From inredning

Sandatex och Emma von Brömssens underbara samarbete

sandatex
IMG_0992

IMG_0994
IMG_1022

IMG_1028
IMG_1060

IMG_1068

IMG_1005

IMG_1073
IMG_1077

IMG_1086
Hej hej i fredagen!
Egentligen håller jag på med andra blogginlägg men var bara tvungen att visa vilket fint event jag var på i onsdags.
 Det var unikt att stå mitt i en gammal fabrik där allt stod kvar precis som när man lämnade allt 1977 och se rullgardinskollektionen hänga lite här och var i den där rustika miljön. De gifte sig så väldigt fint med industrifönster, trådrullar och gammalt stål verkligen. Remfabriken alltså, väl värd ett besök. Louise Ljung stod för maten som var extraordinärt god och Sandatex har verkligen satsat på rätt kort när de bjudit in fantastiska Emma von Brömssen som designat och handmålat fyra helt ljuvliga mönster i olika färgställningar. Allt hon tar i blir guld, jag har sagt det förut men det är ju sant! Det bästa är ändå att även jag får vara med på ett litet litet hörn eftersom vi ska sätta upp några av dem i tre olika rum hemma -så att ni ska få se hur de kan funka i en helt vanlig brokig barnfamilj. Det har varit så roligt att få välja och diskutera fram vilka som passar bäst vart. För hos oss har aldrig ”vanliga” rullgardiner funkat eftersom vi har allt annat än standardmått här. Men behovet finns så nu ser jag fram emot att slippa svettiga sommarbarn som vaknar för tidigt i sommar…
Min personliga favorit är blåregnet, som faktiskt kommer att hamna i två rum men i olika färgställningar och med helt olika uttryck just därför. Hängboken ska bo i cigarrummet med burspråk och den valde vi i en lite blek grågrön nyans som kommer att bli superfin mot den gröna William Morris tapeten, längtar så efter att få visa!
Tack snälla Sandatex och alla era medarbetare för ett varmt och vackert event, så glad att ni bjöd in mig. 


Annars i livet så händer det så mycket hela tiden att jag skulle vilja bromsa lite, men. Väljer att släppa kontrollen. Stå i allt. Med hjärtat i handen.

Och det har varit otroliga dagar det senaste, med tid för skrivande på ett hotell i staden. Omtumlande. Massa känslor.
Mer om det i helgen, ni ska få se vilken gåva jag fick, som ett slags konstnärsstipendium. Så tacksam för mina dagar där…

Hjärta till er alla,

/Drömma-Lotta

 

Om storytelling, inre ledarskap, händer och möten…

IMG_0877
När jag tittar tillbaka på 2016 finns det så många bilder, de flesta i jobbet på olika sätt men även från Österlen, barnbilder och olika konstprojekt som sällan eller aldrig visas, än så länge. I allt detta hittade jag några röda trådar som gjorde mig både lycklig och aningen förvånad. Det verkar ha handlat så mycket om människors händer. Om stillhet. Beslutsamhet. Och om möten. Själv upplevde jag året som hastigt och kanske inte så väldigt stilla. Men händerna, besluten och mötena skriver jag under på alla dagar…

IMG_9937
Som den här varelsen. Vi är långt ifrån jämngamla och kommer varken från liknande bakgrund som att vi inte heller står i ett liknande nu. Det spelar mindre roll och när vi jobbar med våra stilleben för Rum Hemma är det alltid lördag, terapi och respekt samtidigt. En gåva är hon i sanning. Lisa Marie Andersson, tack för alla dagar.

IMG_9928
Stilla var ordet, som om inga andra fanns i min stad…

IMG_2433
När man bloggar och instagrampillar och stajlar och har sig är det näst intill oundvikligt att bli bjuden på ljuvliga events hos tex butiker i stan. Det äts frukostar sprungna ur kärlek och kommer intressanta människor som med stor generositet delar med sig av sin kunskap. Jag tror året slog rekord på vardagslyx i denna genre och mötet med Katja Ragnstam var inget undantag, himla fin person som jag senare träffade på Kollo Bassholmen. Ett av de bästa steg i rätt riktning jag gjorde förra året för övrigt.

kamelior

IMG_0808

IMG_5022
I början av året hade jag liksom en vag känsla av att det var dags nu, att göra och göra för mig själv, ingen annan. Jag var så rädd, för många saker. Som tex det där att dela i grupp, åka till en ö och isolera mig med allt vad det innebär, om så bara för några dygn. Ett kreativt retreat. Ord som yoga (fortfarande ett outforskat område men Rom byggdes inte på en dag, du vet), cirkel, skriva och tala inför andra skrämde mig mer än jag ens förstår såhär efteråt. Vi är så vana vid att hålla uppe våra fasader antar jag. Men det var det sista jag ville så det var liksom bara att: 

IMG_7411
HOPPA! Det handlade även om att någon speciell givit mig en extra skjuts. Det gällde livet. Hon min vän som fick de sämsta oddsen och cancer spridd å det jävligaste. Med klar blick sa hon åt mig, det är nu eller aldrig. Du får vara modig för oss båda, göra och göra allt du velat. Hon planterade en stor fet avokadokärna i mitt arma hjärta och den slog rot, svällde och slog ut i vackra spröda löv lagom till våren. 

IMG_5806
Det vackra i att visa sitt fula, rädda och sårbara är att du väldigt väldigt ofta möts av varma händer. Av igenkännande blickar, kärlek och förståelse. Inte alltid men för det mesta. Så hände det. I sociala media likaväl som hos vänner och helt okända. Vad är det värsta som kan hända, frågade jag mig rätt ofta den här tiden… 

img_9736
Så beslut fattades. Som att gå ner i arbetstid. Som att köpa en analog kamera och som att börja formulera mig, på papper. Minst en dag i veckan veks till ett möte. En långlunch och samtal med en person jag var nyfiken på, och som ville träffa mig. Ibland en okänd, ibland en frilanskollega jag redan mött. Som Emma von Brömssen. En stjärna som kommer att lysa i decennier över vårt land, och en av de jag värderar högst bland de formgivare och mönsterdesigners jag mött.
Jag kan nämna så många mer, varumärket Emma och Marlena som gjort mina kläder här ovan eller Engelska Tapetmagasinet eller Nanna och Nina som driver Le Kiosk.

IMG_2427
En typiskt bra frukost, där en lång man berättade med stor passion om hur många fotografer och böcker som helst. En sån outsinlig källa att ösa ur och ändå lyckades Johan med konststycket att vara hur ödmjuk som helst. Det blev den största vändpunkten och det var även han och Vallgatan12 som gav mig gåvan att träffa Eva Klasson. Ni vet kanske, hon som skapade svensk fotohistoria med sina nakna självporträtt i Paris på 70-talet. De där mötena ruskade om mig. Sa både att jag var på rätt väg men att jag behövde utmana mig själv ännu mera. Leva mera. Nära. Innerligt. Iallafall blev det resultatet.

IMG_5866
Mera nerv. Mera hudlöst, på gott och ont. För ibland blir jag trött och vill bara plåta gulligt, blommor och söta saker. Men faktum är att jag gör det alldeles för mycket om ni frågar fotografer jag ser upp till. Ok. Ska tänka på det nu 2017, lovar!

IMG_8368

CNV000007-2

img_9144

IMG_8636

img_9194
Jag måste bara nämna den här pärlan också. Hon som gör de enda smycken jag behöver förutom de jag köper antika på Fåfängans Antik då. Iallafall. Paula Hagerskans. Din energi och din konst gör mig hel. Tack!

img_9542
På en liten välsorterad butik fick jag min egna skrivbok präglad med mitt bokprojekts titel. Himla bra ställe Rum för Papper och tipstack till Trendenser…

IMG_8933

IMG_8614

IMG_5571
Kvällsdimman över Komstad, Österlen. Det var där jag började formulera en längtan att dela allt jag kommit underfund med, om att leva med hjärtat i första rummet, leva sina drömmar och liksom ha ett inre ledarskap i allt du gör. 

IMG_0408
Jag skrev mera fokuserat efter sommaren. Tog t o m mina slantar och lade på hotellnätter i min egna stad bara för att få ro att lägga orden rätt. I vardagen har det mest handlat om en kvart här och en halvtimma mitt i natten. Det var kanske det bästa beslutet på hela året. Att lägga de där pengarna på mig själv. I samma veva träffade jag Petra Dokken på en av mina kreativa lunchmöten. Det var något med henne. En doer, ett väsen med ett ovanligt fokuserat välriktat inre ljus man sällan ser. Hon fick mig att tro att det där med att dela min resa och mina tankar inför andra inte var ett dugg skrämmande och att jag hade massor att ge. Ni vet, jag talade i början om att jag var rädd för så mycket men ändå längtade efter att hoppa? Den här kvinnan puttade mig bokstavligen över stupet eftersom vi skapade Dokken Drömma berättelseworkshopen som handlar om just din berättelse, kraften i att dela i cirkel, storytelling, truthtelling och allt det jag medvetet och omedvetet ägnat mig åt hela tiden. Så ovan jag var, så osäker och blyg. Sitta i ring och tala iför andra, inte ska väl jag, inte kan väl jag..?

CNV000008
Stupet var aldrig något stup, visade det sig. Mera som en liten tröskel. Och att inte hålla uppe en fasad bland okända människor i begränsat antal visade sig vara en lisa för själen. Inte alls obehagligt som jag trott utan totalt befriande, lärorikt och förtrollande kärleksfullt och roligt! Vi satt ju dessutom i en soffa och på fåtöljer, bekvämt som ni kanske hört. Såhär i efterhand förstår jag knappt vad jag var så rädd för, och kanske att det kan vara bra för er andra att höra nu när vi erbjuder nya tillfällen här i stan. Nämligen 25/1 och 28/1 redan. Maila mig för mer info, det finns ingenting att tveka på om du känner minsta lilla sug!!

IMG_0237

Eller som Petra själv messade mig häromdagen:
Det är mäktigt, och det är på tiden, det är tecken i tiden. Dags att våga mod och sårbarhet, utan att slå på stora trumman, bara mjukna…
Jag lägger till: Du har bara ett liv, din verklighet. Du har det i din hand precis hela tiden och det är som sagt dags nu. Att lyssna på ditt hjärta och våga kliva igenom dina rädslor, syna dina drömmar och leva det allra bästa som du kan…

2016 och alla mina människor, jag är bara så otroligt tacksam, ödmjuk och stolt över er alla. 
*TACK*

Drömma hjärta Kavat

img_0008

Innan jul tog jag med barnen på en utflykt till Slottskogen för att plåta skor för Kavat, ett av de få företag jag valt att tacka ja till vad gäller samarbeten. För tro mig, förfrågningar kommer varje vecka men det är bara när det känns helt helt rätt jag säger ja. Det handlar om att kunna stå till 100% för det jag talar om och att det ni ser och läser på min blogg eller IG, kommer från hjärtat. Jag tipsar ju ständigt om vänners klädmärken, sköna restauranger eller småbutiker jag gillar utan att få en spänn såklart, därför att jag helt enkelt vill sprida ordet och skapa den värld jag själv vill leva i och ha mera av. Men då och då tar jag betalt också, eller får produkter, men då är jag noga med att tala om det. Transparens i min bransch är oerhört viktigt anser jag och att lägga ner en massa jobb gratis för andra 50% av ens arbetstid funkar ju inte. Iallafall inte för mig som står och ska försörja 6 barn mer eller mindre. Ibland får jag kommentarer som att det här med att vara sponsrad skulle vara osmakligt och att då tänker hen minsann avfölja och det är såklart ett fritt land, givetvis. Men då skulle hen kanske inte heller titta på tv, gå in på fb eller blunda när hen åker spårvagn. Eller? Nu blev det ett långt utlägg om detta men det känns viktigt att lyfta lite då och då. Sprida ordet precis som jag vill berätta om varför jag älskar Kavat, eller varför VI älskar, ska jag säga. För tro mig jag har så jädrans kräsna barn när det kommer till kläder och skor:

-mamma det klämmer, det sticks, det nypsas, jag står inte uuuuut, mamma!!
Men inte med Kavat, då har det alltid varit med en liten suck av lättnad som de små fötterna körs ner i stövlar och söta kängor. Som Töre. Som finns för vuxna med, lyckan!  

img_0049

 Den där dagen iallafall, bjöd på ett ganska lerigt och trist väder så vi smög istället vidare in till den ljuvliga butiken Once Upon a Time som hade mingel med fika -och firandet av en ny liten shop in shop. Bra mycket mysigare med gofika och att få nypa i retroprylar och vintagekläder blandat med Pia Anjou’s egen design. Just nu huserar även barnklädesmärket Anïve for the minors i butiken och Gabriella som står bakom finheterna är ofta på plats så ta en sväng förbi Olivedalsgatan säger jag bara!

img_9993

img_0110

Judith och hennes äldre systrar valde alla Husum eller Bodås (lite olika beroende på barn eller damstorlek), och de passar så himla bra med deras stil. Tröjan i bild kommer från Anïve men byxorna är från ett annat helt nytt märke jag tipsat om innan, Elafela. 

img_0164

img_0168

Det enda den blivande sexåringen ritar just nu, människor som tar en promenad i solen…

img_9901

Typ såhär ser det ju oftast ut när det är många ungar som ska rymmas i bild samtidigt. Busigt, rörigt och det var tur att det fanns mutor inne hos Gabriella och Pia att nämna varannan minut…

img_9863

img_9961
Min personliga favorit, Borgvik och dessa har jag bott i sedan jag fick dem. Så otroligt sköna och fina. Ibland lite punkigt och löst som här, ibland hårt snörade till strumpbyxor och klänning…

img_9913

Äldsta och yngsta dottern, jag är rik! Och tacksam, att jag fick göra det här samarbetet, verkligen. För jag hade inte haft råd själv att köpa alla dessa skor på ett bräde även om jag tycker att priset är vettigt och står i paritet till vad vi faktiskt får. Tänker att det fina med kvalitet är ju dessutom att dessa inte går sönder efter två månader utan kan ärvas vidare. Och nu har vi slitit på dessa och jag kan verkligen intyga att de är fantastiska. Det är även så att Kavat driver en egen fabrik och är verkligen ett företag i framkant vad gäller miljötänk. Skorna är fria från teflon, PVC, PTFE och andra fluorerande kolväten. Gjorda i kromfritt ekologiskt läder och märkta med EcoLabel! Hur bra som helst, ni fattar kanske att jag gillar…

img_9947
Hon som utan att tveka valde silver, och även om de inte är varmfodrade har de funkat in i januari med en extra socka vid kallare temperaturer. 

img_9989
Lite trötta, väldigt nöjda. Det är ljuvligt att hänga med mina små och göra jobb ihop, men jag lovar mig själv att nästa gång vi plåtar ska jag ha en second shooter eller assistent med, och stödmat till alla!!

***Det här är ett inlägg i samarbete med KAVAT ***