From styling

Angeläget…

Lite jobb då. Fast det ser bra galet ut när man plåtat en bild till ett uppslag och text och ”vik” mitt på, saknas. Iallafall. Mitt och Lisa Maries jobb för Rum Hemma ute nu. Bra tidning, köp! 

img_4600

img_4619

img_4605

Annars, en glimrande kväll på Pigalle igår med mina fantastiska kollegor från skolan. Hade kunnat sitta ända till morgonen i den miljön och prata livet. Helst boka ett rum så att man slapp gå hem sen också. Det är nog mitt skönaste ställe i stan ändå, sitter där både med ett barn i taget för att unna oss, har kreativa jobbmöten på terassen eller så äter jag mat i världsklass med kär vän. Det känns viktigt nu. Lägga tid för vänprat om livet och om kreativa processer, fotografi, vart ögat landar genom en lins. Blir det en utställning, en bok eller båda? Vad vill jag? 

Ett liv. Ett liv har du.

Det är så väldigt angeläget för mig att säga er. Var varsam. Lägg inte locket på. Använd tiden du fått,  förvalta den väl. Var modig. Lev för i helvete. Hur är inte viktigt bara du har passion och lust i dina val. Inte konventioner, jante eller präktighet snälla rara…
Ibland svämmar hjärtat över, lite som opera. Så älskar jag livet. Inte många lever som att det kan ta slut i morgon. Jag försöker ändå tänka så. Det är inte så svårt när man förlorat. Eller håller på att förlora. Det är nu nu nu och igår samtidigt som måndag och blodpudding och PMS pågår sida vid sida med cancern, kärlek och livspassionen. Så förunderligt det jag kallar mitt liv ändå är och det jag påstår är min tid. Snart är allt glömt. Inte desto mindre betydde allt något. Där och då, här och nu, för en eller för flera.

Ibland svävar jag lite ovanför alla andra, eller flyter vid sidan om känns det som. Alla artighetsfraser och snabba puckar. Som också är jag. Men lika ofta, inte alls. Finns det någon som jag, tro…

 

Om hur vi jobbar…

IMG_4552

IMG_4518

IMG_4560

IMG_4531

Jag och Lisa Marie med det smärtsamt vackra kontot @upthewoodenhills jobbar ihop för tidningen Rum Hemma. Tre uppslag på samma tema men med helt olika tolkningar. Tex ”fint för skrivbordet”. Vi planerar ofta stylingen någon vecka innan men i väldigt ruffa drag. Det blir ofta som det blir väl på plats när vi samlar alla saker vi hämtat/plockat hemifrån.  Ljuset för dagen och vad vi är på för humör styr, eller kanske att vi i sista stund sett något specifikt som inspirerat oss. Inte sällan döper vi bilden efter en stylist med en tydlig stil, en film med fin scenografi som minner om det vi vill förmedla eller kanske efter en inspirerande vän. Som här. Bara att vi förflyttade honom 100 år bakåt i tiden…
Just nu då? Jag har augusti inbokad med bara bra.  Bröllopsgig, redigering, deadlines, plåtningar och så börjar mitt nya schema på skolan. 2,5 dag i veckan istället för fem. De övriga två dagarna viks till kommersiellt arbete som det ovan, samt eget konstprojekt eller skrivande. Ett annat mål är att blogga mer frekvent. Det låter så torrt och uppstyrt såhär på pränt men det liksom skrattar i hela mig när jag tänker på min nya väg. Det blir kanske inte lika tjockt i plånboken men mera tid till mina barn och utrymme till egen kreativitet. Så länge man inte behöver stressa in egna jobb utan ändå klarar sig, är nog det här ultimat tänker jag mig. Jag kommer att må bra, ha så otroligt roligt föreställer jag mig. Bara en sån sak som att kunna boka in möten dagtid med spännande människor! Det har jag innan fått hoppa över eller klämma in på kvällar och helger med ett ständigt litet dåligt samvete gentemot barnen. För möten. Det finns nog inget viktigare i allt när jag tänker efter. Varje gång jag möter, känner den speciella resonansen med just den individen. Går jag därifrån uppfylld. Nya tankar, idéer och den där lilla viktiga saken att få se saker och ting i någon annan verklighets ljus. Och så utvecklas vi sakta lite till…

Om kärleken till Kavat

IMG_4223

IMG_4319

IMG_4228

IMG_4250

IMG_4309

IMG_4313

IMG_4338

IMG_4328

IMG_4352

IMG_4369

IMG_4374

IMG_4397

IMG_4407

IMG_4436

IMG_4473

IMG_4477

IMG_4447

 

Bildregn från en sen eftermiddag och kväll vid Råda Säteri i juni. Vi drog på oss våra nya skor från Kavat som är ett av mina top tre svenska märken och åkte iväg utan stylister, assistenter precis som vi var för dagen. Det är nog så jag jobbar bäst, autentiskt i naturligt ljus. Det känns inte som jobb utan blir mera en fin stund. Sen kan det hända att en femåring är på rätt uselt humör och att mamman kunde packat ännu mer i matsäcken men det säger vi inget om. Vi låter bilderna tala om 100% rosa fluff och det faktum att vi kommer att spara kvällen i hjärtat. Det sista är iallafall helt på sant.
Om Kavat då. Skönast både för barnafötter och vuxna, sen vill jag verkligen lyfta fram att det är eko! Det mesta tillverkas i en egen fabrik som startades i Bosnien 2009 efter att de tagit emot flyktingar från Balkan på 90-talet och med dem upptäckt kunskaper, yrkeskunnande och strukturer som saknades i Sverige. Det talas det på tok för lite om, kvalitet inifrån och ut helt enkelt. Skorna ärvs här hemma syskon efter syskon så då kan vi lägga till prisvärda också som grädde på moset.

Nu ska jag packa för semestern i ett helt magiskt hus på Österlen. Där jag ska finna solen, vila, äta, sova, göra små utflykter, bada, skriva och plåta analogt.. Precis som jag drömt. Hoppas att er juli är mjuk och att ni är där ni vill vara. Eller att ni har ett mål att vandra mot vad gäller den saken.
Kyss,
/Lo