From livet

Bakom gardinen

Bakom gardinen i mitt sovrum där tiden står stilla.

drömma blogg Lotta Lundberg

drömma blogg Lotta Lundberg
Mina torra novemberhänder och sönderbitna naglar. varför glömmer jag alltid att smörja dem såhär års? Jag tror min mamma sa till mig att sånt är viktigt…
Gardinens strävhet i spetsen mot mitt sköra starka just nu.
Andetagen. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Gamla fönsterglas gör allt drömskt, suddigt, sömnbristmaniskt kreativt berättande. Det är en annan tid. En ny. Det blir alltid så i novembersovrum, bakom gardinen.
Jag undrar vad ni tänker på. Och hur långt eller kort avståndet egentligen är, mellan hjärtan som längtar. Verkligheten skulle säga långt, eller förnuftet skulle det antar jag. Känslan skulle omsorgsfullt mäta och väga och viska dig: 0,00001 promilles avstånd.


Täcket sa mig att jag kan vila här… så vi gör det. Jag och barnen. Läser långa sagor och korta och varje kväll stavar sjuåringen en stund högt för oss. Lillasyster otåligar sig och vrider sig som en mask av det långsamma. Bara lite till, jag lovar din storasyster är så bra, och flytet kommer mer för varje dag. Snart ska du också lära dig allt det här. Sagor är livet älskling.
-Livet är en saga. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Utanför mitt fönster bakom gardinen. Alla löven som kämpar så. För min skull tänker jag. För att jag har så ont av det kallvåta fattiga mörka. Fast sen viskar jag iallafall, släpp taget nu. Släpp taget och landa i det nya. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Snart är det fredag här bakom gardinen. Då ska jag dra på mig min gröna klänning och dricka en drink med Charlotta stället för ingefärsavkok i spröda glas. Då ska jag vara utvilad och rentav ha målade naglar. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Jag är så svag för det blommiga, för pärlorna och sammeten. För spetsarna och det sidenlena. (I ärlighetens namn är det mest mysbrallor nu men det är ändå fint att hänga upp allt man tycker om, och längta till värme och lätthet).
Drömmer om ansikten att stanna i, till munnar som bara säger mjuka saker utan slut och de dagar jag har vind i steget. 

drömma fotograf Eva Claesson Lotta Lundberg
Och Evas självporträtt. Från när hon levde i Paris på 70-talet. Jag minns att när vi träffades en gång för några år sedan. Då hade jag på mig min lila kimono ovanför i bild, och vi blev liksom betagna i varandra. Hon sa att jag påminde henne om någon från Paristiden och mitt hjärta slog så hårt när hon stod och pratade med någon annan, om mig, på andra sidan rummet. Jag var den enda som köpte något på den där konstnärsträffen och nu följer hennes blick mig varje dag och hon viskar att din tid kommer. 
Den kommer…

/Lo

Rum 149

Rum 149, du kan vila här…

 

Den 30/10 2018, på rum 149. Jag försöker formulera för mig själv allt som händer, i mig. Vissa perioder i livet växer man mer än annars antar jag. Prövningar i tålamod, att möta mindre trevliga saker med förståelse, tydlighet och godhet.
Ta emot allt, men ta ingen skit. Tiden, min tid, ligger som ett öppet hav framför mig och någonstans mitt i sömnstörningar, oro över privata ting så lyser det en sol på insidan. Faktum är att jag svalt en, och att min känsla och längtan över allt som faktiskt är möjligt vinner i hästlängder över det andra. För det andra kan jag välja bort, resa mig över. Alla kan inte det, en del får för mycket skit som en ständig pågående grå gegga, men så är det inte här, för mig.
Det handlar mest om hur jag själv väljer att hantera allt. Allt annat än lätt, men det är görbart. Och jag har hopp. Det bor hopp i mig.

 

Pärlor lull och min fina skrivbok… i asken lägger jag allt som är ömtåligt när jag reser. Tycker om att kunna ställa upp något personligt på rummet. Hänga upp min kimono, låta glasögonen ligga framme även om jag inte ens behöver dem. Lagom med ting. Lagom med saker som stör och berör om du förstår min tanke? Och jag inser att ni måste få bilden av att jag bor på hotell för jämnan.. Så är det inte, såklart. Men för mig, är luftombyte bättre än vilken medicin som helst. Och just det här stället är så mycket hemma för mig att jag ibland undrar. Har jag levt ett tidigare liv och kanske jobbat här, eller bott regelbundet i de stora stiliga rummen på hotell Eggers?
Det finns liksom ett samförstånd mig och väggarna emellan, som jag vill dela med dig.

 


Om kvällen. Jag smiter iväg till Kinahaket på andra sidan spåren, intill Pigalle. Släntrar ”hem” i duggregnet och drar på mig raggsockorna. Såhär års är den gamla fiskbensparketten sval mot mina bara fötter om du vill veta. Allt är autentiskt här. I korridorerna står forfarande gamla möbler som minnen på rad. Det mesta är kärleksfullt återanvänt. Precis som jag uppskattar. 

 

I rum 149 finns en magisk sänghimmel som jag kan nå om jag sträcker mina långa ben. Som att gå tåspets upp och ner på molnen. Tyngdlöst vilande i vittvitt.
Tapeterna sen. Ni skulle se allt det mjukgröna gråvita guldiga i dagsljus helt enkelt. Även om jag ändå trivs bäst i skymningen här för egen del
Ingenting kan nå dig, livet är en saga och det är bara nu nu och nu i spegelvärlden.

 

/Lotta

Om Boråstapeter och blommande kastanjer i kollektivet

I samarbete med Boråstapeter.

 

Hej.

Det var länge sen sist. Här har hänt massor. Saker vi viskar om själva och ting jag vill dela. Som att sommaren varit snäll och jag har flutit i ljumma vatten varannan dag nästan. Som att jag landat. Som att jag blivit med kollektiv.
Julia och flickorna (och deras två katter) har flyttat in. Mina yngstas pappa bor här också, igen. Alla med målet att hitta eget boende men eftersom det inte är det lättaste kom jag med förslaget kollektiv, och nu sitter vi här. Som att vi inte gjort annat på ett sätt. Som det är med vänner. Allt känns lätt och självklart. Sen såklart, är det väldigt speciellt att flytta ihop som en megastor stjärnfamilj med alla behov och liv, det sticker jag inte under stol med. Fast för egen del tog det bara en vecka sedan hade jag landat. Dessutom, att numera även bo ihop med en vuxen kvinna känns för mig som råkar vara detsamma, väldigt behagligt och skönt. Och mitt i denna beskrivning av början på resan Kollektivet Viktoriagatan, gör jag då ett sponsrat inlägg. -Aldrig kan hon göra en sak i taget kanske ni tänker men jag ser det inte så. Ens hem är ens liv och det jag väl gör som är sponsrat, måste vara som en förlängning av det helt enkelt.
Inte konstlat, utan något som verkligen verkligen är jag. Som blommande kastanjer likt grönblåa paraplyer från en svunnen tid, från Boråstapeter.
Jag förälskade mig så hastigt och jag var inte ensam, så nu prasslar och sjunger Chestnut Blossom Julia och de andra till sömns varje kväll…

Boråstapeter In Bloom Drömma

När vi gick igenom de två rummen som skulle hyras ut kände Julias familj att det ena rummet behövde något som kändes mera som dem, och jag ville verkligen att de skulle känna sig som hemma och få ha lite say so… En ny kollektion från Boråstapeter hade nyligen kommit ut (In Bloom), och när jag var på förhandsvisning hos Krickelin blev jag helt kär i flera av tapeterna och kontaktade dem. Julia fastnade för Chestnut Blossom direkt och resten är historia som en säger. 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Här står jag och hänger över originalet som Boråstapeter har i sitt arkiv och som har en lite annan färgskala. Så otroligt vacker och levande, både den första varianten och den vi nu har här hemma! 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Välkommen in…
I det största rummet sover tre i familjen och det är även här de har sitt egna matbord. Bra om du vill dra dig undan och jobba, äta ensam istället för ute i stora köket eller bara för att sitta och prata i den lilla familjen.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Allt de äger är så vackert, ting med själ och hjärta om ni förstår. Klart ni förstår. En bild säger rätt mycket eller hur?

Boråstapeter In Bloom Drömma
Sigrids födelsedagsbukett, från vår balkong.
Bakom köksbordet skymtar Majas sovplats. Elementskyddet och den djupa fönsternischen agerar sänggavel och hylla.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Du kan vila här…

Boråstapeter In Bloom Drömma

Rummet har två fönster och mellan dem ställdes ett vitrinskåp och en byrå som rumsavdelare och förvaring. Så himla smart, och tjusigt! Där bakom blommorna skymtar Elsas krypin. Längs väggen har de rader av enkla vita klädställningar från IKEA och ok jag erkänner vi plockade bort en del av dem för att tapeten skulle kika fram lite, men i övrigt är det precis som de lever och har det. Ett hem. Inget stajlat utan på rikt.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Greta, sötnöten som dagen till ära fick lov att sitta på bordet.
Nu är hon och gänget inflyttade sedan en dryg vecka och jag lovar att smyga in med kameran fler gånger när de kommit i ordning ännu lite mera för det är verkligen fantastiskt mysigt härinne. Ett hem i mitt hem.

Tack till Boråstapeter som sponsrade oss, gav ro och gjorde salen rättvisa!
Och tack till min vän Julia som säger att vi kan göra allt vi vill…

 

/Drömma-Lotta