From livet

Rum 149

Rum 149, du kan vila här…

 

Den 30/10 2018, på rum 149. Jag försöker formulera för mig själv allt som händer, i mig. Vissa perioder i livet växer man mer än annars antar jag. Prövningar i tålamod, att möta mindre trevliga saker med förståelse, tydlighet och godhet.
Ta emot allt, men ta ingen skit. Tiden, min tid, ligger som ett öppet hav framför mig och någonstans mitt i sömnstörningar, oro över privata ting så lyser det en sol på insidan. Faktum är att jag svalt en, och att min känsla och längtan över allt som faktiskt är möjligt vinner i hästlängder över det andra. För det andra kan jag välja bort, resa mig över. Alla kan inte det, en del får för mycket skit som en ständig pågående grå gegga, men så är det inte här, för mig.
Det handlar mest om hur jag själv väljer att hantera allt. Allt annat än lätt, men det är görbart. Och jag har hopp. Det bor hopp i mig.

 

Pärlor lull och min fina skrivbok… i asken lägger jag allt som är ömtåligt när jag reser. Tycker om att kunna ställa upp något personligt på rummet. Hänga upp min kimono, låta glasögonen ligga framme även om jag inte ens behöver dem. Lagom med ting. Lagom med saker som stör och berör om du förstår min tanke? Och jag inser att ni måste få bilden av att jag bor på hotell för jämnan.. Så är det inte, såklart. Men för mig, är luftombyte bättre än vilken medicin som helst. Och just det här stället är så mycket hemma för mig att jag ibland undrar. Har jag levt ett tidigare liv och kanske jobbat här, eller bott regelbundet i de stora stiliga rummen på hotell Eggers?
Det finns liksom ett samförstånd mig och väggarna emellan, som jag vill dela med dig.

 


Om kvällen. Jag smiter iväg till Kinahaket på andra sidan spåren, intill Pigalle. Släntrar ”hem” i duggregnet och drar på mig raggsockorna. Såhär års är den gamla fiskbensparketten sval mot mina bara fötter om du vill veta. Allt är autentiskt här. I korridorerna står forfarande gamla möbler som minnen på rad. Det mesta är kärleksfullt återanvänt. Precis som jag uppskattar. 

 

I rum 149 finns en magisk sänghimmel som jag kan nå om jag sträcker mina långa ben. Som att gå tåspets upp och ner på molnen. Tyngdlöst vilande i vittvitt.
Tapeterna sen. Ni skulle se allt det mjukgröna gråvita guldiga i dagsljus helt enkelt. Även om jag ändå trivs bäst i skymningen här för egen del
Ingenting kan nå dig, livet är en saga och det är bara nu nu och nu i spegelvärlden.

 

/Lotta

Om Boråstapeter och blommande kastanjer i kollektivet

I samarbete med Boråstapeter.

 

Hej.

Det var länge sen sist. Här har hänt massor. Saker vi viskar om själva och ting jag vill dela. Som att sommaren varit snäll och jag har flutit i ljumma vatten varannan dag nästan. Som att jag landat. Som att jag blivit med kollektiv.
Julia och flickorna (och deras två katter) har flyttat in. Mina yngstas pappa bor här också, igen. Alla med målet att hitta eget boende men eftersom det inte är det lättaste kom jag med förslaget kollektiv, och nu sitter vi här. Som att vi inte gjort annat på ett sätt. Som det är med vänner. Allt känns lätt och självklart. Sen såklart, är det väldigt speciellt att flytta ihop som en megastor stjärnfamilj med alla behov och liv, det sticker jag inte under stol med. Fast för egen del tog det bara en vecka sedan hade jag landat. Dessutom, att numera även bo ihop med en vuxen kvinna känns för mig som råkar vara detsamma, väldigt behagligt och skönt. Och mitt i denna beskrivning av början på resan Kollektivet Viktoriagatan, gör jag då ett sponsrat inlägg. -Aldrig kan hon göra en sak i taget kanske ni tänker men jag ser det inte så. Ens hem är ens liv och det jag väl gör som är sponsrat, måste vara som en förlängning av det helt enkelt.
Inte konstlat, utan något som verkligen verkligen är jag. Som blommande kastanjer likt grönblåa paraplyer från en svunnen tid, från Boråstapeter.
Jag förälskade mig så hastigt och jag var inte ensam, så nu prasslar och sjunger Chestnut Blossom Julia och de andra till sömns varje kväll…

Boråstapeter In Bloom Drömma

När vi gick igenom de två rummen som skulle hyras ut kände Julias familj att det ena rummet behövde något som kändes mera som dem, och jag ville verkligen att de skulle känna sig som hemma och få ha lite say so… En ny kollektion från Boråstapeter hade nyligen kommit ut (In Bloom), och när jag var på förhandsvisning hos Krickelin blev jag helt kär i flera av tapeterna och kontaktade dem. Julia fastnade för Chestnut Blossom direkt och resten är historia som en säger. 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Här står jag och hänger över originalet som Boråstapeter har i sitt arkiv och som har en lite annan färgskala. Så otroligt vacker och levande, både den första varianten och den vi nu har här hemma! 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Välkommen in…
I det största rummet sover tre i familjen och det är även här de har sitt egna matbord. Bra om du vill dra dig undan och jobba, äta ensam istället för ute i stora köket eller bara för att sitta och prata i den lilla familjen.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Allt de äger är så vackert, ting med själ och hjärta om ni förstår. Klart ni förstår. En bild säger rätt mycket eller hur?

Boråstapeter In Bloom Drömma
Sigrids födelsedagsbukett, från vår balkong.
Bakom köksbordet skymtar Majas sovplats. Elementskyddet och den djupa fönsternischen agerar sänggavel och hylla.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Du kan vila här…

Boråstapeter In Bloom Drömma

Rummet har två fönster och mellan dem ställdes ett vitrinskåp och en byrå som rumsavdelare och förvaring. Så himla smart, och tjusigt! Där bakom blommorna skymtar Elsas krypin. Längs väggen har de rader av enkla vita klädställningar från IKEA och ok jag erkänner vi plockade bort en del av dem för att tapeten skulle kika fram lite, men i övrigt är det precis som de lever och har det. Ett hem. Inget stajlat utan på rikt.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Greta, sötnöten som dagen till ära fick lov att sitta på bordet.
Nu är hon och gänget inflyttade sedan en dryg vecka och jag lovar att smyga in med kameran fler gånger när de kommit i ordning ännu lite mera för det är verkligen fantastiskt mysigt härinne. Ett hem i mitt hem.

Tack till Boråstapeter som sponsrade oss, gav ro och gjorde salen rättvisa!
Och tack till min vän Julia som säger att vi kan göra allt vi vill…

 

/Drömma-Lotta

Tonårsboken, drömmar och föräldraskap

I samarbete med den helt unika: Tonårsboken.
Vi åker till Österlen idag. För att vila lite. Landa efter veckor av slit. Andas in barnahår, klia ryggar, diska i mitt älsklingskök och grilla allt vi äter. Parera grodorna i trädgården, se solen gå ner bakom grönsakslandet, åka till havet.
Ligga på verandan, läsa den här boken. Våndas en del, känna aha, känna att jag inte är ensam, anteckna och drömma. Skratta rätt ut igenkännande, gråta en skvätt och få nya verktyg i redskapslådan som stavas föräldraskapet. Växa så det värker. Igen och igen.
Det här är inget vanligt samarbete. Men det är ett. Ett otroligt viktigt. Ett som inger HOPP, STÖD och PERSPEKTIV. 


När jag fick barn de första två gångerna, var det nittiotal. Jag var uppfostrad av 40-talister som fostrats av 20-talister. Jag hade precis förlorat min bästa vän och mamma och kände inga som hade barn, alltså några jag verkligen kunde prata med. Den enda boken som fanns att tillgå var skriven av en person som förespråkade en hel drös saker jag aldrig hade lyssnat på idag. Jag skulle vara auktoritär, men inte för. Jag skulle ge omsorg, men inte för mycket. Det skulle ske si och det skulle ske så. Lät bra i praktiken men den det var ändå för flummigt och pekpinneaktigt på samma gång. Det fanns inga konkreta saker egentligen, utan folk orerade bara om ”sunt förnuft”. Som om det var till hjälp när man kände sig helt lost ärligt talat?
Och d
et var liksom inte tal om att LYSSNA. Om jag hade vågat det där sista, både på mig själv och andra lite mera. Hade det där föräldraskapet varit tio gånger lättare. Om jag gått på min egna magkänsla, samma sak.

Just den här, Tonårsboken. Passar mig himla bra. Den är up to date med kapitel om stjärnfamiljen som ett exempel, hurra!
”Vi träffar tolv familjer och deras erfarenheter ligger till grund för att inspirera till hur vi andra kan navigera som tonårsföräldrar. Till vår hjälp hittar vi utrymme för egna tankar under rubriken ”Nu är det din tur”, där vi bjuds in att tänka själv samt att fundera tillsammans med vår tonåring kring svåra och viktiga frågor som hör tonårstiden till.”
Alltså OM jag fått denna i handen för tio år sedan, det hade på riktigt förändrat mitt liv. 
För det handlade inte om att mina tonåringar var jobbiga egentligen, utan om att jag inte kunde hantera deras nya skepnad särskilt moget ärligt talat. 
Jag är ledsen för det samtidigt som jag inser att det var ett annat liv då, en annan delal och jag handlade utifrån min giv och sits, då. Jag läser, finner tröst och påminns om som de själva skriver, glädjen och förmånen som det faktiskt är att få gå vid sin tonårings sida. 


I måndags fyllde ett av barnen 13 och jag lovar att den här boken kommer att ligga framme ständigt. Dessutom har jag två till som kommer att behöva mig som tonårsmamma framöver så det är bara att fortsätta att lära, göra om göra rätt och ta sig an mina barn nyfiket och respektfullt. Just nyfikenheten och ickepekpinnarna tycker jag att författarna Catarina Klentell och Catharina Wöhlecke-Haglund har lyckats väldigt bra med. Dessutom, månaden ut går allt överskott av försäljning av Tonårsboken till ett av Fryshusets projekt: barn till ensamma mammor. Hur bra?


Inbakat i detta inlägg måste jag även tipsa om Drömkalendern från Sporrong Form som jag fick på posten häromsistens. Den ska också följa med till Österlen och är just nu ett komplement till den andra. 


Precis som Tonårsboken känns Drömkalendern rätt enkel att ta greppa och för mig som lever lite splittrat med inte många utan snarare 100 bollar i luften är det oerhört enkelt och tydligt att spalta upp allt och få en bra överblick varje månad. Lite dagbok, men mest målsättning, belöningar, anteckningar och som att jag lättare kan coacha mig själv i olika projekt. 
Min första månad som exempel, har jag innan månaden ens är slut lyckats superbra med känner jag själv och snart är det dags för en ny, hurra! Där ska jag fokusera mer på mål som förälder, mitt nya kollektiv och mina konstprojekt. Du hittar den fina boken HÄR.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar, tack för ordet!
/Lotta