From fina ställen

Dokken + Drömma = Sant!

img_4846

IMG_5730

img_9542

img_9509

IMG_8368

img_9520

IMG_5866
IMG_6032

img_9526

img_9683

På onsdag, alltså om bara två dygn! Sitter jag tillsammans med Petra Dokken i ett rum med tunga röda sammetsgardiner och samtalar med deltagarna på vår berättarworkshop (ja det är ett riktigt ord naturligtvis).
Som jag sett fram emot den här dagen, knappt att jag förstår det själv för det har både gått snabbt och samtidigt har dagarna sniglat sig fram. Ett tag tänkte vi, ”nästa år” men så i sista stund, ”vi kör om en vecka och bara hoppar”.
I skrivande stund finns två platser kvar så maila om du vill haka på detta fantastiska spontanevent!
Petra och jag möttes i oktober på en av mina kreativa luncher som jag bokar in för att få chans att möta spännande människor. Det var otroligt inspirerande och det fascinerade mig något oerhört att hon hade en sådan balans i allt och var så vältalig, hennes hjärta var på vid gavel, och hon verkade otroligt professionell, livserfaren och samtidigt väldigt alternativ och andlig. Wow en sån ärlig och rak kvinna tänkte jag spontant. Samt; vad coolt att både få vara sin boss, kunna peka med hela armen och drömma om stjärnor och tala om hjärtats vilja samtidigt. Det ena utesluter inte det andra, såklart. Det första intrycket stämde skulle jag säga och när hon sådde fröet om att jag skulle komma och delta i en workshop om berättande, att äga sin story och liksom leva mera i hjärtat än i huvudet med allt, kunde jag inte säga annat än ja. Ja med hjärtat i halsgropen ska tilläggas eftersom jag vanligtvis inte talar inför folk, inte vuxna iallafall. Det skrämmer mig lite ärligt talat. Men samtidigt har jag tusen saker att dela med andra. Och 2016 är mitt ”hoppa-år”. Mitt modiga år. Året som handlar om möten.
Så nu kör vi!
Jag har funderat mycket på det här som Petra säger med att äga min berättelse, kopplat till det personliga varumärket Drömma, min Instagram/blogg och mitt bokmanus samt egna livsresa i en enda salig röra. 
Min vilja att formulera mig och leva ärligt och utan skyddsnät är så stor, mer nu än någonsin. Kärleken till livet, att hela hjärtat ska vara med i allt jag gör, truthtelling och personlig utveckling. Hur jag använder språket för att förstå världen och min verklighet. Det bor sagor i mig och jag vill ta en plats bland alla orden och bilderna som är ingen annans. Kanske var det därför jag mötte Petra? Hon är lite som en guide och jag tror med hela mitt hjärta att den här workshopen blir helt fantastisk.

NÄR: Onsdag 7 december kl 16-20
VAR: Hotel Pigalle, www.hotelpigalle.se
PRIS: 600 kr ink moms, i detta spontana priset ingår Petra, Lotta, Pigalle och vacker teservering!
(Efteråt dricker vin i baren och fortsätter att leva vår berättelse…)
Betalning sker när vi har konfirmerat din anmälan.
Maila: dromma@dromma.se

Vill du dela din upplevelse med oss eller följa resan gör du det lättast via @dromma @petradokken och #dokkendrommaatpigalle ”dokkendrommaberättelseworkshop

VÄLKOMNA -SÅ GÖR VI AV HJÄRTATS LUST

 

Hashtag instameetgbg hjärtar hotell Bellora

fullsizerender

Processed with VSCO with a8 presetimg_4477

Igår mötte jag upp mitt kreativa nätverk som går under namnet #instameetgbg på Hotell Belloras UpStairs. Långbord och tänt i öppna spisen, perfekt novemberkväll om ni frågar mig!
En bukett kreativa vänner sannerligen, där jag kan bolla jobb, drömmar och privata saker och ämnena svänger snabbare än vädret i Göteborg. Vi har lika nära till skratt som gråt och det är verkligen en känsla av ickekonkurrens, vi vill verkligen att alla ska lyckas inom våra yrken som spänner sig mellan främst konsthantverkare, bloggare, stylister och fotografer. Just nu diskuterar vi  en hel del om detta att höja statusen i kreativa yrken, våra löner och öka transparensen och tydligheten i våra yrkesgrupper och i samarbeten vi gör. Vi fick även kvällen till ära lyssna på Fredrik Toreskog, marknadschef på Ess Group som driver Bellora och mitt favoritställe i stan, som jag för övrigt skrev lite om HÄR.
Han sa en hel massa matnyttigt och hade en sjukt imponerande CV men det jag fastnade lite extra för var hur man bygger ett bra företag, vilka drivkrafter man har och vilka värdeord som bygger ens verksamhet. Det ska jag klura mera på för egen del. Deras då? Passion, professionalism och busighet. Jag skulle säga att de verkligen har lyckats där…

Tack. Tack för värmen igår allihopa, alltid lika lyft dagen efter, en annan styrka i ryggen och en ny vind i steget. Och ett ps eftersom kameran glömdes hemma, det här är mina suddiga bilder som hamnade på Stories och Instagram, håll till godo!

Just nu har hotell Bellora även en tävling på sitt Instagram där man kan vinna en övernattning (söndag till måndag), med romantisk italiensk middag, blommor, bubbel och veckans största frukost dagen efter!
Gå in på deras Instagram, reposta en bild med en motivering om varför och med vem du skulle vilja uppleva ett dygn av söndagsmys på hotellet. Märk ditt inlägget med #valentinosundays #hotelbellora och glöm inte tagga @hotelbellora. Må bästa människa vinna!

Det finns ett eget rum…

img_9509

img_9490

img_9526

img_9546

img_9531

img_9542

Om något som kan likna en naturkraft försöker jag skriva.
Det känns viktigt att lägga orden rätt.
Jag faller hårt uppåt. Det är ok. Motvindar stör sällan om man vill något tillräckligt mycket, så är det ju.
Jag har vandrat genom en öknen utan vatten i flera år, vandrat under stjärnor med kalla kristallögon.
Jag är min egen mamma, jag lugnar alla. Om allt är lönlöst eller sanning vet man först efteråt.
Göteborgs sista färger brinner med med mig men om jag ska vara ärlig har jag redan glömt vad som tog mig till den här gudsförgätna staden från början…

Detta att vara moder, att vara hemma och vårda och leva och samtidigt vilja skriva. En konflikt och ett dåligt samvete. En ständig längtan efter dem och ett eget rum samtidigt.
Så jag bestämmer mig. Samlar pengar och checkar in på rum 336. Hotell Pigalle ska ge mig skrivarro. Packar kimonon och spetsar och vin. Barnen passar barnen de timmar papporna inte kan. Jag checkar ut från samvetet. Bara är. 

Och det var helt fantastiskt. Ett eget rum i ett rum. Alla skrivböcker och nya pennan nära. Tunga gardiner och tusen kuddar, en egen divan. På det hela taget som att röra sig i 35 gradigt vatten, en känsla av att flyta runt i lycka och lust. På ömsinta vita lakan. Tiden stod alldeles stilla och andedräktsröken bolmade ur munnarna på stadens invånare utanför mina fönster. Milt regn. Spårvagnar gick som vanligt. Gula löv föll över Brunnsparken. Allt pågick parallellt, utanför spegelvärlden.
Under tiden skrev rummet sin egen saga och jag fick leva där. 

Tack