From matglädje

Hashtag instameetgbg hjärtar hotell Bellora

fullsizerender

Processed with VSCO with a8 presetimg_4477

Igår mötte jag upp mitt kreativa nätverk som går under namnet #instameetgbg på Hotell Belloras UpStairs. Långbord och tänt i öppna spisen, perfekt novemberkväll om ni frågar mig!
En bukett kreativa vänner sannerligen, där jag kan bolla jobb, drömmar och privata saker och ämnena svänger snabbare än vädret i Göteborg. Vi har lika nära till skratt som gråt och det är verkligen en känsla av ickekonkurrens, vi vill verkligen att alla ska lyckas inom våra yrken som spänner sig mellan främst konsthantverkare, bloggare, stylister och fotografer. Just nu diskuterar vi  en hel del om detta att höja statusen i kreativa yrken, våra löner och öka transparensen och tydligheten i våra yrkesgrupper och i samarbeten vi gör. Vi fick även kvällen till ära lyssna på Fredrik Toreskog, marknadschef på Ess Group som driver Bellora och mitt favoritställe i stan, som jag för övrigt skrev lite om HÄR.
Han sa en hel massa matnyttigt och hade en sjukt imponerande CV men det jag fastnade lite extra för var hur man bygger ett bra företag, vilka drivkrafter man har och vilka värdeord som bygger ens verksamhet. Det ska jag klura mera på för egen del. Deras då? Passion, professionalism och busighet. Jag skulle säga att de verkligen har lyckats där…

Tack. Tack för värmen igår allihopa, alltid lika lyft dagen efter, en annan styrka i ryggen och en ny vind i steget. Och ett ps eftersom kameran glömdes hemma, det här är mina suddiga bilder som hamnade på Stories och Instagram, håll till godo!

Just nu har hotell Bellora även en tävling på sitt Instagram där man kan vinna en övernattning (söndag till måndag), med romantisk italiensk middag, blommor, bubbel och veckans största frukost dagen efter!
Gå in på deras Instagram, reposta en bild med en motivering om varför och med vem du skulle vilja uppleva ett dygn av söndagsmys på hotellet. Märk ditt inlägget med #valentinosundays #hotelbellora och glöm inte tagga @hotelbellora. Må bästa människa vinna!

Antikhallarnas Latteria

img_3717

 

Under hennes bröst gömmer sig ett äventyr om du vågar. Vi ses här i slutet av oktober klockan 14. Jag har blomma i håret, klänning och stickad kofta, du kan ha skägg eller glasögon.
Det är inte Göteborg det är Paris eller ännu längre bort. Vi ska äta utsökt mat och ha fint bordsskick, sitta oförskämt länge. Vi är stoiska och perfekta. Men du kan lägga handen var du vill under bordet, det är ok.

Det är ju ett äventyr har jag sagt.

Om mina möten

img_9260

img_9210

img_9235

img_9284

img_9222

Söner som fyller 18 och 20. Två år, ett dygn och en timma mellan dem på ett ungefär. Så olika. Lika. Ur min livmoder och samma farsa. Jag snubblar på tangenterna och det bränner bakom mina ögonlock när jag försöker formulera en kärlek, den till barnen. Den som lär mig mest av allt, som är lättast. Som aldrig svalnar, vänder ryggen, ryggar eller tror annat än vintergator och gör att jag reser mig snabbare och starkare än om de aldrig blivit. 
Ni är allt jag behöver och mer därtill. Mer än jag drömt och det största jag fått. Samtidigt är jag den första att säga ”barn är inte allt”. Jag måste leva Lotta-livet fullt ut. För att bli den bästa mamman och för att må bäst. Fattas bara annat. Inget -livet tar slut när barnen flyttar ut, vem är jag-livskrisa. Det ligger inte för mig. Och med det sagt.
När allt kommer omkring är det ni som betyder. Att samla alla kring mitt bord är en ynnest, fast kanske att jag känner mig flamsigast och yngst av alla. Vill gömma mig bakom gardinen och gråta av lycka men vem skulle förstå. ”Det gör inget. Det är ok mamma.” Lilla stora mamman. Som känner att det där med förebild, det är så väldigt viktigt. En bra. Vill jag va’.
Ibland saknar jag att dela glädjen. Över dem alla. Men oftast inte. Jag känner ju allt. Oavsett. Och det finns vänner att spegla med…

I september och oktober. Mina torsdags och fredagsmöten. Så uppfylld av alla jag fått lyssna på, som jag delat bröd med och skålat i mörkt rött. Det blev nästan för mycket, till brädden fylld av intryck från starka levande. Som givit mig nycklar, bekräftelse och kärlek. Kreativa jobbmöten som blev så mycket mera, cirklar som slutits och ringar på vattnet det spridit. Men ännu mera, spiraler tydligen. Utåt, uppåt vidare. Fortfarande finns tid till fler. Jag antar att förväntningarna på ett sätt är höga nu men jag tar inget för givet. Jag bara önskar önskar önskar. 
Att nästa möte blir ett som ger mig lite ro. Ett varmt och stillsamt. En famn. Så att jag nu kan få landa lite. Så önskar jag efter tre månaders nyckelsamlande, inspirationssökande, ögonmötande. 
Snälla ögon. Lika orädda. Ber jag om.

 

Utan annan tanke än fint