From möten

Och vi blommade hos Krickelin… In Bloom


I måndags tog jag tåget ner till Varberg för att hälsa på hos Kristin som tapetserat om sitt kök i denna godigen, Thistle. Makalöst fint från Boråstapeter och deras nya kollektion In Bloom, och hela eventet de arrat med Jenny Hanhe och Kristin var mest som en väldigt lyckad hemmafest, precis så som man gärna vill ha det. Jag älskar verkligen de här nära intima tillställningarna eftersom man hinner prata lite mera med alla. Nu är det redan fredag när jag skriver, men hela veckan har den varma känslan levt kvar, så TACK!


Av händer varsamt skapat. Sån fin historia vi fick höra av Jenny som designat flera av mönstren förra sommaren. Varje morgon cyklade hon till jobbet och fyllde korgen med blommor från diken och ängar. Alltså romantiken! Ser precis framför mig denna spröda vackra kvinna med slarvigt uppsatt hår och tampandes en gammal mormorscykel. Iallafall var det så det såg ut i min fantasi, hoppas hon inte kör värsta sporthojen och sabbar min dröm här, haha.


så himla fint i familjens kök!


Naturen, så komplicerad och enkel på samma gång. Jag målade blommor ur fantasin och lade till rankor med inspiration från ett omslag till en gammal florabok. Min nya grej, att måla akvarell…


Och denna, hur fin?!?


Carnation Garden, den är en klar favorit bland alla fantastiska mönster och jag hade gärna sett den i vår matsal hemma…

Jenny Hahne, vilken tålmodig pärla som satt och målade med mig så länge. Hon är anledningen till att vår stora matsal nu transformeras till ateljé faktiskt. Där ska vi sitta i maj och leka loss bland penslar och fina papper, hurra! Jenny från Boråstapeter var inte bara där för att hålla workshop dock utan hon presenterade givetvis kollektionen In Bloom. Det var ljuvligt att titta på hennes egna original och även en del som de bearbetat från deras gamla arkiv. Sådant med historia gör mig knäsvag och hur svårt det än är att välja kommer nog Foxglove på förstaplats för min del. 


Om jag hade ett hus skulle det garanterat stå ett växthus på tomten. När jag var liten hängde jag en del med min morfar i deras, minns precis doften av solmogna tomater, och hur man plockade gurkor och lade in efter hans hemliga recept. Blir sjukt nostalgisk när jag tänker på det nu.

Verket hade levererat en sån smaskig vego buffé, önskar att de fanns i Göteborg med. Då skulle jag luncha där varje frilansdag helt på sant.


Alltså dessa två! Alla borde ha en Nathalie och en Emma med på sina tillställningar, högt i tak och nära till skratt.


Cattis, hennes milda eteriska energi får mig alltid att le. Och så klär hon sig så fint jämt. Därför blev jag extra lycklig när just hon skrev så glittrigt om mig och hur jag väljer… Över lag känner jag att förutom att vara starka och hårt arbetande kvinnor att inspireras av, förundras jag över värdigheten och viljan att lyfta varandra. Rent generellt stöter jag extremt sällan på hårda armbågar, vårat nätverk är verkligen en frisk källa att ösa ur som jag upplever det.


Samtalet det goda. Allt från vilken färg man är, till maten, till inställningar i kameran (Tack Matilda), till tapetkärlek och kärlek. För någon var visst nyförälskad och det var så himla fint att insupa den där vibben. Samma känsla av stilla eufori som när man håller ett nyfött barn i sina armar. Jag blir helt rofyllt och rusig på samma gång. fint, visst?

 


Den här bilden snodde jag av Cattis, (tack), tycker den formulerar precis känslan av hur det var att sida där och flyta bort i färgerna och kreativiteten, att vara försjunken och tala på samma gång. En himla bra grej.


Buketten som kom med bud sen… Den var verkligen något utöver det vanliga. Såklart gjord av Blomrum, ett favoritställe här i Götet. Och ett tapetprov åkte genast upp i köket… Men jag vill säga er.
Det är så lätt att bedåras och falla för välordnade event, allt fluffigt fint varmt man bäddas in i. Det där att få känna sig lite uppvaktad i stunder då man kanske mest jobbar och sliter i ensamhet som frilans och så plötsligt, pang, kalas och baluns bara sådär! Men handen på hjärtat, jag skulle aldrig lägga min tid på att puffa för ett enskilt event om det inte gått rakt in med just det där som var tänkt att säljas in. Och i det här fallet var produkten en tapetkollektion. En oängslig blommig och varierad, med något för både nybörjare som för de mer vildhjärtade och modiga i inredningssammanhang. Jag tycker att det för framtiden hade varit intressant att ta det ett steg till i samma riktning, men dra i det ännu lite mera. Tex en kollektion gjord helt på blomster, endast från arkivet. Och en annan skapad helt av Jenny Hanhes varsamma hand, talangen där är ju bara wow. Så, sug på den Boråstapeter 🙂

 

Här nedan hittar ni mer tankar från vår kväll hos Kristin. Himla tjusiga bilder de andra tagit så lägg gärna tiden på att se en kväll från flera olika perspektiv:

Krickelin
AnnaCate
Diadonna
Nanna
By Emma
Miranda Rebecka
Babes in Boyland

 

Blommig vårhelg till er alla <3
/Drömma-Lotta

 

It’s a slow revolution


November, vart tog du ens vägen viskar jag sömnigt varmt och starkt. Jag blev friskare. Jobbade med fantastiska företag och landade efter den första (största), renoveringsetappen här hemma.
Det bästa den här månaden var just det, och att jag blev bjuden på så himla fina events anordnade av vänner. Så här kommer en rejäl dos länkkärlek lagom till jul.
Jag vill tipsa er om några av företagen jag jobbar med eller stöter på, eftersom de är så grymma och jag älskar både deras produkter och människorna bakom. Ett stort plus med att bo på Västkusten, är just det. Nätverkandet, närheten till alla och allt mysigt som ordnas. Det är som att bli hembjuden till någons kök faktiskt. Även de större företagen lyckas alltid få till känslan av den där varma famnen som jag uppskattar så. Mer om det snart…


I Viktoriapassagen har Emma von Brömssen och Kajsa Cramer öppnat en bedårande söt pop up shop fylld till brädden med godsaker från deras egna kollektioner och samarbeten som Bliss och Götefors Porslin. Bliss är deras egna projekt ihop (vilket har jag plåtat moodbilder till), och Götefors skulle jag faktiskt också fotat men blev olyckligt nog sjuk. Fick den fina blå fågel-temuggen på posten häromdagen, antar att ni sett den flimra förbi hos andra i era flöden… helt perfekt är den!


Det var det där med lyktorna också. Om ni vill ge varandra hållbara julklappar kanske ni inte tänker osökt på sprött skört, utan mera oj så opraktiskt. Fast det där stämmer inte kan jag intyga som samlar på dessa. Jag kör dem i diskmaskinen upp och ner så de råa kanterna skaver, vi har pennor i dem, blommor eller ljus. jag flyttar runt dem med slarviga rörelser men inte en flisa har lämnat dessa sinnliga kroppar. Det är som att vidröra porslinshud och slipade stenar på en solvarm strand, att hålla dina kupade händer runt Kajsas lyktor om ni nu undrar…


Detta då. Från en oförglömlig middag ute hos Hermans Lada. 

Så många vackra själar på samma ställe. Jag och Lena och Hanna åkte dit och när presentationsrundan gick runt bordet stockade det sig i halsen ungefär 20 gånger, över alla livsberättelser och hur alla dessa fantastiska entreprenörer hittat till sina kall här i livet. Högst upp på min hållbara julklappslista står därför förutom fler av Kajsas lyktor, ett fårskinn från Avelsås Naturhem, ett spillkum från Annika Lööf och någon av alla fina linneprodukter som Ancher Design tillverkar. Det sistnämnda är Ann Stenströms märke, hon som även driver själva ladan. Och dit till den där magiska ladan ska jag banne mig åka på konsert till sommaren sen, för de arrar de mest intima konserterna där du ibland nästan sitter i knät på de som spelar.
Sånt älskar jag.  

Nu längtar jag efter att själv bjuda in folk till mitt kök i vinter. Det här är ungefär så mkt jag kan visa just nu pga nedrivna skåp, trasigt kakel och en en gammal fläkt som balanserar på min lilla arbetsyta. Men det gör inte så mkt. Värmen och trivseln kommer av de som gästar, inte för att jag har det perfekta köket. Men en sak har jag kommit fram till iallafall, att bra redskap inspirerar mig att laga mer mat. Rustika brädor är fint även om jag inte hittade min megastora på nätet (se bild), utan direkt i butiken, och skålar behöver jag för det har jag nästan inga alls. Men jag får bygga långsamt tänker jag. Lite som livet mitt, jag syr och lappar och lagar. Det är operfekt och ibland aningen rörigt men jag säger mera ja och nej på rätt ställen nu och det har resulterat i mera sömn om nätterna och en stor varm röd ros i mitt hjärta. 


Alla dessa möten… tack!


För mig bor lyckan i det lilla för det mesta. Solkatter över en vacker tapet. En kopp te och uppdateringar om vad som hänt sen sist med en vän. Ett snällt öga som möter en när du lämnar ungar på morgonen. Ett nytt litet jobbuppdrag eller en varm hård kram från en blivande tonåring. Och i mitt nya liv är inte en enda dag den andra lik. Det tycker jag mycket om. Det är roligt, ibland utmanande och otroligt lärorikt numera, livet mitt. Det helar mig vill jag tro.


Att skynda långsamt i livsprocesserna, att förlåta sig själv och att unna sig. Det jobbar jag på. Det funkar för mig. Och lyckan över att se mitt hem växa fram lite som min på riktigt senaste hobby, att brodera. Det är en lisa för själen…

 

Ps, jag har gästbloggat hos Sandberg, om tapeten här ovan. Hälsa på där för allt i världen och ha den bästa helgen nu!

 

Denna gången ska jag inte spela spelet

Jag tog tåget till Varberg för att möta en gedigen gästlista hos Krickelin och Miranda, för att fira deras nya butik. I måndags var jag med om en tuff grej och det var inte förrän i sista stund jag visste om kroppen skulle hålla, eller hjärtat. Åkte ner till slut och bestämde mig för att gå ut försiktigt och sitta ofta, mera iaktta och ta in, än att hålla låda. Men det var såklart lite svårt för det var så många bra där jag ville prata med och det fanns massor att titta på och göra.

Kristin och Mir bjöd på min favoritdryck, avkok på citron och ingefära. När jag kom dit kändes det helt perfekt för en skör och sliten. Jag hade som sagt var tänkt ut innan att jag verkligen bara skulle delta när jag orkade, och vara ego och bara sätta mig och vila om det var vad jag behövde. Bara för att jag valde det, att kanske vara bara 50% av mig, så vet ni? Jag orkade så mkt mer än jag trodde. Kunde vara med på nästan allt, fast jag var så skakig och hudlös. Det här var något av det bästa jag gjort för mig själv i år, faktiskt. Så tack till inte bara FLG som ordnat så himla himla fint och lyckats skapa en oas bland butikerna i Varberg utan tack även till mig själv, som lyssnade på vad jag egentligen behövde. Tack. 

Ser ni hon med blommiga kjolen bakom Miranda? Karoline och lite annat är anledningen till att jag bara måste åka till Helsingborg. Det verkar ju sjukt bra där. Karoline, vilken kvinna alltså!

Kolla, en ung man som var på riktigt. Privat personlig modig och godhjärtad. En sån förebild för andra unga tänkte jag men sa aldrig, det ångrar jag lite… Land of Trees släpper ny singel så lyssna! Och så blev vi bjudna på mat från Verket, sjukt gott, åh! Social dining med långbord hos dem, verkar som ett perfekt lunchkoncept om ni frågar mig, eller frukost och middag med för den delen…

Sneglade på denna hur många gånger som helst men det kom alltid något emellan. Vad är det för fin bok egentligen? En vill ju veta mera. En hel roman bara av omslaget att döma…
Och jag har skaffat glasögon. Nördiga fina stora från Moscot. Tror de heter Björn. Så himla fint mjukt namn. Jag borde verkligen bli kär i någon som heter så. Eller kanske skaffa en hund med det namnet, vet inte riktigt… Iallafall ang glasögonen så fann jag ett par galna i en slags stor kantig guldig pilotmodell hos samma märke också men hade inte råd med två par. Nästa gång. En annan gång. Den som lever får se och allt det där. Jag skulle ju skala ner, men ändå. Så fina, båda.

Lisa Burenius höll workshop och vi målade ytor mer än motiv. Höll oss till en snäv färgskala och hon talade mycket om friheten som kommer i skapandet när man begränsar sig, paradoxalt nog. Men jag är ju helt inne på samma sak så det landade helt rätt i mig. Orkade inte göra klart men när vi stod där sida vid sida och helt planlöst (iallafall för mig) lät penslar och rollers och fjädrar tala och vidröra de vita ytorna kände jag hur pulsen saktade ner och jag landade i en närvaro som jag saknat. Lugnet. Vi ska nog börja måla här hemma jag och barnen, som vi gjorde förr…

Värdinnor på ett avslappnat varmt sätt, kan man sammanfatta det så när det kommer till Miranda och Kristin? Jag tror det. Bästa sortens om ni frågar mig.

Nathalie, när vi förlorade oss i Land of Trees fina spelning, bara för oss…

Den här snodde jag från Babes in Boyland, från vår frukost på Varbergs Stadshotell där jag satt och pratade jobb och liv med dem och bästa AprillAprill Johanna. Jag gillar den här bilden på mig. Det syns att jag har ont och är sliten, men den känns ärlig och fin på nåt sätt. Det är bara så det är, nu.


Det var nog det finaste ändå, när vi skalade av oss själva och bara skapade, sida vid sida. Jag ska aldrig glömma hur en del av er tog emot mig när jag talade om min resa just nu, hur modigt ni mötte och bekräftade. Det märks så väl vilka som fixar ämnen som tex sorg och som inte backar när det kommer på tal. Hatten av för er. Det gav mig energi och glädje.
Och jag bestämde mig för att gå på workshop i december hos Babesen och jag bestämde mig för att fortsätta att välja och välja bort människor och aktiviteter i mitt liv som jag inte behöver. Ärlighet och mod. 
Det får summera mitt Varbergs-dygn och vart jag är just nu. 

 

Gissar att ni kan läsa mer hos en del av de andra som var där: 

AprillAprill Johanna, Doredoris, En lång blondin-Lina, Babes in Boyland, Mia, Nanna, Kollijox, Marina, Lisa, Malin och Karoline

Ha en snäll helg nu!

/Drömma-Lotta

 

 

 

For Good Luck