From tapeter

It’s a slow revolution


November, vart tog du ens vägen viskar jag sömnigt varmt och starkt. Jag blev friskare. Jobbade med fantastiska företag och landade efter den första (största), renoveringsetappen här hemma.
Det bästa den här månaden var just det, och att jag blev bjuden på så himla fina events anordnade av vänner. Så här kommer en rejäl dos länkkärlek lagom till jul.
Jag vill tipsa er om några av företagen jag jobbar med eller stöter på, eftersom de är så grymma och jag älskar både deras produkter och människorna bakom. Ett stort plus med att bo på Västkusten, är just det. Nätverkandet, närheten till alla och allt mysigt som ordnas. Det är som att bli hembjuden till någons kök faktiskt. Även de större företagen lyckas alltid få till känslan av den där varma famnen som jag uppskattar så. Mer om det snart…


I Viktoriapassagen har Emma von Brömssen och Kajsa Cramer öppnat en bedårande söt pop up shop fylld till brädden med godsaker från deras egna kollektioner och samarbeten som Bliss och Götefors Porslin. Bliss är deras egna projekt ihop (vilket har jag plåtat moodbilder till), och Götefors skulle jag faktiskt också fotat men blev olyckligt nog sjuk. Fick den fina blå fågel-temuggen på posten häromdagen, antar att ni sett den flimra förbi hos andra i era flöden… helt perfekt är den!


Det var det där med lyktorna också. Om ni vill ge varandra hållbara julklappar kanske ni inte tänker osökt på sprött skört, utan mera oj så opraktiskt. Fast det där stämmer inte kan jag intyga som samlar på dessa. Jag kör dem i diskmaskinen upp och ner så de råa kanterna skaver, vi har pennor i dem, blommor eller ljus. jag flyttar runt dem med slarviga rörelser men inte en flisa har lämnat dessa sinnliga kroppar. Det är som att vidröra porslinshud och slipade stenar på en solvarm strand, att hålla dina kupade händer runt Kajsas lyktor om ni nu undrar…


Detta då. Från en oförglömlig middag ute hos Hermans Lada. 

Så många vackra själar på samma ställe. Jag och Lena och Hanna åkte dit och när presentationsrundan gick runt bordet stockade det sig i halsen ungefär 20 gånger, över alla livsberättelser och hur alla dessa fantastiska entreprenörer hittat till sina kall här i livet. Högst upp på min hållbara julklappslista står därför förutom fler av Kajsas lyktor, ett fårskinn från Avelsås Naturhem, ett spillkum från Annika Lööf och någon av alla fina linneprodukter som Ancher Design tillverkar. Det sistnämnda är Ann Stenströms märke, hon som även driver själva ladan. Och dit till den där magiska ladan ska jag banne mig åka på konsert till sommaren sen, för de arrar de mest intima konserterna där du ibland nästan sitter i knät på de som spelar.
Sånt älskar jag.  

Nu längtar jag efter att själv bjuda in folk till mitt kök i vinter. Det här är ungefär så mkt jag kan visa just nu pga nedrivna skåp, trasigt kakel och en en gammal fläkt som balanserar på min lilla arbetsyta. Men det gör inte så mkt. Värmen och trivseln kommer av de som gästar, inte för att jag har det perfekta köket. Men en sak har jag kommit fram till iallafall, att bra redskap inspirerar mig att laga mer mat. Rustika brädor är fint även om jag inte hittade min megastora på nätet (se bild), utan direkt i butiken, och skålar behöver jag för det har jag nästan inga alls. Men jag får bygga långsamt tänker jag. Lite som livet mitt, jag syr och lappar och lagar. Det är operfekt och ibland aningen rörigt men jag säger mera ja och nej på rätt ställen nu och det har resulterat i mera sömn om nätterna och en stor varm röd ros i mitt hjärta. 


Alla dessa möten… tack!


För mig bor lyckan i det lilla för det mesta. Solkatter över en vacker tapet. En kopp te och uppdateringar om vad som hänt sen sist med en vän. Ett snällt öga som möter en när du lämnar ungar på morgonen. Ett nytt litet jobbuppdrag eller en varm hård kram från en blivande tonåring. Och i mitt nya liv är inte en enda dag den andra lik. Det tycker jag mycket om. Det är roligt, ibland utmanande och otroligt lärorikt numera, livet mitt. Det helar mig vill jag tro.


Att skynda långsamt i livsprocesserna, att förlåta sig själv och att unna sig. Det jobbar jag på. Det funkar för mig. Och lyckan över att se mitt hem växa fram lite som min på riktigt senaste hobby, att brodera. Det är en lisa för själen…

 

Ps, jag har gästbloggat hos Sandberg, om tapeten här ovan. Hälsa på där för allt i världen och ha den bästa helgen nu!

 

Om ett jobb för Rebel Walls och om inredningstankar…


Hej på er, jag tänkte visa lite bilder från ett jobb jag gjort åt Rebel Walls inför deras nya kollektion Eclectic Dash.
Det gick helt enkelt ut på att skapa ett stilleben åt dem och i samma veva gjorde de en intervju med mig om hur jag tänker kring inredning (och tapeter såklart), här hemma. Otroligt roligt litet uppdrag och under tiden som jag jobbade med de små tapetproverna blev jag liksom helt såld på flera stycken av dem, så nu blir det en fortsättning på det här inlägget lite längre fram inser jag.
Vårt hem är från 1888 men renoverat och delvis omgjort på 20-talet, för att inte tala om allt som skrek 80-tal när vi flyttade in här i slutet av augusti i år. Nu är det nästan färdigrenoverat och ingenting är sig likt kan jag garantera. Min tanke är att det ska kännas som en oas, en egen värld som svävar här under vinden där det inte helt självklart ska gå att sätta fingret på vilken tid du befinner dig i. Filmiskt, och lite hotell, brokigt och varmt ville jag fånga. Eklektiskt är ett ett ord som passar rätt bra in på min och barnens stil, alla rum har sin egen själ här och vi har försökt lyssna in vad de önskar helt enkelt.  Nu väntar bara pricken över i:et och längst ner i det här inlägget ser ni vad vi bestämt oss för. Jag som fotograf tycker att fototapeter ger en extra dimension till mitt samlande på svenska tapetklassiker, en dag kanske jag t o m hittar på en egen…


Jamen, här har vi ju ett hörn i mitt arbetsrum, lite sånt här småstök är det väl mest hela tiden ärligt talat. En äkta behind the scenes helt enkelt! Fullt med props i hyllorna som skymtar till vänster i bild, piff som går att använda vid stillebenbyggande åt tex Rebel Walls i det här fallet.

Trots en massa prylar där i de platsbyggda gamla hyllorna och skåpen är det mitt lugnaste rum här hemma och ett perfekt ställe att sitta och skriva på. Så glad att jag valde att ha min arbetsplats på det är viset, istället för att hyra in mig i en studio eller på ett kontor. Närsomhelst på dygnet kan jag sätta igång, vilket passar mig helt perfekt. Barnen är nära, har jag en deadline och behöver sitta till sent nattar jag först och smyger sedan ”till jobbet”. Social är jag tillräckligt ändå tänker jag och faktiskt får jag betydligt mer gjort. Sen tänker jag att det krävs inte ett helt eget rum eller flera, för att jobba som jag gör. Men att göra en hörna tror jag på, där du har ditt viktigaste samlat, vad än du nu pysslar med. 


Ja och bilden till tapetföretaget då, ungefär såhär blev den tillslut. Full av mina käraste ting och väldigt ”Drömma-Lotta”. Det är så jag jobbar bäst, när det kommer från hjärtat ni vet…


Den här helt galna fresken heter A Priori och den har jag beställt till ett rum som vi ska använda till både tv-rum, studio och gästrum. Där är ljust och vitmålat och saknade det lilla extra för att sticka ut, ser fram emot att visa er resultatet innan jul om jag hinner för det kommer att bli såååå bra!

Förutom Priori är den här ljuvliga takrosetten min största favorit i kollektionen och den ska få sitta bakom min säng i mitt ljusgrå sovrum, istället för sänggavel. Kolla länken här på Stucco Gloria så förstår ni hur jag menar. Tänk ändå, hur vi kan förändra rum så totalt genom att klä dem i papper istället för målarfärg. Lite som med klänningar tänker jag.
Så tacksam över all min yta, jag har ju gjort både trångboddhet med många barn i liten tvåa med kokvrå, och en mera normal standard så jag njuter kanske lite extra nu. Visst saknas en hel del möbler men samtidigt är det väldigt skönt att bara skrida runt i mina kimonos med kaffekoppen i handen, njuta av hur långt vi kommit och suga på karamellen. Det är en allvarsam lek att lära känna mina rum, det måste få ta tid.

Att drömma om soffor i sammet och ett extra långt middagsbord till vardagsrummet. Det gör jag nu.

/Drömma-Lotta

 

and in english over at Rebel Walls

Flora Sandbergica

IMG_0304

Sandberg bjöd in till tapetfrukost och lansering av nya kollektionen Flora Sandbergica i Da Matteos vackra lokaler, och jag var där med kameran och fick njuta av allt det vackra. Tillsammans med Floramor & Krukatös hade allt vävts samman otroligt finstämt av Sarah Widman med team. Jag fick flashbacks från tiden i modebranchen när visningarna avlöste varandra i kreativitet och med pompa och ståt. Verkligen en ynnest att få vara del av det här gänget, tack snälla allihopa!! Ovan, min favorit i kollektionen, som för övrigt har den röda tråden -blommor. En religiös upplevelse av gamla bitar historia som fått nytt liv med det passande namnet Faded Passion…

IMG_0206

Utanför…

IMG_0220
Självaste Floramor fångad på bild. Vi hade ett himla sjå att både lyssna på designers, äta frukost, socialisera och plåta på samma gång. Men allt går och värmen bland alla här gör mig mjuk på insidan.

IMG_0244
När människor talar om sitt arbete så att man själv känner att man står där, på Järntorget, under blommande körsbärsträd och bara andas in allt det rosavita…

IMG_0205
IMG_0194

IMG_0261
Ljuset från takfönster, ruffa ytor och så tapeterna vilandes mot kaffesäckarna. Perfekt. Vissa stunder önskade jag att jag hade varit ensam därinne och bara fått härja fritt med kameran, men i själva verket var det helt knökat med folk!

IMG_0263
Jag hade en favoritklänning från 30-talet på mig. Lite som en tapet jag med.

IMG_0266
Sen att få se originalskisser och höra om hur man kan gå från en idé till slutprodukt. Så underbart att få ta del av den kreativa biten bakom tycker jag!

IMG_0284
Fredrik Nlisson, Mr Sandberg himself. En sån där person som jag alltid får en vitamininjektion av varje gång vi ses. Jag ska tänka på det där lite, fokusera mera på mitt egna och sätta upp mål. Inte tappa bort mig i onödigheter utan bara köra. Så himla bra när man möter den där energin från vissa människor att man bara känner YES, nu kör vi! Så känner jag för hela Sandberg-gänget om någon undrar. Så tack. Inte bara för vackra tapeter och allmän inspiration med trendrapporter och annat utan för att ni är de människor ni är…

/Drömma-Lotta