From Uncategorized

En plats att landa på

En plats att landa på, bara för oss.

porträtt drömma
Det här med att ha en plats att landa på, jag tänker mycket på det. Vad jag vill ge mina barn, och mig själv. För att må vårt allra bästa.

österlen drömma blogg

Jag hittade gamla bilder i datorn från min första skilsmässa och mitt dåvarande hem. Mitt första alldeles egna, litet som ett dockskåp i jämförelse med det stora jag hyr nu. På ett sätt samma slags tid som jag är i idag, men ändå så olika.
Det skiljer också tio år och jag är såklart, stadigare. Då handlade det mera om att släcka bränder och mitt tålamod i föräldraskapet skavde rejält mot min privata sorg och allt jag behövde läka. Jag börjar förstå att jag verkligen gjorde mitt bästa, efter förutsättningarna jag hade då. Men oj vad ensam jag kände mig, som jag minns det. I allt.
Alla gånger jag snubblade, provade mig fram och försökte få vardagen och ekonomin att gå ihop. Jag kan få ett hugg i magen samtidigt som jag försöker klappa mig på axeln och andas. Men det fanns verkligen många stunder jag önskade att jag var en bättre mamma. 

österlen drömma blogg
Ju äldre jag blir ser jag mina egna föräldrar i mig själv, jag jämför mina duster med min egen älskade pappa som många gånger var helt oförstående och andra gånger bara inte klarade av att se, mig. Parallellen i mitt egna föräldraskap, hur det varit genom åren att framför allt vara tonårsförälder. Hur man plötsligt återupplever sin egna erfarenhet.. Vi har många helande samtal nu om tiden då, jag och pappa. Om då, nuet, och vad vi drömmer om för framtiden.

Själv grubblar jag annars hur mycket som helst på sommarhus vs storstad just nu. Någon slags balans i det. En stor stor längtan i mig efter en grön plätt att vårda, och samtidigt en saknad efter Mosebacke, Mariatorget och Vitabergsparkens svalkande skugga. Ett glas rött på Rival, en kimono som släpar i kullerstenarna. Eller en kaffe på en gammal trappa när jag ser ner på gräsfläckiga knän…

porträtt drömma
Att hitta balansen. I drömmarna, nomad-själen och barnens behov. Att sätta dem först och inte vara egoistisk men samtidigt, vårda sig.

skåp drömma blogg

Den som lever får se sa farmor, och jag rör mig framåt. Det känns mera som hemma, i mig. Tacksamheten, fortfarande med hjärtat i handen, men ändå tryggare nu. Det finns en starkare ryggrad att luta sig emot, att landa in i.

Och i mig, finns allt jag drömt. 

/Lo

Bakom gardinen

Bakom gardinen i mitt sovrum där tiden står stilla.

drömma blogg Lotta Lundberg

drömma blogg Lotta Lundberg
Mina torra novemberhänder och sönderbitna naglar. varför glömmer jag alltid att smörja dem såhär års? Jag tror min mamma sa till mig att sånt är viktigt…
Gardinens strävhet i spetsen mot mitt sköra starka just nu.
Andetagen. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Gamla fönsterglas gör allt drömskt, suddigt, sömnbristmaniskt kreativt berättande. Det är en annan tid. En ny. Det blir alltid så i novembersovrum, bakom gardinen.
Jag undrar vad ni tänker på. Och hur långt eller kort avståndet egentligen är, mellan hjärtan som längtar. Verkligheten skulle säga långt, eller förnuftet skulle det antar jag. Känslan skulle omsorgsfullt mäta och väga och viska dig: 0,00001 promilles avstånd.


Täcket sa mig att jag kan vila här… så vi gör det. Jag och barnen. Läser långa sagor och korta och varje kväll stavar sjuåringen en stund högt för oss. Lillasyster otåligar sig och vrider sig som en mask av det långsamma. Bara lite till, jag lovar din storasyster är så bra, och flytet kommer mer för varje dag. Snart ska du också lära dig allt det här. Sagor är livet älskling.
-Livet är en saga. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Utanför mitt fönster bakom gardinen. Alla löven som kämpar så. För min skull tänker jag. För att jag har så ont av det kallvåta fattiga mörka. Fast sen viskar jag iallafall, släpp taget nu. Släpp taget och landa i det nya. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Snart är det fredag här bakom gardinen. Då ska jag dra på mig min gröna klänning och dricka en drink med Charlotta stället för ingefärsavkok i spröda glas. Då ska jag vara utvilad och rentav ha målade naglar. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Jag är så svag för det blommiga, för pärlorna och sammeten. För spetsarna och det sidenlena. (I ärlighetens namn är det mest mysbrallor nu men det är ändå fint att hänga upp allt man tycker om, och längta till värme och lätthet).
Drömmer om ansikten att stanna i, till munnar som bara säger mjuka saker utan slut och de dagar jag har vind i steget. 

drömma fotograf Eva Claesson Lotta Lundberg
Och Evas självporträtt. Från när hon levde i Paris på 70-talet. Jag minns att när vi träffades en gång för några år sedan. Då hade jag på mig min lila kimono ovanför i bild, och vi blev liksom betagna i varandra. Hon sa att jag påminde henne om någon från Paristiden och mitt hjärta slog så hårt när hon stod och pratade med någon annan, om mig, på andra sidan rummet. Jag var den enda som köpte något på den där konstnärsträffen och nu följer hennes blick mig varje dag och hon viskar att din tid kommer. 
Den kommer…

/Lo

Skrivandet, längtet och Okens b&b

Tänkte prata lite om skrivandet och längtan idag… Här är jag i bild också, nyvaken från i våras.
Och Okens bed and breakfast, jag har ju helt glömt att visa er detta smultronställe!

Okens B&B Drömma

Fast nu har jag klippt lugg. Själv. 

Okens B&B Drömma

Skrivandet ja. Vad krävas från min sida? Skrivböcker. Livsnödvändigt. Och bra spellistor. Såklart valfri dryck.
Önskar för övrigt att jag kunde sitta framför datorn och lägga ihop orden, men so far har jag inte lyckats alls. Det är något med pennan och pappret, det eller små blixtsnabba sms från mitt hjärta till min hjärna, dessa sparar jag i anteckningar. Rätt ofta förstår jag inte hur jag tänkte, lika ofta hamnar orden under en bild på Instagram.

Finporslin och spröda glas. Skörstarkt, varaktigt tryggt.
Jag tycker väldigt mycket om hotell och ställen över lag där man väljer att inte bara slita ut allt och köpa nytt. Det känns såklart hållbart och vettigt men framför allt genuint och ger tusen gånger mera känsla vare sig du är där för återhämtning, författande eller i bästa fall en romans… 

Okens B&B Drömma kaffe
Kaffe. Bor jag borta och äter ostört tar jag helst mer än en kopp. Känslan när du sitter länge, tallriksklirret, stolsraspandet mot trägolven, ryket ur koppen och det lugna tempot. Dofterna. Skådespel utanför ett fönster. Det vänliga rummet.

Okens B&B Drömma frukost
Ni förstår väl att jag älskar, den här lilla matsalen är så skön! Nästa gång jag åker hit ska skrivbokssidorna fläckas av både vin och kaffe. Jag ska gardera mig, med både tålamod och minst två antika kimonos att hasa runt i.

Okens B&B Drömma Lotta Lundberg
Hösten. Den här årstiden. Vissa får vårkänslor på ja, våren. Mina kommer minst lika ofta i september. Det är något med ljuset och allt som tvingas släppa taget. Mer dekadens. förfall. Mindre perfekt. Ärligare. Rakare.
Lite sånt som är mera sant när du ändå fyllt 40+
Jag vet att de flesta relationer tar slut runt september men som den optimist jag är kan jag inte låta bli att vrida på det. Kanske det även är då flest människor möts? För första gången eller efter en lång lång tid, liksom på nytt. Man har ju läst och hört om äldre människor som på ålderns höst återupptar tråden med sin ungdoms kärlek. Sånt händer bergis oftare på hösten, när sommaren gjutit in värme och hopp i ett gammalt hjärta. 

Okens B&B Drömma

Iallafall. Hösten är längtan, skrivande och tid för eftertanke i min bok. Det slår aldrig fel för mig, det sköna i att få gömma sig lite i mörkret igen, hur underbar den där sommaren än var…Sånt görs väldigt bra på annan plats än den du kallar ditt hemma. Där din smutvätt eller din disk inte pockar på…
Vad du ska ta med dig?
Packa ner tålamod som sagt, bra pennor och inte många andra planer än just att vara, där. Du är. Och försök släppa ner både axlar, försvar och förväntningar, inte minst på dig själv.
Och på det här stället finns massor av vackra rum att gömma sig för världen i. Det kan jag lova dig även om jag just den där gången med kameran i hand, var lite för upptagen för att få dem att fastna på bild.

Okens B&B Drömma fasad skrivandet

Och nära till stationen i Varberg också. Bara en sådan sak för en billös kvinna som jag själv.

Jag kan ha fel, jag kan ha rätt. 
Men jag vill ändå säga dig, det är en bra tid nu.

/Lo