From möten

Hälsade på Mouche och Melimeli häromdagen…


För ett tag sedan smög jag över till butiken Mouche som ligger ett kvarter från mig, det är förutom ett otroligt fint ställe numera även ett showroom för Amelia Widells egna möbelmärke MELIMEILI. 

Det var lite mingel och mitt bland alla stod hon bara och lös den där kvinnan. Amelia. Vilken blomma alltså.
Jag smög mest runt och njöt av Mouches vackra våning och pillade lite i smyg på allt. Tänkte att den här, och den här… kanske såna skor och ett litet armband som glittrar och en rosa puff att vila fötterna på. Sen. I mitt nya liv. För om jag inte har sagt det så flyttar jag till ett smått galet stort renoveringsobjekt i slutet av sommaren. Det kommer att gå åt tonvis med färg, tapeter och även behövas möbler för att fylla alla rum. Ett nytt kök också. Modell superbudget då. Japp.
Himla bra att jag är så duktig på att fynda på loppis osv, men sen var det ju detta med soffor. För det behövs alltså till två rum. Och soffor på loppis i all ära men jag är just där, lite trött på att mjukheten och djupet saknas för det allra mesta. 

Så vad tror ni jag sparar till just nu?! Jobbar skiten ur mig rent ut sagt. Sommarlov ska jag ha 2,5 v, det får räcka och barnen får jag gottgöra nästa sommar typ.
(Alltså de får inte kort sommarlov för att jag vill ha en ny soffa, det lät inte så bra hör jag. Men flytt och renovering kostar även om det är en hyresrätt. Och att trivas hemma när man jobbar halva tiden hemifrån, är superviktigt för min del).


Sjukt fina, sjukt sköna. Verkligen helt perfekta, som gjorda för att krypa upp i med hundra ungar eller en skrivbok och ett glas vin! Åh, jag blir helt matt bara jag tänker på’t.

Rosa och vinfärgad, om jag får välja…

Stockholmarna hade de tjusigaste skorna, men jag svävade 1,80 över havet i mina träskor från Kavat <3 Ångrar inte mitt inköp en sekund men tips, de tar några gånger att gå in så ge inte upp.
Kavat har jag jobbat med innan och jag har även ett sponsrat inlägg åt dem i pipen, fast mera barnskor då. Ska bara åka till Bassholmen först!! 

Lupinerna har blommat över men jag tröstar mig med rosorna i stan. Du hittar mig säkrast just nu i Trädgårsföreningen, i den lilla slottslikande bedagade skönheten till trädgård längst nere på Övre Husar, liksom nedanför Konstepidemin. Trädgårdsföreningens rosor är ett annat säkert kort, jag vill bara lägga mig över alla. Förlorar mig fullständigt, tänker att det måste vara livet att ha en egen trädgård full av olika doftande sorter… Ja, ett litet sidospår men ni vet…


Här är jag. hej du. Och som vanligt. Är det inte klänningar så är det kimonos. Eller kjol och en tisha med budskap. Samma stil de senaste 10 åren. Så himla skönt när en hittat sig liksom. 


När jag flyttar skulle jag vilja ha den här pralinen i rosa, Dahlia, och den lilla kärlekssoffan för två här ovan ståendes mitt emot, fast en vinfärgad då. Ja. Det var väl det. Ett livstecken. När allting rusar på i 180 och jag lever rätt mycket samtidigt. Den här årstiden är oslagbar på många sätt. Inte minst för att man kan få solsmekta ben och kyssta kinder. Äta utomhus. Slippa frysa. Känna hur staden och landet doftar. Möta ögonen. 

Därför att nu. Lyfter plötsligt alla blicken. Och ler. inifrån och ut.
Och jag vill dansa med alla jag ser nästan. 

 

/Drömma-Lotta

Om maj…

Hej där. Tiden du vet. Mina armar som ska nå runt så många. Det är få andetag bort från att undra hur jag klarar ibland. 
Samtidigt är jag starkare än någonsin. Det om att släppa taget och växa in allt nytt, hej 2017. Vad visste jag om dig när jag var 35 ens? Men nu har jag levat i 44 år och maj är min månad. Ifall du undrar har jag fan i mig firat lite varje dag. Värdet. Se värdet i det, i sitt själv, kärnan.
Mitt vildhjärta är ingen kaka du tar fram ur frysen vid kalas. Jag är här. En stark röst och tusen färger -om man vågar stanna upp…
Snart ska jag fly in i svart bläck och tunna linjer.

På vuxenkollo utan kids. Och på Österlen om sensommaren, halva tiden med barn och halva utan.
Då kan vi ses i ett fält av vallmo och jag tänker mig att du vinglar fram på en gammal cykel med ett grästrå i mungipan och stråhatt som skydd mot julisolen. Vin och grill i trädgården. Ni är alla bjuda. Högt och lågt. Sen kan vi somna mitt i ett långprat utspridda som vinslattar i udda kristallglas efter en stor fest, helt kvarglömda över den stora gräsmattan där små grodor försiktigt kliver mellan oss för att inte väcka…

 

Drömma-Lotta Drömma Lotta Lundberg dromma @dromma

Drömma blogg

Hanna Wendelbo Lambi

Lotta lundberg Drömma blogga Drömma-Lotta

IMG_2688

Komstadmölla Österlen Drömma Lotta Lundberg

drömma

Hanna Wendelbo Lambi

En pärla till, eller två. Om Göteborgs auktionsverk och en fotograf.

Helgen som var, del 2:

Hon fortsatte att sova, den där lilla. Så jag åkte till Järntorget och förlorade mig, som alla andra. Ansiktet vänt mot det rosa, solen i ögonen. Kameror och mobiler i allas händer, eller synen för gudar: när en mamma lyfte upp sitt barn som skrattade högt av lycka -inne i ett rosa moln.
Vi bor i ett land som består av mörker och kyla halva året nästan. Det gör saker med en. På gott och ont. När ljuset kommer tillbaka blir det så intensivt, vi har längtat som man längtar efter en älskare som varit iväg länge. Det finns inget som kan stoppa den där passionen, det är som att vi själva är de där körsbärsknopparna som äntligen brister. En ända lång utdragen kyss man inte vill ska ta slut. Vi behöver det, så innerligt och galet mycket behöver vi förlora oss i ljumma vindar, blommor och D-vitamin som lagras för den andra tiden.
Inte alla älskar våren, men många. Inte alla. Men jag. Jag är din och jag väntar och väntar och väntar och sen får jag den där belöningen som gör fjärilarna i magen så många. Deras vingar smeker insidan av det som är jag.
Det är bittersweet och jag vet att det inte är menat för alltid men när det här ögonblicken uppstår är det bara JA. NU. och 100%. 

järntorget körsbärsblom Drömma Lotta Lundberg
Sen smög jag till Auktionsverket, en lite småhemlig pärla på Värmlandsgatan 2. Alla mattor, möbler och all konst. Lampor och porslin som klirrar blygt när kappan stryker förbi. Snäll tålmodig personal som lyssnar på besökares historier, varsamma händer och tränat öga. All kunskap. Jag tycker om. Hej lilla pärla.

auktionsverket Drömma-Lotta

auktionsverket Drömma-Lotta

Och jag kärade ner mig i ett gigantiskt bord. Sssh. Snälla. Låt det bli mitt… Iallafall.
Just nu pågår en fotoutställning av Johan Brink i direkt anslutning till entrén. Så bra initiativ, hoppas att de fortsätter på det spåret! Johan är en sådan där människa som ser allt i bilder ord och musik samtidigt tycks det mig. Få förunnat.
Han skriver i jobbet, tex för Fotografiska, föreläser, samlar, bla på fotoböcker och fotokonst och är utan tvekan den jag vet som kan mest om allt detta och lite till.

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning

järntorget körsbärsblom Drömma Lotta Lundberg
Visst passade det blommiga ihop med min dag så säg? 

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning

auktionsverket Drömma-Lotta

cherryblossom Järntorget Lotta Lundberg körsbärsblom

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning
Den här är en av de bästa på hela utställningen. Mörkerjagaren, ljusjagaren. Så fin!
Finns en bok du kan köpa också. Matad med ögonblick, som kanske just då inte betydde ett enda dugg, eller rent av allt. Den är full av kimonos, rörelser, steg och färger.  Eftertänksamheten den här fotografen besitter parat med alla intryck framför linsen blir en balanserad röra jag tycker mycket om. Liksom harmoni. Trygghet.

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning

Tokyo verkar vara en oerhört kontrastrik stad när jag hör honom berätta. Miljonstad, neonljus, spelhallar, som både krockar och kanske rent av även lever i en slags symbios med stillheten och stadens historia.
Allas liv, sida vid sida.
Tusen och åter tusen dagar flätade i varandra
skrev han.
Jag önskar att jag hade varit där. Jag önskar mig dit, någon gång dit, till just den där gränden där The Writer sitter ihopkrupen på en stol…

Johan Brink

Och jag har visst börjat blogga på allvar igen. Det var väl det där med våren som sagt.
/Drömma-Lotta