From inredning

It’s a slow revolution


November, vart tog du ens vägen viskar jag sömnigt varmt och starkt. Jag blev friskare. Jobbade med fantastiska företag och landade efter den första (största), renoveringsetappen här hemma.
Det bästa den här månaden var just det, och att jag blev bjuden på så himla fina events anordnade av vänner. Så här kommer en rejäl dos länkkärlek lagom till jul.
Jag vill tipsa er om några av företagen jag jobbar med eller stöter på, eftersom de är så grymma och jag älskar både deras produkter och människorna bakom. Ett stort plus med att bo på Västkusten, är just det. Nätverkandet, närheten till alla och allt mysigt som ordnas. Det är som att bli hembjuden till någons kök faktiskt. Även de större företagen lyckas alltid få till känslan av den där varma famnen som jag uppskattar så. Mer om det snart…


I Viktoriapassagen har Emma von Brömssen och Kajsa Cramer öppnat en bedårande söt pop up shop fylld till brädden med godsaker från deras egna kollektioner och samarbeten som Bliss och Götefors Porslin. Bliss är deras egna projekt ihop (vilket har jag plåtat moodbilder till), och Götefors skulle jag faktiskt också fotat men blev olyckligt nog sjuk. Fick den fina blå fågel-temuggen på posten häromdagen, antar att ni sett den flimra förbi hos andra i era flöden… helt perfekt är den!


Det var det där med lyktorna också. Om ni vill ge varandra hållbara julklappar kanske ni inte tänker osökt på sprött skört, utan mera oj så opraktiskt. Fast det där stämmer inte kan jag intyga som samlar på dessa. Jag kör dem i diskmaskinen upp och ner så de råa kanterna skaver, vi har pennor i dem, blommor eller ljus. jag flyttar runt dem med slarviga rörelser men inte en flisa har lämnat dessa sinnliga kroppar. Det är som att vidröra porslinshud och slipade stenar på en solvarm strand, att hålla dina kupade händer runt Kajsas lyktor om ni nu undrar…


Detta då. Från en oförglömlig middag ute hos Hermans Lada. 

Så många vackra själar på samma ställe. Jag och Lena och Hanna åkte dit och när presentationsrundan gick runt bordet stockade det sig i halsen ungefär 20 gånger, över alla livsberättelser och hur alla dessa fantastiska entreprenörer hittat till sina kall här i livet. Högst upp på min hållbara julklappslista står därför förutom fler av Kajsas lyktor, ett fårskinn från Avelsås Naturhem, ett spillkum från Annika Lööf och någon av alla fina linneprodukter som Ancher Design tillverkar. Det sistnämnda är Ann Stenströms märke, hon som även driver själva ladan. Och dit till den där magiska ladan ska jag banne mig åka på konsert till sommaren sen, för de arrar de mest intima konserterna där du ibland nästan sitter i knät på de som spelar.
Sånt älskar jag.  

Nu längtar jag efter att själv bjuda in folk till mitt kök i vinter. Det här är ungefär så mkt jag kan visa just nu pga nedrivna skåp, trasigt kakel och en en gammal fläkt som balanserar på min lilla arbetsyta. Men det gör inte så mkt. Värmen och trivseln kommer av de som gästar, inte för att jag har det perfekta köket. Men en sak har jag kommit fram till iallafall, att bra redskap inspirerar mig att laga mer mat. Rustika brädor är fint även om jag inte hittade min megastora på nätet (se bild), utan direkt i butiken, och skålar behöver jag för det har jag nästan inga alls. Men jag får bygga långsamt tänker jag. Lite som livet mitt, jag syr och lappar och lagar. Det är operfekt och ibland aningen rörigt men jag säger mera ja och nej på rätt ställen nu och det har resulterat i mera sömn om nätterna och en stor varm röd ros i mitt hjärta. 


Alla dessa möten… tack!


För mig bor lyckan i det lilla för det mesta. Solkatter över en vacker tapet. En kopp te och uppdateringar om vad som hänt sen sist med en vän. Ett snällt öga som möter en när du lämnar ungar på morgonen. Ett nytt litet jobbuppdrag eller en varm hård kram från en blivande tonåring. Och i mitt nya liv är inte en enda dag den andra lik. Det tycker jag mycket om. Det är roligt, ibland utmanande och otroligt lärorikt numera, livet mitt. Det helar mig vill jag tro.


Att skynda långsamt i livsprocesserna, att förlåta sig själv och att unna sig. Det jobbar jag på. Det funkar för mig. Och lyckan över att se mitt hem växa fram lite som min på riktigt senaste hobby, att brodera. Det är en lisa för själen…

 

Ps, jag har gästbloggat hos Sandberg, om tapeten här ovan. Hälsa på där för allt i världen och ha den bästa helgen nu!

 

Om ett jobb för Rebel Walls och om inredningstankar…


Hej på er, jag tänkte visa lite bilder från ett jobb jag gjort åt Rebel Walls inför deras nya kollektion Eclectic Dash.
Det gick helt enkelt ut på att skapa ett stilleben åt dem och i samma veva gjorde de en intervju med mig om hur jag tänker kring inredning (och tapeter såklart), här hemma. Otroligt roligt litet uppdrag och under tiden som jag jobbade med de små tapetproverna blev jag liksom helt såld på flera stycken av dem, så nu blir det en fortsättning på det här inlägget lite längre fram inser jag.
Vårt hem är från 1888 men renoverat och delvis omgjort på 20-talet, för att inte tala om allt som skrek 80-tal när vi flyttade in här i slutet av augusti i år. Nu är det nästan färdigrenoverat och ingenting är sig likt kan jag garantera. Min tanke är att det ska kännas som en oas, en egen värld som svävar här under vinden där det inte helt självklart ska gå att sätta fingret på vilken tid du befinner dig i. Filmiskt, och lite hotell, brokigt och varmt ville jag fånga. Eklektiskt är ett ett ord som passar rätt bra in på min och barnens stil, alla rum har sin egen själ här och vi har försökt lyssna in vad de önskar helt enkelt.  Nu väntar bara pricken över i:et och längst ner i det här inlägget ser ni vad vi bestämt oss för. Jag som fotograf tycker att fototapeter ger en extra dimension till mitt samlande på svenska tapetklassiker, en dag kanske jag t o m hittar på en egen…


Jamen, här har vi ju ett hörn i mitt arbetsrum, lite sånt här småstök är det väl mest hela tiden ärligt talat. En äkta behind the scenes helt enkelt! Fullt med props i hyllorna som skymtar till vänster i bild, piff som går att använda vid stillebenbyggande åt tex Rebel Walls i det här fallet.

Trots en massa prylar där i de platsbyggda gamla hyllorna och skåpen är det mitt lugnaste rum här hemma och ett perfekt ställe att sitta och skriva på. Så glad att jag valde att ha min arbetsplats på det är viset, istället för att hyra in mig i en studio eller på ett kontor. Närsomhelst på dygnet kan jag sätta igång, vilket passar mig helt perfekt. Barnen är nära, har jag en deadline och behöver sitta till sent nattar jag först och smyger sedan ”till jobbet”. Social är jag tillräckligt ändå tänker jag och faktiskt får jag betydligt mer gjort. Sen tänker jag att det krävs inte ett helt eget rum eller flera, för att jobba som jag gör. Men att göra en hörna tror jag på, där du har ditt viktigaste samlat, vad än du nu pysslar med. 


Ja och bilden till tapetföretaget då, ungefär såhär blev den tillslut. Full av mina käraste ting och väldigt ”Drömma-Lotta”. Det är så jag jobbar bäst, när det kommer från hjärtat ni vet…


Den här helt galna fresken heter A Priori och den har jag beställt till ett rum som vi ska använda till både tv-rum, studio och gästrum. Där är ljust och vitmålat och saknade det lilla extra för att sticka ut, ser fram emot att visa er resultatet innan jul om jag hinner för det kommer att bli såååå bra!

Förutom Priori är den här ljuvliga takrosetten min största favorit i kollektionen och den ska få sitta bakom min säng i mitt ljusgrå sovrum, istället för sänggavel. Kolla länken här på Stucco Gloria så förstår ni hur jag menar. Tänk ändå, hur vi kan förändra rum så totalt genom att klä dem i papper istället för målarfärg. Lite som med klänningar tänker jag.
Så tacksam över all min yta, jag har ju gjort både trångboddhet med många barn i liten tvåa med kokvrå, och en mera normal standard så jag njuter kanske lite extra nu. Visst saknas en hel del möbler men samtidigt är det väldigt skönt att bara skrida runt i mina kimonos med kaffekoppen i handen, njuta av hur långt vi kommit och suga på karamellen. Det är en allvarsam lek att lära känna mina rum, det måste få ta tid.

Att drömma om soffor i sammet och ett extra långt middagsbord till vardagsrummet. Det gör jag nu.

/Drömma-Lotta

 

and in english over at Rebel Walls

Hälsade på Mouche och Melimeli häromdagen…


För ett tag sedan smög jag över till butiken Mouche som ligger ett kvarter från mig, det är förutom ett otroligt fint ställe numera även ett showroom för Amelia Widells egna möbelmärke MELIMEILI. 

Det var lite mingel och mitt bland alla stod hon bara och lös den där kvinnan. Amelia. Vilken blomma alltså.
Jag smög mest runt och njöt av Mouches vackra våning och pillade lite i smyg på allt. Tänkte att den här, och den här… kanske såna skor och ett litet armband som glittrar och en rosa puff att vila fötterna på. Sen. I mitt nya liv. För om jag inte har sagt det så flyttar jag till ett smått galet stort renoveringsobjekt i slutet av sommaren. Det kommer att gå åt tonvis med färg, tapeter och även behövas möbler för att fylla alla rum. Ett nytt kök också. Modell superbudget då. Japp.
Himla bra att jag är så duktig på att fynda på loppis osv, men sen var det ju detta med soffor. För det behövs alltså till två rum. Och soffor på loppis i all ära men jag är just där, lite trött på att mjukheten och djupet saknas för det allra mesta. 

Så vad tror ni jag sparar till just nu?! Jobbar skiten ur mig rent ut sagt. Sommarlov ska jag ha 2,5 v, det får räcka och barnen får jag gottgöra nästa sommar typ.
(Alltså de får inte kort sommarlov för att jag vill ha en ny soffa, det lät inte så bra hör jag. Men flytt och renovering kostar även om det är en hyresrätt. Och att trivas hemma när man jobbar halva tiden hemifrån, är superviktigt för min del).


Sjukt fina, sjukt sköna. Verkligen helt perfekta, som gjorda för att krypa upp i med hundra ungar eller en skrivbok och ett glas vin! Åh, jag blir helt matt bara jag tänker på’t.

Rosa och vinfärgad, om jag får välja…

Stockholmarna hade de tjusigaste skorna, men jag svävade 1,80 över havet i mina träskor från Kavat <3 Ångrar inte mitt inköp en sekund men tips, de tar några gånger att gå in så ge inte upp.
Kavat har jag jobbat med innan och jag har även ett sponsrat inlägg åt dem i pipen, fast mera barnskor då. Ska bara åka till Bassholmen först!! 

Lupinerna har blommat över men jag tröstar mig med rosorna i stan. Du hittar mig säkrast just nu i Trädgårsföreningen, i den lilla slottslikande bedagade skönheten till trädgård längst nere på Övre Husar, liksom nedanför Konstepidemin. Trädgårdsföreningens rosor är ett annat säkert kort, jag vill bara lägga mig över alla. Förlorar mig fullständigt, tänker att det måste vara livet att ha en egen trädgård full av olika doftande sorter… Ja, ett litet sidospår men ni vet…


Här är jag. hej du. Och som vanligt. Är det inte klänningar så är det kimonos. Eller kjol och en tisha med budskap. Samma stil de senaste 10 åren. Så himla skönt när en hittat sig liksom. 


När jag flyttar skulle jag vilja ha den här pralinen i rosa, Dahlia, och den lilla kärlekssoffan för två här ovan ståendes mitt emot, fast en vinfärgad då. Ja. Det var väl det. Ett livstecken. När allting rusar på i 180 och jag lever rätt mycket samtidigt. Den här årstiden är oslagbar på många sätt. Inte minst för att man kan få solsmekta ben och kyssta kinder. Äta utomhus. Slippa frysa. Känna hur staden och landet doftar. Möta ögonen. 

Därför att nu. Lyfter plötsligt alla blicken. Och ler. inifrån och ut.
Och jag vill dansa med alla jag ser nästan. 

 

/Drömma-Lotta