From livet

Under huden lär jag mig allt utan rädsla

Under huden rör sig nya strömningar och jag fortsätter upptäcka det stora i att lyssna. Under huden lär jag mig. Att lyssna och ta emot. Utan rädsla.

 

under huden

Ungefär här tog orden slut. Eller inte slut egentligen. Men dels finns det saker man av hänsyn inte vill dela. Dels tänker jag på, hur alla redan sagt allt. I skrivandet trevar jag efter ett bokstavligt syfte. För vem, varför? Egentligen ville jag bara lyssna nu. Men så var det intresset för kärleken och modet och mötet. Och livsläxan att tillåta sig att ta emot. Utan rädsla.
Under huden lär jag mig…
Hur beskriver du en kärlek? En lust. En kyss som inte vill ta slut? En längtan som bär dig längre än du någonsin vandrat. Den om att våga ta emot. Att lyssna till punkt. Hänsynslöst få strössla din mest intensiva värme mot ett enda mål. Utan att målet vill annat än att ta emot tillbaka.

drömma under ytan

Ord för att beskriva kärleken själv. Den som alla andra förmodligen redan formulerat bättre. Tydligare. Mer genomträngande underhudenkrypande och samtidigt allmängiltigt. En kärlekseld som inte är manisk eller självförbrännande utan bara en eld för att bränslet är extraordinärt och för att blodets strömningar i sig leder mot samma hav av ett Vi. För allt det, krävs kanske snarare toner än ord? Och det är opera i mig om toner ska få göra allt rättvisa. Jag skiter i att det blir pretentiöst här nu. För under huden lär jag mig. Det syns inte utanpå men det är en medveten utbildning i det egna sinnet som pågått under några år nu. Som en frigörelse. Från både egot (trot om du vill), och bekräftelsen. Kärleken kan finnas ändå. Utan att ens ha en specifik mottagare. Så länge inte rädslan får lov att bygga bo kan livet bli fantastiskt. 

Opera, mod och en tillförsikt om att allt jag gör med hjärtat kommer att stanna kvar och ha en mening. Även om jag inte vet vart bilderna, orden eller musiken kommer att ta vägen eller leda. 
Allt blir bra. Jag bara vet det.

 

Under huden

Alvas lakan och livet tillbaka

 

 

Älskade. Älskade Alva. Kära lakan.


Det här är ett sponsrat inlägg i samarbete med Alva.
Och. Det här är ett kärleksbrev. Mellan raderna. Mellan lakanen. Och stoltheten i det som jag väljer. 

Någon sa i en av mina bästa filmer ungefär såhär:
Obsesssions has no reasons. That’s why they are obsessions.
Kanske är det så. Min kärlek bara är. Och du vet, högkänsligheten i mig gör att det alltid känns lite extra allt. Oavsett om det är en smak, en kyss, ett ord, ett plagg mot huden. Men nu ska jag ändå försöka förklara så att ni förstår.
Har haft så svårt att sova det senaste året. Sjukdom och stress och barn som väcker. En hel natts återhämtning. När hände det ens?
Och nu tänker du vad i hela friden, ska hon gå och påstå att deras lakan givit henne livet åter?! Naturligtvis hade det varit lägligt och hoppfullt om jag kunde lova er så. Men givetvis är det fler orsaker, också.


Vad jag kan säga är. Att jag sover till klockan fyra minst, varje natt. Djupt i det blåa mörkret. För första gången på 20 år faktiskt. Dessutom kan jag oftast somna om.

Det är lugna hjärtslag nu, så kom hit.
Kom hit och lyssna! För det känns som att flyta i ljumma mörka vatten och att vila i din famn att sova nu. Som sommarnätter och som att starka armar drar mig till sig. Omsluter.
Koltrastar och magnoliablom.
Så till era ömsinta lakan, tack. Tack för att ni är så vackra och själfulla på alla sätt jag vet.

Ja jag får betalt för det här inlägget. Men jag får inte betalt för vad jag känner. Och med det här medvetna företaget börjar en revolution. Av hållbarhet, hög kvalité, miljötänk och empati. Så är det bara. Dessutom sjukt fina detaljer men jag låter bilderna tala istället för att stapla orden högre.

Du kan vila här… och samtidigt lämna ett avtryck i andras liv.

Som de själva skriver, alla förtjänar att sova gott om natten. En mindre föreläsning får ni här:
Bomullsindustrin använder 2.5% av jordens odlingsbara yta men står samtidigt för närmare 10% av all jordens förbrukning av kemiska bekämpningsmedel och hela 16% procent av förbrukningen av kemiska insektsbekämpningsmedel*, med förgiftning av människor och miljö som följd. Mest av alla industrier. Samtidigt är det en produkt vi bär närmast huden i stort sett varje dag. Därför är det extra viktigt att välja ekologiskt odlad bomull.
Alva brinner för att utveckla och förändra en historiskt smutsig och orättvis industri. Bomull är en av de råvaror som omsätter mest pengar i världen, men trots detta så lever många bomullsodlare i extrem fattigdom. Industrin är uppbyggd av en värdekedja full av mellanhänder där konsumentens pengar sällan når hela vägen fram till bonden.Dessutom tvingas bomullsodlare använda ofattbara mängder kemiska bekämpningsmedel som leder till förgiftning av både människor och natur.*

 

Vill du prova, bli indragen i allt som är bra?


Då har du en rabattkod här: dromma15 ger er 15% på allt utom Alvas julerbjudanden. Gäller tom 21/12-18

Allt det här är vad Alvas lakan och dess omslutande struktur gör med mig. Tack, igen.

/Fröken Lundberg

*källa

Bakom gardinen

Bakom gardinen i mitt sovrum där tiden står stilla.

drömma blogg Lotta Lundberg

drömma blogg Lotta Lundberg
Mina torra novemberhänder och sönderbitna naglar. varför glömmer jag alltid att smörja dem såhär års? Jag tror min mamma sa till mig att sånt är viktigt…
Gardinens strävhet i spetsen mot mitt sköra starka just nu.
Andetagen. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Gamla fönsterglas gör allt drömskt, suddigt, sömnbristmaniskt kreativt berättande. Det är en annan tid. En ny. Det blir alltid så i novembersovrum, bakom gardinen.
Jag undrar vad ni tänker på. Och hur långt eller kort avståndet egentligen är, mellan hjärtan som längtar. Verkligheten skulle säga långt, eller förnuftet skulle det antar jag. Känslan skulle omsorgsfullt mäta och väga och viska dig: 0,00001 promilles avstånd.


Täcket sa mig att jag kan vila här… så vi gör det. Jag och barnen. Läser långa sagor och korta och varje kväll stavar sjuåringen en stund högt för oss. Lillasyster otåligar sig och vrider sig som en mask av det långsamma. Bara lite till, jag lovar din storasyster är så bra, och flytet kommer mer för varje dag. Snart ska du också lära dig allt det här. Sagor är livet älskling.
-Livet är en saga. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Utanför mitt fönster bakom gardinen. Alla löven som kämpar så. För min skull tänker jag. För att jag har så ont av det kallvåta fattiga mörka. Fast sen viskar jag iallafall, släpp taget nu. Släpp taget och landa i det nya. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Snart är det fredag här bakom gardinen. Då ska jag dra på mig min gröna klänning och dricka en drink med Charlotta stället för ingefärsavkok i spröda glas. Då ska jag vara utvilad och rentav ha målade naglar. 

drömma blogg Lotta Lundberg
Jag är så svag för det blommiga, för pärlorna och sammeten. För spetsarna och det sidenlena. (I ärlighetens namn är det mest mysbrallor nu men det är ändå fint att hänga upp allt man tycker om, och längta till värme och lätthet).
Drömmer om ansikten att stanna i, till munnar som bara säger mjuka saker utan slut och de dagar jag har vind i steget. 

drömma fotograf Eva Claesson Lotta Lundberg
Och Evas självporträtt. Från när hon levde i Paris på 70-talet. Jag minns att när vi träffades en gång för några år sedan. Då hade jag på mig min lila kimono ovanför i bild, och vi blev liksom betagna i varandra. Hon sa att jag påminde henne om någon från Paristiden och mitt hjärta slog så hårt när hon stod och pratade med någon annan, om mig, på andra sidan rummet. Jag var den enda som köpte något på den där konstnärsträffen och nu följer hennes blick mig varje dag och hon viskar att din tid kommer. 
Den kommer…

/Lo