From styling

Om Boråstapeter och blommande kastanjer i kollektivet

I samarbete med Boråstapeter.

 

Hej.

Det var länge sen sist. Här har hänt massor. Saker vi viskar om själva och ting jag vill dela. Som att sommaren varit snäll och jag har flutit i ljumma vatten varannan dag nästan. Som att jag landat. Som att jag blivit med kollektiv.
Julia och flickorna (och deras två katter) har flyttat in. Mina yngstas pappa bor här också, igen. Alla med målet att hitta eget boende men eftersom det inte är det lättaste kom jag med förslaget kollektiv, och nu sitter vi här. Som att vi inte gjort annat på ett sätt. Som det är med vänner. Allt känns lätt och självklart. Sen såklart, är det väldigt speciellt att flytta ihop som en megastor stjärnfamilj med alla behov och liv, det sticker jag inte under stol med. Fast för egen del tog det bara en vecka sedan hade jag landat. Dessutom, att numera även bo ihop med en vuxen kvinna känns för mig som råkar vara detsamma, väldigt behagligt och skönt. Och mitt i denna beskrivning av början på resan Kollektivet Viktoriagatan, gör jag då ett sponsrat inlägg. -Aldrig kan hon göra en sak i taget kanske ni tänker men jag ser det inte så. Ens hem är ens liv och det jag väl gör som är sponsrat, måste vara som en förlängning av det helt enkelt.
Inte konstlat, utan något som verkligen verkligen är jag. Som blommande kastanjer likt grönblåa paraplyer från en svunnen tid, från Boråstapeter.
Jag förälskade mig så hastigt och jag var inte ensam, så nu prasslar och sjunger Chestnut Blossom Julia och de andra till sömns varje kväll…

Boråstapeter In Bloom Drömma

När vi gick igenom de två rummen som skulle hyras ut kände Julias familj att det ena rummet behövde något som kändes mera som dem, och jag ville verkligen att de skulle känna sig som hemma och få ha lite say so… En ny kollektion från Boråstapeter hade nyligen kommit ut (In Bloom), och när jag var på förhandsvisning hos Krickelin blev jag helt kär i flera av tapeterna och kontaktade dem. Julia fastnade för Chestnut Blossom direkt och resten är historia som en säger. 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Här står jag och hänger över originalet som Boråstapeter har i sitt arkiv och som har en lite annan färgskala. Så otroligt vacker och levande, både den första varianten och den vi nu har här hemma! 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Välkommen in…
I det största rummet sover tre i familjen och det är även här de har sitt egna matbord. Bra om du vill dra dig undan och jobba, äta ensam istället för ute i stora köket eller bara för att sitta och prata i den lilla familjen.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Allt de äger är så vackert, ting med själ och hjärta om ni förstår. Klart ni förstår. En bild säger rätt mycket eller hur?

Boråstapeter In Bloom Drömma
Sigrids födelsedagsbukett, från vår balkong.
Bakom köksbordet skymtar Majas sovplats. Elementskyddet och den djupa fönsternischen agerar sänggavel och hylla.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Du kan vila här…

Boråstapeter In Bloom Drömma

Rummet har två fönster och mellan dem ställdes ett vitrinskåp och en byrå som rumsavdelare och förvaring. Så himla smart, och tjusigt! Där bakom blommorna skymtar Elsas krypin. Längs väggen har de rader av enkla vita klädställningar från IKEA och ok jag erkänner vi plockade bort en del av dem för att tapeten skulle kika fram lite, men i övrigt är det precis som de lever och har det. Ett hem. Inget stajlat utan på rikt.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Greta, sötnöten som dagen till ära fick lov att sitta på bordet.
Nu är hon och gänget inflyttade sedan en dryg vecka och jag lovar att smyga in med kameran fler gånger när de kommit i ordning ännu lite mera för det är verkligen fantastiskt mysigt härinne. Ett hem i mitt hem.

Tack till Boråstapeter som sponsrade oss, gav ro och gjorde salen rättvisa!
Och tack till min vän Julia som säger att vi kan göra allt vi vill…

 

/Drömma-Lotta

Hos vänner i Stockholm: Vinonista, Cottinos, Miss Clara och så lite om min mamma…


För en månad sedan fick jag Stockholmsabstinens och drog upp själv för lite kreativa möten och egentid som det så torrt heter. Min vuxentid uppstår relativt sällan, och de dagar i månaden som det inte bor barn hemma väljer jag oftast att fylla med jobb. Men jag har lovat mig själv att bli bättre, jag har blivit det ärligt talat. Och att njuta i det lilla, det är jag grym på!
Nåväl, jag checkade in på Miss Clara som är ett hotell inhyst i en gammal flickskola, ni hör ju, bara en sån sak?! 


Låste in mig, skrev och pratade i telefon utan att bli avbruten. Ljuvligt!!


Här knäppte jag en bild från badrummet som hade en glasvägg ut mot rummet och utsikten. Mitt rum hade ett galet stort högt fönster och man kunde lätt sitta ett helt sällskap i den där djupa fönsternischen. Den som alla brukar lägga upp på sina IG-konton eftersom det är det bästa av allt på hela stället. Ni får väl kolla upp själva på IG så fattar ni vad jag menar. I anslutning till Miss Claras egna restaurang finns för kännedom en väldigt charmig Italiensk pizzeria som heter Giro. Alla försökte prata Italienska med mig vilket kanske var en medveten grej men jag blev rosig och kände mig plötsligt himla, ja, fin. Mörk och vacker liksom. Som en Italiensk hemlig kulturdam på genomresa. Dit gick jag på kvällsdejt med en av mina bästisar som sitter på DN Kultur. Hon är en av mina äldsta och ärligaste. Så glad att jag har henne men ibland är det lite sorgligt att så många bra finns just däruppe i storstan. Tänk om Sverige var aningen mindre, eller tänk om någon kunde uppfinna en knapp så att vi bara kunde trycka oss på fem röda till varandra? I vissa lägen hade det verkligen varit ovärdeligt…


Det första jag gör när jag öppnar dörren till ett hotellrum? Jag packar upp! Alltid. Måste, jag boa in mig, ställa fram tandborsten och kika vilka produkter de använder i duschen. Hänga upp kläder och lägga fram skrivbok och glasögon. Göra det till mitt, även om det kanske bara handlar om mindre än ett dygn. En liten rutin. Som får mig att landa. För övrigt älskar jag att bo på hotell. Alltså inte gillar utan Ä L S K A R. Ibland, trots alla mina saker och möbler och tapeter, tänker jag att det hade varit skönt att bo så jämt. Bara ha precis det mest nödvändiga omkring mig…


Här satt jag och skrev och åt min frukost med eftertanke. Och glodde på folk. Fantiserade upp små noveller om alla därinne. Vilka relationer de hade, varför de var där, just då. Ni vet, lite slidning doors och världen är liten. Hoppas att de på bilden är ok med att de får bo här på bloggen… 


Dagen efter åkte jag hem till Elsa Billgrens underbara lägenhet. Min Norska väninna Maren Ingeborg som driver Villa Betula hade hyrt familjens hem i nio dagar för att arbeta fram sitt koncept och hitta formen på allt det nya hon står inför. Vi hade bara träffats kort ett par gånger innan men hon är en sån där spontan och fri själ att allt känns totalt okomplicerat och helt självklart. Såklart ska jag komma och övernatta och hänga ett dygn, varför inte? Så glad för henne, jag önskar att alla var lika modiga och artistiska som hon. Världen hade varit en bättre plats. En vackrare med för den delen.

Vi fikade och gick och åt Kinesiskt på ett ställe med så himla god mat, pratade i princip oavbrutet och njöt av Elsas vackra hemtrevliga rum. Jag köpte blommor till Maren och hade med mig vin till värdinnan som hängde på Gotland med sin familj. 


Och om vinet, det kanske blir reklam så varning isåfall men jag är så glad över en av mina kunder, Vinonista. Där har jag nämligen börjat skriva liv i recept som passar deras viner och till hösten kanske jag drar ner och plåtar vingårdarna och människorna bakom, som är väldigt vackra och stolta i sitt slag, tänker jag mig. Skulle vilja gå på vinprovning för nybörjare här hemma först så att jag inte känner mig så bortkommen bara. Jag har iallafall ett gott luktsinne har jag hört så det finns kanske potential. Och jag tycker om vin och mat även om jag bara klarar det första i måttliga mängder pga migränen. Nåväl, Vinonista alltså, kom ihåg vart ni hörde det först. Att få jobba åt sin ende bror är en ära och lycka. Jag önskar att våran mamma hade vetat allt, om hur vi växte upp och fick familjer och vågade hoppa. Och att jag äntligen snart ska få göra den där Italienresan åt henne. Tyvärr utan att kunna språket flytande som hon men ändå. Det kommer att kännas starkt, det vet jag redan nu.


Och när jag ändå är inne på olika hem i denna spretiga bloggpost: Jag ser innerligt fram emot den dagen Maren Ingeborg flyttar in i sitt nya, då ska jag komma och knacka på och smyga runt med kameran för jag kan lova redan nu, att det kommer bli som inget annat! 


Sista dagen åkte jag hem till min bror, och angående hem igen, så kan jag säga att Martin och Hanna har en sådan fin blandning och känsla i sitt nya hus. Hos dem ska jag banne mig göra ett inredningsreportage så snart de är klara med köket i sin underbara funkisvilla. Och köket, ett av få som inte är utblåst utan hos dem får de gamla skåpen med bakelithandtag leva vidare, precis som de gamla elementskydden. Precis som man önskar. Vilket för mig är ren och skär porr.
Nu knäppte jag några bilder bara på prov för att i smyg visa min kollega på jobb som dessa men jag tycker allt att de är värda att visas upp som de är. Det känns överallt, så mjukt och kärleksfullt. Små minnen och på skåpet bland tavlor och minnen finns en bild på min mamma och där är hon sådär strålande och lycklig precis som hon ofta var, som jag minns henne…


Det här skåpet har stått i en lägenhet jag och brorsan stylade tillsammans en gång, sen följde det med ner till Göteborg och bodde hos oss ett tag. Men här i kusinens rum gör det sig såå mycket bättre. Gillar att ett loppisfynd kan få ha så många liv, och en sådan hållbarhet!


Där är hon. Våran mamma i vit kostym, så jäkla cool och söt. Så unga och kära. Och pappa håller henne så hårt i handen av gissar jag både lättnad och stolthet. Man kan kan såklart säga en hel massa om sina föräldrar men jag vet att deras kärlek. Den var så stor så stor. Den överlevde faktiskt allt. Till och med henne själv.
Christina den fina.


Ja, jag förlorar mig i minnen nu. Precis som den där morgonen sista dagen.


Då smög jag tidigt till Cottinos och åt en långsam frukost. Jobbade i mobilen. Försökte förstå att jag hade ett liv hemma att åka tillbaka till.


Så där satt jag. Och vägde orden, precis som nu. Så pass att jag totalt glömde mitt tåg och vackert fick köpa en ny biljett. 
Det har bara hänt två gånger tidigare i mitt liv. En gång när jag skulle åka med mina föräldrar och en gång när jag gick runt med hjärtat i handen och drömde om någon som inte ville ha mig. Båda gångerna som jag minns det, var jag så otroligt förkrossad. Som om jag trodde att det inte går flera tåg här i livet.

Vilket det ju gör.
Det går alltid fler tåg kära du…

 

 

Och om du vill veta vad jag lyssnade på uppe i min hemstad, varsågod:

Melankolisk vår, lyssna HÄR!

/Drömma-Lotta

Om ett jobb för Jotex, hoppas att ni gillar!

I samarbete med mina vänner (ja, på riktigt faktiskt även om jag inte känner exakt alla på företaget :0) JOTEX fick jag äran att tolka en av deras produkter, nämligen Rippats stol i rotting och obehandlat trä.

Jotex stol RippatsSanningen är den att jag pausat med samarbeten eftersom jag dels inte vill att det ska gå inflation i dem på min instagram eller blogg, men även för att jag behövt känna efter.
-Vad står jag för, vad är mitt egna varumärke och och hur vill jag själv att min (en av mina), branscher ska se ut, dvs den som influencer. Nåväl, jag har kommit fram till att jag vill göra några få per termin med blandat innehåll, gärna lokala aktörer och sånt som jag redan använder och står för.
Jotex har jag jobbat med tidigare i mitt förra hem, varit på föreläsning hos och bevistade även en galen fin fest hos dem i höstas. Det var där jag såg min stol live första gången och jag säger er, det var kärlek vid första ögonkastet. Jag har tjatat och tjatat på dem för ett släpp-datum och nu är de äntligen här.

Just nu kan du få rabatt hos Jotex, 20% på hela köpet av möbler och mattor, (ej rea). 
Använd koden: DRÖMMA20 som gäller från måndag 23/4 till söndag 29/4.
Den i obehandlat trä ska komma upp i början av veckan så håll utkik!

Jotex stol Rippats
För övrigt är eftermiddagarna och kvällarna i vårt nya kök helt fantastiska, det liksom glittrar och värmer från solen. Verkligen en ynnest att ha balkong från just det här rummet. Jag tar bara med mig stolen, kaffekoppen och virar in mig i en filt och sätter mig och jobbar i mobilen en sväng jag är ensam hemma. Så. Skönt.

Jotex stol Rippats
Hur fina är de på en skala?! Jag har alltid varit svag för modeller i den här stilen men har liksom inte haft råd, och så har jag i ärlighetens namn inte tyckt att de jag stött på innan varit 100 bekväma. Men de här passar mig perfekt, och nu har jag ju haft dem en månad här hemma och jag är lika nöjd som dag 1. Jotex har ju Rippats i olika utföranden och nu tänker ni väl att här blev det väl lite tokigt, att flerbarnsmamman valde just de obehandlade men låt mig säga:
Jag tänker att det stavas kärlek. Att stolarna ska bo här på tid. Att ryggstödet så småningom ska få en mörkare ton av alla händer som drar ut och in dem vid alla måltider vi ska ha. Jag ser framför mig att vi kommer att skapa minnen, från pannkakssöndagar och morfars vinbärssylt som Märta kladdar runt, eller hur nån härlig person får mig att skratta så att jag spiller vinet och färgar sitsen lite blåröd precis framtill. Precis så. Vardagsromantik, hänger ni med? 
De är verkligen sinnligast såhär, och väldigt lena att stryka förstrött när man går förbi.
Liksom besjälade. 

Jotex stol Rippats
Vill ni veta en hemlis? Det ska kanske bli kollektiv i min stora våning en period, så ni kan förstå att stolarna behövs. Innan hade jag bara fyra stycken vettiga och resten var plåtpallar som alla barnen och jag turades om att sitta på.

Så tack Jotex, så himla roligt att få jobba med er på precis alla sätt som finns. Och om ni som läser detta ändå tänkt handla saker till era hem rekommenderar jag verkligen ett besök hos dem. Förutom ”mina” stolar har de tex galet fina mattor inne just nu, och skåp i metall to die for tex. 
Ha en fin vecka så hörs vi snart. För del 2 från Varberg ska upp och så lite tankar om hälsa och mina olika konstnärliga projekt som spretar åt tusen håll just nu.

Kyss från Drömma-Lotta

 

 

Detta är ett samarbete med Jotex.