll oss till en snäv färgskala och hon talade mycket om friheten som kommer i skapandet när man begränsar sig, paradoxalt nog. Men jag är ju helt inne på samma sak så det landade helt rätt i mig. Orkade inte göra klart men när vi stod där sida vid sida och helt planlöst (iallafall för mig) lät penslar och rollers och fjädrar tala och vidröra de vita ytorna kände jag hur pulsen saktade ner och jag landade i en närvaro som jag saknat. Lugnet. Vi ska nog börja måla här hemma jag och barnen, som vi gjorde förr…

Värdinnor på ett avslappnat varmt sätt, kan man sammanfatta det så när det kommer till Miranda och Kristin? Jag tror det. Bästa sortens om ni frågar mig.

Nathalie, när vi förlorade oss i Land of Trees fina spelning, bara för oss…

Den här snodde jag från Babes in Boyland, från vår frukost på Varbergs Stadshotell där jag satt och pratade jobb och liv med dem och bästa AprillAprill Johanna. Jag gillar den här bilden på mig. Det syns att jag har ont och är sliten, men den känns ärlig och fin på nåt sätt. Det är bara så det är, nu.


Det var nog det finaste ändå, när vi skalade av oss själva och bara skapade, sida vid sida. Jag ska aldrig glömma hur en del av er tog emot mig när jag talade om min resa just nu, hur modigt ni mötte och bekräftade. Det märks så väl vilka som fixar ämnen som tex sorg och som inte backar när det kommer på tal. Hatten av för er. Det gav mig energi och glädje.
Och jag bestämde mig för att gå på workshop i december hos Babesen och jag bestämde mig för att fortsätta att välja och välja bort människor och aktiviteter i mitt liv som jag inte behöver. Ärlighet och mod. 
Det får summera mitt Varbergs-dygn och vart jag är just nu. 

 

Gissar att ni kan läsa mer hos en del av de andra som var där: 

AprillAprill Johanna, Doredoris, En lång blondin-Lina, Babes in Boyland, Mia, Nanna, Kollijox, Marina, Lisa, Malin och Karoline

Ha en snäll helg nu!

/Drömma-Lotta

 

 

 

For Good Luck