From Uncategorized

Skrivandet, längtet och Okens b&b

Tänkte prata lite om skrivandet och längtan idag… Här är jag i bild också, nyvaken från i våras.
Och Okens bed and breakfast, jag har ju helt glömt att visa er detta smultronställe!

Okens B&B Drömma

Fast nu har jag klippt lugg. Själv. 

Okens B&B Drömma

Skrivandet ja. Vad krävas från min sida? Skrivböcker. Livsnödvändigt. Och bra spellistor. Såklart valfri dryck.
Önskar för övrigt att jag kunde sitta framför datorn och lägga ihop orden, men so far har jag inte lyckats alls. Det är något med pennan och pappret, det eller små blixtsnabba sms från mitt hjärta till min hjärna, dessa sparar jag i anteckningar. Rätt ofta förstår jag inte hur jag tänkte, lika ofta hamnar orden under en bild på Instagram.

Finporslin och spröda glas. Skörstarkt, varaktigt tryggt.
Jag tycker väldigt mycket om hotell och ställen över lag där man väljer att inte bara slita ut allt och köpa nytt. Det känns såklart hållbart och vettigt men framför allt genuint och ger tusen gånger mera känsla vare sig du är där för återhämtning, författande eller i bästa fall en romans… 

Okens B&B Drömma kaffe
Kaffe. Bor jag borta och äter ostört tar jag helst mer än en kopp. Känslan när du sitter länge, tallriksklirret, stolsraspandet mot trägolven, ryket ur koppen och det lugna tempot. Dofterna. Skådespel utanför ett fönster. Det vänliga rummet.

Okens B&B Drömma frukost
Ni förstår väl att jag älskar, den här lilla matsalen är så skön! Nästa gång jag åker hit ska skrivbokssidorna fläckas av både vin och kaffe. Jag ska gardera mig, med både tålamod och minst två antika kimonos att hasa runt i.

Okens B&B Drömma Lotta Lundberg
Hösten. Den här årstiden. Vissa får vårkänslor på ja, våren. Mina kommer minst lika ofta i september. Det är något med ljuset och allt som tvingas släppa taget. Mer dekadens. förfall. Mindre perfekt. Ärligare. Rakare.
Lite sånt som är mera sant när du ändå fyllt 40+
Jag vet att de flesta relationer tar slut runt september men som den optimist jag är kan jag inte låta bli att vrida på det. Kanske det även är då flest människor möts? För första gången eller efter en lång lång tid, liksom på nytt. Man har ju läst och hört om äldre människor som på ålderns höst återupptar tråden med sin ungdoms kärlek. Sånt händer bergis oftare på hösten, när sommaren gjutit in värme och hopp i ett gammalt hjärta. 

Okens B&B Drömma

Iallafall. Hösten är längtan, skrivande och tid för eftertanke i min bok. Det slår aldrig fel för mig, det sköna i att få gömma sig lite i mörkret igen, hur underbar den där sommaren än var…Sånt görs väldigt bra på annan plats än den du kallar ditt hemma. Där din smutvätt eller din disk inte pockar på…
Vad du ska ta med dig?
Packa ner tålamod som sagt, bra pennor och inte många andra planer än just att vara, där. Du är. Och försök släppa ner både axlar, försvar och förväntningar, inte minst på dig själv.
Och på det här stället finns massor av vackra rum att gömma sig för världen i. Det kan jag lova dig även om jag just den där gången med kameran i hand, var lite för upptagen för att få dem att fastna på bild.

Okens B&B Drömma fasad skrivandet

Och nära till stationen i Varberg också. Bara en sådan sak för en billös kvinna som jag själv.

Jag kan ha fel, jag kan ha rätt. 
Men jag vill ändå säga dig, det är en bra tid nu.

/Lo

Fredagsbuketten och det mörka i mig

Jag köpte en fredagsbukett du vet, en som är lite mer, av allt. Det var nödvändigt, så säg inget mer. Du förstår det kommer alltid ett slut, även på sommaren som var allt annat än tafatt. Jag strukturerar mig, rättar in mig i vardagen, i arbetsrutinerna som krävas även för en frilansares sinnesros skull… Så därför en dyrköpt blomsterkvast. Ingen egenodlad eller stulen ur stadens rabatter.

drömma fredagsbuketten

Om jag kunde säga dig hur det doftar i min stad just nu skulle du få läsa:
Bedagat, ljummet fuktigt. Mandel, kaffe, rödvin och regnvåt asfalt. Så många kära ord på en och samma gång.

Ann Jäderlund Drömma blogg skörstark

Jag skulle ju läsa så mycket på semestern, sa jag inte det? Ordnar till mina nya lockar och tänker att det enda som var viktigt åstadkom jag trots allt. Tålamodet, kramarna, den friska mamman. Det där höll jag och vi badade oss igenom veckorna.
Hur jag än vänder och vrider på min längtan, alla planerna och drömmarna kommer alltid samma svar.

dahlia kronblad

Tids nog. Tids nog… tid för melankoli och allvarsamma dikter som präntas i mellanrummen. Mitt mörkare jag blommar bäst om sensommaren och hösten. Det mörka som älskar ensamhet, egentid och samtal med en i taget. Som kallsvettas när hon drömmar mardrömmar om sjukhuset och i bland tappar fotfästet när fyraåringen säger att hon inte vill att döden ska få finnas.
Ljusets tunga slickar mina djupa fönsternischer och allt här i våningen, ses på ett sätt för första gången. Iinklusive hur jag ser på mig själv.

Jag glömmer aldrig den 19:e augusti 2017. När jag vandrade upp till fjärde våningen utan hiss och låste upp min dörr. Nu, fortfarande samma förälskelse, samma rus och kärleksfulla hej hej från väggarna som omsluter mig.

fredagsbuketten drömma

I mitt hemma. I vårt hemma. Är du ensam här är du aldrig rädd. Fast än, 221kvm. Fast än, vinklar och vrår. Alltid trygg.

Ann Jäderlund Drömma blogg skörstark

dahlia kronblad

Allt jag håller kärt finns här. Människorna. Deras tankar, energier och väsen för mig att gå intill. Barnens nybadade hår, eller en gråt över skrubbat knä för mig att vårda. Jag börjar lära mig på vilka ställen golven knarrar mest och hur ljuset faller olika tider om dagen. Lär mig husets historia och vad jag behöver för att göra bra.
En gåva i mitt knä varken mer eller mindre. Halva augustis andedräkt i min nacke. Lockarna som föll i handfatet igår. Min otåliga sida, den som inte väntar på något, bara gör. Utan att ens veta, kunna. 

Jag önskar så att du var här och kunde se rummen själv, med egna ögon.

/Lo

Tonårsboken, drömmar och föräldraskap

I samarbete med den helt unika: Tonårsboken.
Vi åker till Österlen idag. För att vila lite. Landa efter veckor av slit. Andas in barnahår, klia ryggar, diska i mitt älsklingskök och grilla allt vi äter. Parera grodorna i trädgården, se solen gå ner bakom grönsakslandet, åka till havet.
Ligga på verandan, läsa den här boken. Våndas en del, känna aha, känna att jag inte är ensam, anteckna och drömma. Skratta rätt ut igenkännande, gråta en skvätt och få nya verktyg i redskapslådan som stavas föräldraskapet. Växa så det värker. Igen och igen.
Det här är inget vanligt samarbete. Men det är ett. Ett otroligt viktigt. Ett som inger HOPP, STÖD och PERSPEKTIV. 


När jag fick barn de första två gångerna, var det nittiotal. Jag var uppfostrad av 40-talister som fostrats av 20-talister. Jag hade precis förlorat min bästa vän och mamma och kände inga som hade barn, alltså några jag verkligen kunde prata med. Den enda boken som fanns att tillgå var skriven av en person som förespråkade en hel drös saker jag aldrig hade lyssnat på idag. Jag skulle vara auktoritär, men inte för. Jag skulle ge omsorg, men inte för mycket. Det skulle ske si och det skulle ske så. Lät bra i praktiken men den det var ändå för flummigt och pekpinneaktigt på samma gång. Det fanns inga konkreta saker egentligen, utan folk orerade bara om ”sunt förnuft”. Som om det var till hjälp när man kände sig helt lost ärligt talat?
Och d
et var liksom inte tal om att LYSSNA. Om jag hade vågat det där sista, både på mig själv och andra lite mera. Hade det där föräldraskapet varit tio gånger lättare. Om jag gått på min egna magkänsla, samma sak.

Just den här, Tonårsboken. Passar mig himla bra. Den är up to date med kapitel om stjärnfamiljen som ett exempel, hurra!
”Vi träffar tolv familjer och deras erfarenheter ligger till grund för att inspirera till hur vi andra kan navigera som tonårsföräldrar. Till vår hjälp hittar vi utrymme för egna tankar under rubriken ”Nu är det din tur”, där vi bjuds in att tänka själv samt att fundera tillsammans med vår tonåring kring svåra och viktiga frågor som hör tonårstiden till.”
Alltså OM jag fått denna i handen för tio år sedan, det hade på riktigt förändrat mitt liv. 
För det handlade inte om att mina tonåringar var jobbiga egentligen, utan om att jag inte kunde hantera deras nya skepnad särskilt moget ärligt talat. 
Jag är ledsen för det samtidigt som jag inser att det var ett annat liv då, en annan delal och jag handlade utifrån min giv och sits, då. Jag läser, finner tröst och påminns om som de själva skriver, glädjen och förmånen som det faktiskt är att få gå vid sin tonårings sida. 


I måndags fyllde ett av barnen 13 och jag lovar att den här boken kommer att ligga framme ständigt. Dessutom har jag två till som kommer att behöva mig som tonårsmamma framöver så det är bara att fortsätta att lära, göra om göra rätt och ta sig an mina barn nyfiket och respektfullt. Just nyfikenheten och ickepekpinnarna tycker jag att författarna Catarina Klentell och Catharina Wöhlecke-Haglund har lyckats väldigt bra med. Dessutom, månaden ut går allt överskott av försäljning av Tonårsboken till ett av Fryshusets projekt: barn till ensamma mammor. Hur bra?


Inbakat i detta inlägg måste jag även tipsa om Drömkalendern från Sporrong Form som jag fick på posten häromsistens. Den ska också följa med till Österlen och är just nu ett komplement till den andra. 


Precis som Tonårsboken känns Drömkalendern rätt enkel att ta greppa och för mig som lever lite splittrat med inte många utan snarare 100 bollar i luften är det oerhört enkelt och tydligt att spalta upp allt och få en bra överblick varje månad. Lite dagbok, men mest målsättning, belöningar, anteckningar och som att jag lättare kan coacha mig själv i olika projekt. 
Min första månad som exempel, har jag innan månaden ens är slut lyckats superbra med känner jag själv och snart är det dags för en ny, hurra! Där ska jag fokusera mer på mål som förälder, mitt nya kollektiv och mina konstprojekt. Du hittar den fina boken HÄR.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar, tack för ordet!
/Lotta