From Uncategorized

Fredagsbuketten och det mörka i mig

Jag köpte en fredagsbukett du vet, en som är lite mer, av allt. Det var nödvändigt, så säg inget mer. Du förstår det kommer alltid ett slut, även på sommaren som var allt annat än tafatt. Jag strukturerar mig, rättar in mig i vardagen, i arbetsrutinerna som krävas även för en frilansares sinnesros skull… Så därför en dyrköpt blomsterkvast. Ingen egenodlad eller stulen ur stadens rabatter.

drömma fredagsbuketten

Om jag kunde säga dig hur det doftar i min stad just nu skulle du få läsa:
Bedagat, ljummet fuktigt. Mandel, kaffe, rödvin och regnvåt asfalt. Så många kära ord på en och samma gång.

Ann Jäderlund Drömma blogg skörstark

Jag skulle ju läsa så mycket på semestern, sa jag inte det? Ordnar till mina nya lockar och tänker att det enda som var viktigt åstadkom jag trots allt. Tålamodet, kramarna, den friska mamman. Det där höll jag och vi badade oss igenom veckorna.
Hur jag än vänder och vrider på min längtan, alla planerna och drömmarna kommer alltid samma svar.

dahlia kronblad

Tids nog. Tids nog… tid för melankoli och allvarsamma dikter som präntas i mellanrummen. Mitt mörkare jag blommar bäst om sensommaren och hösten. Det mörka som älskar ensamhet, egentid och samtal med en i taget. Som kallsvettas när hon drömmar mardrömmar om sjukhuset och i bland tappar fotfästet när fyraåringen säger att hon inte vill att döden ska få finnas.
Ljusets tunga slickar mina djupa fönsternischer och allt här i våningen, ses på ett sätt för första gången. Iinklusive hur jag ser på mig själv.

Jag glömmer aldrig den 19:e augusti 2017. När jag vandrade upp till fjärde våningen utan hiss och låste upp min dörr. Nu, fortfarande samma förälskelse, samma rus och kärleksfulla hej hej från väggarna som omsluter mig.

fredagsbuketten drömma

I mitt hemma. I vårt hemma. Är du ensam här är du aldrig rädd. Fast än, 221kvm. Fast än, vinklar och vrår. Alltid trygg.

Ann Jäderlund Drömma blogg skörstark

dahlia kronblad

Allt jag håller kärt finns här. Människorna. Deras tankar, energier och väsen för mig att gå intill. Barnens nybadade hår, eller en gråt över skrubbat knä för mig att vårda. Jag börjar lära mig på vilka ställen golven knarrar mest och hur ljuset faller olika tider om dagen. Lär mig husets historia och vad jag behöver för att göra bra.
En gåva i mitt knä varken mer eller mindre. Halva augustis andedräkt i min nacke. Lockarna som föll i handfatet igår. Min otåliga sida, den som inte väntar på något, bara gör. Utan att ens veta, kunna. 

Jag önskar så att du var här och kunde se rummen själv, med egna ögon.

/Lo

Tonårsboken, drömmar och föräldraskap

I samarbete med den helt unika: Tonårsboken.
Vi åker till Österlen idag. För att vila lite. Landa efter veckor av slit. Andas in barnahår, klia ryggar, diska i mitt älsklingskök och grilla allt vi äter. Parera grodorna i trädgården, se solen gå ner bakom grönsakslandet, åka till havet.
Ligga på verandan, läsa den här boken. Våndas en del, känna aha, känna att jag inte är ensam, anteckna och drömma. Skratta rätt ut igenkännande, gråta en skvätt och få nya verktyg i redskapslådan som stavas föräldraskapet. Växa så det värker. Igen och igen.
Det här är inget vanligt samarbete. Men det är ett. Ett otroligt viktigt. Ett som inger HOPP, STÖD och PERSPEKTIV. 


När jag fick barn de första två gångerna, var det nittiotal. Jag var uppfostrad av 40-talister som fostrats av 20-talister. Jag hade precis förlorat min bästa vän och mamma och kände inga som hade barn, alltså några jag verkligen kunde prata med. Den enda boken som fanns att tillgå var skriven av en person som förespråkade en hel drös saker jag aldrig hade lyssnat på idag. Jag skulle vara auktoritär, men inte för. Jag skulle ge omsorg, men inte för mycket. Det skulle ske si och det skulle ske så. Lät bra i praktiken men den det var ändå för flummigt och pekpinneaktigt på samma gång. Det fanns inga konkreta saker egentligen, utan folk orerade bara om ”sunt förnuft”. Som om det var till hjälp när man kände sig helt lost ärligt talat?
Och d
et var liksom inte tal om att LYSSNA. Om jag hade vågat det där sista, både på mig själv och andra lite mera. Hade det där föräldraskapet varit tio gånger lättare. Om jag gått på min egna magkänsla, samma sak.

Just den här, Tonårsboken. Passar mig himla bra. Den är up to date med kapitel om stjärnfamiljen som ett exempel, hurra!
”Vi träffar tolv familjer och deras erfarenheter ligger till grund för att inspirera till hur vi andra kan navigera som tonårsföräldrar. Till vår hjälp hittar vi utrymme för egna tankar under rubriken ”Nu är det din tur”, där vi bjuds in att tänka själv samt att fundera tillsammans med vår tonåring kring svåra och viktiga frågor som hör tonårstiden till.”
Alltså OM jag fått denna i handen för tio år sedan, det hade på riktigt förändrat mitt liv. 
För det handlade inte om att mina tonåringar var jobbiga egentligen, utan om att jag inte kunde hantera deras nya skepnad särskilt moget ärligt talat. 
Jag är ledsen för det samtidigt som jag inser att det var ett annat liv då, en annan delal och jag handlade utifrån min giv och sits, då. Jag läser, finner tröst och påminns om som de själva skriver, glädjen och förmånen som det faktiskt är att få gå vid sin tonårings sida. 


I måndags fyllde ett av barnen 13 och jag lovar att den här boken kommer att ligga framme ständigt. Dessutom har jag två till som kommer att behöva mig som tonårsmamma framöver så det är bara att fortsätta att lära, göra om göra rätt och ta sig an mina barn nyfiket och respektfullt. Just nyfikenheten och ickepekpinnarna tycker jag att författarna Catarina Klentell och Catharina Wöhlecke-Haglund har lyckats väldigt bra med. Dessutom, månaden ut går allt överskott av försäljning av Tonårsboken till ett av Fryshusets projekt: barn till ensamma mammor. Hur bra?


Inbakat i detta inlägg måste jag även tipsa om Drömkalendern från Sporrong Form som jag fick på posten häromsistens. Den ska också följa med till Österlen och är just nu ett komplement till den andra. 


Precis som Tonårsboken känns Drömkalendern rätt enkel att ta greppa och för mig som lever lite splittrat med inte många utan snarare 100 bollar i luften är det oerhört enkelt och tydligt att spalta upp allt och få en bra överblick varje månad. Lite dagbok, men mest målsättning, belöningar, anteckningar och som att jag lättare kan coacha mig själv i olika projekt. 
Min första månad som exempel, har jag innan månaden ens är slut lyckats superbra med känner jag själv och snart är det dags för en ny, hurra! Där ska jag fokusera mer på mål som förälder, mitt nya kollektiv och mina konstprojekt. Du hittar den fina boken HÄR.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar, tack för ordet!
/Lotta

 

 

 

Våra vänner på Fine Little Day (och tusen andra) har utförsäljningar i helgen

Det är fredag utförsäljningar över halva stan och jag började dagen med morgonmöte på fiket nedanför mig. Så himla himla skönt att bara rinna ner för trapporna och landa hos Azita på Café Sweet Times <3
Julia var så himla fin i sin rutiga blus. Jag tänker ibland att vi borde ha arbetskläder hon och jag de dagar vi jobbar ihop. Då skulle vi se ut ungefär som hon gör idag! 


Efter att ha pratat ikapp och jag lagt lapptäcket för allt jag skulle hinna sy ihop denna dag hälsade vi på våra vänner Fine Little Day som har utförsäljning hos Fritidsagenturen denna helg. Jag ville köpa allt. Det gick inte nä men hittade ändå fina fynd och de fyller på hela tiden så gå dit! En bra grej är att kommer du med egen kasse får du en present. Roligt, praktisk gåva är det också kan jag skvallra om…


Se där, öppettiderna finns i bild och allt!


Den här tycker jag om. Har en med fiskar själv och den är perfekt att ha med sig varma dagar som dessa. 28 grader i skuggan i maj. Inte kattskit nej. 
Så. Inte hann jag med hälften idag men det blev bra ändå. Var sak har sin tid och jag behöver verkligen varva ner, bena ut, skala bort, andas och allt sånt där jag bara gör korta stunder just nu. Faktum är att jag borde gå en kurs. Har lite glömt bort hur det var man gjorde. Ingenting menar jag. Måste kanske. Öva på att. Ligga under ett träd med handen över hjärtat. Se solen sila genom lövverket och låta gräset kittla mellan tårna. Börja med yogan igen. Sånt ni vet?

Jag drömmer mig dit nu. Bara en månad kvar till aningen latare dagar… 

/Lo