From fina ställen

It’s a slow revolution


November, vart tog du ens vägen viskar jag sömnigt varmt och starkt. Jag blev friskare. Jobbade med fantastiska företag och landade efter den första (största), renoveringsetappen här hemma.
Det bästa den här månaden var just det, och att jag blev bjuden på så himla fina events anordnade av vänner. Så här kommer en rejäl dos länkkärlek lagom till jul.
Jag vill tipsa er om några av företagen jag jobbar med eller stöter på, eftersom de är så grymma och jag älskar både deras produkter och människorna bakom. Ett stort plus med att bo på Västkusten, är just det. Nätverkandet, närheten till alla och allt mysigt som ordnas. Det är som att bli hembjuden till någons kök faktiskt. Även de större företagen lyckas alltid få till känslan av den där varma famnen som jag uppskattar så. Mer om det snart…


I Viktoriapassagen har Emma von Brömssen och Kajsa Cramer öppnat en bedårande söt pop up shop fylld till brädden med godsaker från deras egna kollektioner och samarbeten som Bliss och Götefors Porslin. Bliss är deras egna projekt ihop (vilket har jag plåtat moodbilder till), och Götefors skulle jag faktiskt också fotat men blev olyckligt nog sjuk. Fick den fina blå fågel-temuggen på posten häromdagen, antar att ni sett den flimra förbi hos andra i era flöden… helt perfekt är den!


Det var det där med lyktorna också. Om ni vill ge varandra hållbara julklappar kanske ni inte tänker osökt på sprött skört, utan mera oj så opraktiskt. Fast det där stämmer inte kan jag intyga som samlar på dessa. Jag kör dem i diskmaskinen upp och ner så de råa kanterna skaver, vi har pennor i dem, blommor eller ljus. jag flyttar runt dem med slarviga rörelser men inte en flisa har lämnat dessa sinnliga kroppar. Det är som att vidröra porslinshud och slipade stenar på en solvarm strand, att hålla dina kupade händer runt Kajsas lyktor om ni nu undrar…


Detta då. Från en oförglömlig middag ute hos Hermans Lada. 

Så många vackra själar på samma ställe. Jag och Lena och Hanna åkte dit och när presentationsrundan gick runt bordet stockade det sig i halsen ungefär 20 gånger, över alla livsberättelser och hur alla dessa fantastiska entreprenörer hittat till sina kall här i livet. Högst upp på min hållbara julklappslista står därför förutom fler av Kajsas lyktor, ett fårskinn från Avelsås Naturhem, ett spillkum från Annika Lööf och någon av alla fina linneprodukter som Ancher Design tillverkar. Det sistnämnda är Ann Stenströms märke, hon som även driver själva ladan. Och dit till den där magiska ladan ska jag banne mig åka på konsert till sommaren sen, för de arrar de mest intima konserterna där du ibland nästan sitter i knät på de som spelar.
Sånt älskar jag.  

Nu längtar jag efter att själv bjuda in folk till mitt kök i vinter. Det här är ungefär så mkt jag kan visa just nu pga nedrivna skåp, trasigt kakel och en en gammal fläkt som balanserar på min lilla arbetsyta. Men det gör inte så mkt. Värmen och trivseln kommer av de som gästar, inte för att jag har det perfekta köket. Men en sak har jag kommit fram till iallafall, att bra redskap inspirerar mig att laga mer mat. Rustika brädor är fint även om jag inte hittade min megastora på nätet (se bild), utan direkt i butiken, och skålar behöver jag för det har jag nästan inga alls. Men jag får bygga långsamt tänker jag. Lite som livet mitt, jag syr och lappar och lagar. Det är operfekt och ibland aningen rörigt men jag säger mera ja och nej på rätt ställen nu och det har resulterat i mera sömn om nätterna och en stor varm röd ros i mitt hjärta. 


Alla dessa möten… tack!


För mig bor lyckan i det lilla för det mesta. Solkatter över en vacker tapet. En kopp te och uppdateringar om vad som hänt sen sist med en vän. Ett snällt öga som möter en när du lämnar ungar på morgonen. Ett nytt litet jobbuppdrag eller en varm hård kram från en blivande tonåring. Och i mitt nya liv är inte en enda dag den andra lik. Det tycker jag mycket om. Det är roligt, ibland utmanande och otroligt lärorikt numera, livet mitt. Det helar mig vill jag tro.


Att skynda långsamt i livsprocesserna, att förlåta sig själv och att unna sig. Det jobbar jag på. Det funkar för mig. Och lyckan över att se mitt hem växa fram lite som min på riktigt senaste hobby, att brodera. Det är en lisa för själen…

 

Ps, jag har gästbloggat hos Sandberg, om tapeten här ovan. Hälsa på där för allt i världen och ha den bästa helgen nu!

 

Denna gången ska jag inte spela spelet

Jag tog tåget till Varberg för att möta en gedigen gästlista hos Krickelin och Miranda, för att fira deras nya butik. I måndags var jag med om en tuff grej och det var inte förrän i sista stund jag visste om kroppen skulle hålla, eller hjärtat. Åkte ner till slut och bestämde mig för att gå ut försiktigt och sitta ofta, mera iaktta och ta in, än att hålla låda. Men det var såklart lite svårt för det var så många bra där jag ville prata med och det fanns massor att titta på och göra.

Kristin och Mir bjöd på min favoritdryck, avkok på citron och ingefära. När jag kom dit kändes det helt perfekt för en skör och sliten. Jag hade som sagt var tänkt ut innan att jag verkligen bara skulle delta när jag orkade, och vara ego och bara sätta mig och vila om det var vad jag behövde. Bara för att jag valde det, att kanske vara bara 50% av mig, så vet ni? Jag orkade så mkt mer än jag trodde. Kunde vara med på nästan allt, fast jag var så skakig och hudlös. Det här var något av det bästa jag gjort för mig själv i år, faktiskt. Så tack till inte bara FLG som ordnat så himla himla fint och lyckats skapa en oas bland butikerna i Varberg utan tack även till mig själv, som lyssnade på vad jag egentligen behövde. Tack. 

Ser ni hon med blommiga kjolen bakom Miranda? Karoline och lite annat är anledningen till att jag bara måste åka till Helsingborg. Det verkar ju sjukt bra där. Karoline, vilken kvinna alltså!

Kolla, en ung man som var på riktigt. Privat personlig modig och godhjärtad. En sån förebild för andra unga tänkte jag men sa aldrig, det ångrar jag lite… Land of Trees släpper ny singel så lyssna! Och så blev vi bjudna på mat från Verket, sjukt gott, åh! Social dining med långbord hos dem, verkar som ett perfekt lunchkoncept om ni frågar mig, eller frukost och middag med för den delen…

Sneglade på denna hur många gånger som helst men det kom alltid något emellan. Vad är det för fin bok egentligen? En vill ju veta mera. En hel roman bara av omslaget att döma…
Och jag har skaffat glasögon. Nördiga fina stora från Moscot. Tror de heter Björn. Så himla fint mjukt namn. Jag borde verkligen bli kär i någon som heter så. Eller kanske skaffa en hund med det namnet, vet inte riktigt… Iallafall ang glasögonen så fann jag ett par galna i en slags stor kantig guldig pilotmodell hos samma märke också men hade inte råd med två par. Nästa gång. En annan gång. Den som lever får se och allt det där. Jag skulle ju skala ner, men ändå. Så fina, båda.

Lisa Burenius höll workshop och vi målade ytor mer än motiv. Höll oss till en snäv färgskala och hon talade mycket om friheten som kommer i skapandet när man begränsar sig, paradoxalt nog. Men jag är ju helt inne på samma sak så det landade helt rätt i mig. Orkade inte göra klart men när vi stod där sida vid sida och helt planlöst (iallafall för mig) lät penslar och rollers och fjädrar tala och vidröra de vita ytorna kände jag hur pulsen saktade ner och jag landade i en närvaro som jag saknat. Lugnet. Vi ska nog börja måla här hemma jag och barnen, som vi gjorde förr…

Värdinnor på ett avslappnat varmt sätt, kan man sammanfatta det så när det kommer till Miranda och Kristin? Jag tror det. Bästa sortens om ni frågar mig.

Nathalie, när vi förlorade oss i Land of Trees fina spelning, bara för oss…

Den här snodde jag från Babes in Boyland, från vår frukost på Varbergs Stadshotell där jag satt och pratade jobb och liv med dem och bästa AprillAprill Johanna. Jag gillar den här bilden på mig. Det syns att jag har ont och är sliten, men den känns ärlig och fin på nåt sätt. Det är bara så det är, nu.


Det var nog det finaste ändå, när vi skalade av oss själva och bara skapade, sida vid sida. Jag ska aldrig glömma hur en del av er tog emot mig när jag talade om min resa just nu, hur modigt ni mötte och bekräftade. Det märks så väl vilka som fixar ämnen som tex sorg och som inte backar när det kommer på tal. Hatten av för er. Det gav mig energi och glädje.
Och jag bestämde mig för att gå på workshop i december hos Babesen och jag bestämde mig för att fortsätta att välja och välja bort människor och aktiviteter i mitt liv som jag inte behöver. Ärlighet och mod. 
Det får summera mitt Varbergs-dygn och vart jag är just nu. 

 

Gissar att ni kan läsa mer hos en del av de andra som var där: 

AprillAprill Johanna, Doredoris, En lång blondin-Lina, Babes in Boyland, Mia, Nanna, Kollijox, Marina, Lisa, Malin och Karoline

Ha en snäll helg nu!

/Drömma-Lotta

 

 

 

For Good Luck

 

 

Hälsade på Mouche och Melimeli häromdagen…


För ett tag sedan smög jag över till butiken Mouche som ligger ett kvarter från mig, det är förutom ett otroligt fint ställe numera även ett showroom för Amelia Widells egna möbelmärke MELIMEILI. 

Det var lite mingel och mitt bland alla stod hon bara och lös den där kvinnan. Amelia. Vilken blomma alltså.
Jag smög mest runt och njöt av Mouches vackra våning och pillade lite i smyg på allt. Tänkte att den här, och den här… kanske såna skor och ett litet armband som glittrar och en rosa puff att vila fötterna på. Sen. I mitt nya liv. För om jag inte har sagt det så flyttar jag till ett smått galet stort renoveringsobjekt i slutet av sommaren. Det kommer att gå åt tonvis med färg, tapeter och även behövas möbler för att fylla alla rum. Ett nytt kök också. Modell superbudget då. Japp.
Himla bra att jag är så duktig på att fynda på loppis osv, men sen var det ju detta med soffor. För det behövs alltså till två rum. Och soffor på loppis i all ära men jag är just där, lite trött på att mjukheten och djupet saknas för det allra mesta. 

Så vad tror ni jag sparar till just nu?! Jobbar skiten ur mig rent ut sagt. Sommarlov ska jag ha 2,5 v, det får räcka och barnen får jag gottgöra nästa sommar typ.
(Alltså de får inte kort sommarlov för att jag vill ha en ny soffa, det lät inte så bra hör jag. Men flytt och renovering kostar även om det är en hyresrätt. Och att trivas hemma när man jobbar halva tiden hemifrån, är superviktigt för min del).


Sjukt fina, sjukt sköna. Verkligen helt perfekta, som gjorda för att krypa upp i med hundra ungar eller en skrivbok och ett glas vin! Åh, jag blir helt matt bara jag tänker på’t.

Rosa och vinfärgad, om jag får välja…

Stockholmarna hade de tjusigaste skorna, men jag svävade 1,80 över havet i mina träskor från Kavat <3 Ångrar inte mitt inköp en sekund men tips, de tar några gånger att gå in så ge inte upp.
Kavat har jag jobbat med innan och jag har även ett sponsrat inlägg åt dem i pipen, fast mera barnskor då. Ska bara åka till Bassholmen först!! 

Lupinerna har blommat över men jag tröstar mig med rosorna i stan. Du hittar mig säkrast just nu i Trädgårsföreningen, i den lilla slottslikande bedagade skönheten till trädgård längst nere på Övre Husar, liksom nedanför Konstepidemin. Trädgårdsföreningens rosor är ett annat säkert kort, jag vill bara lägga mig över alla. Förlorar mig fullständigt, tänker att det måste vara livet att ha en egen trädgård full av olika doftande sorter… Ja, ett litet sidospår men ni vet…


Här är jag. hej du. Och som vanligt. Är det inte klänningar så är det kimonos. Eller kjol och en tisha med budskap. Samma stil de senaste 10 åren. Så himla skönt när en hittat sig liksom. 


När jag flyttar skulle jag vilja ha den här pralinen i rosa, Dahlia, och den lilla kärlekssoffan för två här ovan ståendes mitt emot, fast en vinfärgad då. Ja. Det var väl det. Ett livstecken. När allting rusar på i 180 och jag lever rätt mycket samtidigt. Den här årstiden är oslagbar på många sätt. Inte minst för att man kan få solsmekta ben och kyssta kinder. Äta utomhus. Slippa frysa. Känna hur staden och landet doftar. Möta ögonen. 

Därför att nu. Lyfter plötsligt alla blicken. Och ler. inifrån och ut.
Och jag vill dansa med alla jag ser nästan. 

 

/Drömma-Lotta