From styling

The Folklore Company

img_5903

img_5893

img_5916

img_5924

img_5934

img_5953

Tänkte att jag skulle visa ett jobb jag gjorde åt min fina kompis Sofia Magnusson i somras, en sann entreprenör som driver företaget The Folklore Company. 
Hennes vision är att locka nya generationer att se konsten i handarbete och locka fram lusten till att börja hantverka. Gillar så väldigt konceptet att du kan gå in och designa din alldeles egna bonad och sedan välja om den ska skickas hem helt klappad och klar eller om du hellre vill göra den själv. För hur gärna jag än vill finns det kanske inte plats i just mitt liv, för tillfället. Men då kan du som sagt får den broderad och hemskickad, bara att smacka upp på väggen därhemma. Men för er med fler mellanrum så måste ju det här vara det ultimata pysslet och helt säkert årets julklapp om ni frågar mig! Sofia är en sån där stark modig och snäll person som jag gärna vill lite extra att det ska gå bra för, visst har ni med sådana vänner? Att vara en liten uppstickare i hantverks och inredningsbranschen är tufft så in och gilla, hjärta, kommentera och sist men inte minst: KÖP!

Om bilderna då? Egentligen är jobbet produktbilder och stylade bilder på bonaderna i deras fina ljusa villa men när jag var på semester i det bästa huset jag vet i somras, kunde jag inte låta bli att tänka att de skulle göra sig väldigt bra där med. Sagt och gjort postade Sofia några av hennes färdiga broderier och jag brände av lite bilder. Visst bor de bra mot det orörda huset som fond? 

 

Angeläget…

Lite jobb då. Fast det ser bra galet ut när man plåtat en bild till ett uppslag och text och ”vik” mitt på, saknas. Iallafall. Mitt och Lisa Maries jobb för Rum Hemma ute nu. Bra tidning, köp! 

img_4600

img_4619

img_4605

Annars, en glimrande kväll på Pigalle igår med mina fantastiska kollegor från skolan. Hade kunnat sitta ända till morgonen i den miljön och prata livet. Helst boka ett rum så att man slapp gå hem sen också. Det är nog mitt skönaste ställe i stan ändå, sitter där både med ett barn i taget för att unna oss, har kreativa jobbmöten på terassen eller så äter jag mat i världsklass med kär vän. Det känns viktigt nu. Lägga tid för vänprat om livet och om kreativa processer, fotografi, vart ögat landar genom en lins. Blir det en utställning, en bok eller båda? Vad vill jag? 

Ett liv. Ett liv har du.

Det är så väldigt angeläget för mig att säga er. Var varsam. Lägg inte locket på. Använd tiden du fått,  förvalta den väl. Var modig. Lev för i helvete. Hur är inte viktigt bara du har passion och lust i dina val. Inte konventioner, jante eller präktighet snälla rara…
Ibland svämmar hjärtat över, lite som opera. Så älskar jag livet. Inte många lever som att det kan ta slut i morgon. Jag försöker ändå tänka så. Det är inte så svårt när man förlorat. Eller håller på att förlora. Det är nu nu nu och igår samtidigt som måndag och blodpudding och PMS pågår sida vid sida med cancern, kärlek och livspassionen. Så förunderligt det jag kallar mitt liv ändå är och det jag påstår är min tid. Snart är allt glömt. Inte desto mindre betydde allt något. Där och då, här och nu, för en eller för flera.

Ibland svävar jag lite ovanför alla andra, eller flyter vid sidan om känns det som. Alla artighetsfraser och snabba puckar. Som också är jag. Men lika ofta, inte alls. Finns det någon som jag, tro…

 

Om hur vi jobbar…

IMG_4552

IMG_4518

IMG_4560

IMG_4531

Jag och Lisa Marie med det smärtsamt vackra kontot @upthewoodenhills jobbar ihop för tidningen Rum Hemma. Tre uppslag på samma tema men med helt olika tolkningar. Tex ”fint för skrivbordet”. Vi planerar ofta stylingen någon vecka innan men i väldigt ruffa drag. Det blir ofta som det blir väl på plats när vi samlar alla saker vi hämtat/plockat hemifrån.  Ljuset för dagen och vad vi är på för humör styr, eller kanske att vi i sista stund sett något specifikt som inspirerat oss. Inte sällan döper vi bilden efter en stylist med en tydlig stil, en film med fin scenografi som minner om det vi vill förmedla eller kanske efter en inspirerande vän. Som här. Bara att vi förflyttade honom 100 år bakåt i tiden…
Just nu då? Jag har augusti inbokad med bara bra.  Bröllopsgig, redigering, deadlines, plåtningar och så börjar mitt nya schema på skolan. 2,5 dag i veckan istället för fem. De övriga två dagarna viks till kommersiellt arbete som det ovan, samt eget konstprojekt eller skrivande. Ett annat mål är att blogga mer frekvent. Det låter så torrt och uppstyrt såhär på pränt men det liksom skrattar i hela mig när jag tänker på min nya väg. Det blir kanske inte lika tjockt i plånboken men mera tid till mina barn och utrymme till egen kreativitet. Så länge man inte behöver stressa in egna jobb utan ändå klarar sig, är nog det här ultimat tänker jag mig. Jag kommer att må bra, ha så otroligt roligt föreställer jag mig. Bara en sån sak som att kunna boka in möten dagtid med spännande människor! Det har jag innan fått hoppa över eller klämma in på kvällar och helger med ett ständigt litet dåligt samvete gentemot barnen. För möten. Det finns nog inget viktigare i allt när jag tänker efter. Varje gång jag möter, känner den speciella resonansen med just den individen. Går jag därifrån uppfylld. Nya tankar, idéer och den där lilla viktiga saken att få se saker och ting i någon annan verklighets ljus. Och så utvecklas vi sakta lite till…