From familjelivet

Om Boråstapeter och blommande kastanjer i kollektivet

I samarbete med Boråstapeter.

 

Hej.

Det var länge sen sist. Här har hänt massor. Saker vi viskar om själva och ting jag vill dela. Som att sommaren varit snäll och jag har flutit i ljumma vatten varannan dag nästan. Som att jag landat. Som att jag blivit med kollektiv.
Julia och flickorna (och deras två katter) har flyttat in. Mina yngstas pappa bor här också, igen. Alla med målet att hitta eget boende men eftersom det inte är det lättaste kom jag med förslaget kollektiv, och nu sitter vi här. Som att vi inte gjort annat på ett sätt. Som det är med vänner. Allt känns lätt och självklart. Sen såklart, är det väldigt speciellt att flytta ihop som en megastor stjärnfamilj med alla behov och liv, det sticker jag inte under stol med. Fast för egen del tog det bara en vecka sedan hade jag landat. Dessutom, att numera även bo ihop med en vuxen kvinna känns för mig som råkar vara detsamma, väldigt behagligt och skönt. Och mitt i denna beskrivning av början på resan Kollektivet Viktoriagatan, gör jag då ett sponsrat inlägg. -Aldrig kan hon göra en sak i taget kanske ni tänker men jag ser det inte så. Ens hem är ens liv och det jag väl gör som är sponsrat, måste vara som en förlängning av det helt enkelt.
Inte konstlat, utan något som verkligen verkligen är jag. Som blommande kastanjer likt grönblåa paraplyer från en svunnen tid, från Boråstapeter.
Jag förälskade mig så hastigt och jag var inte ensam, så nu prasslar och sjunger Chestnut Blossom Julia och de andra till sömns varje kväll…

Boråstapeter In Bloom Drömma

När vi gick igenom de två rummen som skulle hyras ut kände Julias familj att det ena rummet behövde något som kändes mera som dem, och jag ville verkligen att de skulle känna sig som hemma och få ha lite say so… En ny kollektion från Boråstapeter hade nyligen kommit ut (In Bloom), och när jag var på förhandsvisning hos Krickelin blev jag helt kär i flera av tapeterna och kontaktade dem. Julia fastnade för Chestnut Blossom direkt och resten är historia som en säger. 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Här står jag och hänger över originalet som Boråstapeter har i sitt arkiv och som har en lite annan färgskala. Så otroligt vacker och levande, både den första varianten och den vi nu har här hemma! 

Boråstapeter In Bloom Drömma

Välkommen in…
I det största rummet sover tre i familjen och det är även här de har sitt egna matbord. Bra om du vill dra dig undan och jobba, äta ensam istället för ute i stora köket eller bara för att sitta och prata i den lilla familjen.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Allt de äger är så vackert, ting med själ och hjärta om ni förstår. Klart ni förstår. En bild säger rätt mycket eller hur?

Boråstapeter In Bloom Drömma
Sigrids födelsedagsbukett, från vår balkong.
Bakom köksbordet skymtar Majas sovplats. Elementskyddet och den djupa fönsternischen agerar sänggavel och hylla.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Du kan vila här…

Boråstapeter In Bloom Drömma

Rummet har två fönster och mellan dem ställdes ett vitrinskåp och en byrå som rumsavdelare och förvaring. Så himla smart, och tjusigt! Där bakom blommorna skymtar Elsas krypin. Längs väggen har de rader av enkla vita klädställningar från IKEA och ok jag erkänner vi plockade bort en del av dem för att tapeten skulle kika fram lite, men i övrigt är det precis som de lever och har det. Ett hem. Inget stajlat utan på rikt.

Boråstapeter In Bloom Drömma
Greta, sötnöten som dagen till ära fick lov att sitta på bordet.
Nu är hon och gänget inflyttade sedan en dryg vecka och jag lovar att smyga in med kameran fler gånger när de kommit i ordning ännu lite mera för det är verkligen fantastiskt mysigt härinne. Ett hem i mitt hem.

Tack till Boråstapeter som sponsrade oss, gav ro och gjorde salen rättvisa!
Och tack till min vän Julia som säger att vi kan göra allt vi vill…

 

/Drömma-Lotta

Tonårsboken, drömmar och föräldraskap

I samarbete med den helt unika: Tonårsboken.
Vi åker till Österlen idag. För att vila lite. Landa efter veckor av slit. Andas in barnahår, klia ryggar, diska i mitt älsklingskök och grilla allt vi äter. Parera grodorna i trädgården, se solen gå ner bakom grönsakslandet, åka till havet.
Ligga på verandan, läsa den här boken. Våndas en del, känna aha, känna att jag inte är ensam, anteckna och drömma. Skratta rätt ut igenkännande, gråta en skvätt och få nya verktyg i redskapslådan som stavas föräldraskapet. Växa så det värker. Igen och igen.
Det här är inget vanligt samarbete. Men det är ett. Ett otroligt viktigt. Ett som inger HOPP, STÖD och PERSPEKTIV. 


När jag fick barn de första två gångerna, var det nittiotal. Jag var uppfostrad av 40-talister som fostrats av 20-talister. Jag hade precis förlorat min bästa vän och mamma och kände inga som hade barn, alltså några jag verkligen kunde prata med. Den enda boken som fanns att tillgå var skriven av en person som förespråkade en hel drös saker jag aldrig hade lyssnat på idag. Jag skulle vara auktoritär, men inte för. Jag skulle ge omsorg, men inte för mycket. Det skulle ske si och det skulle ske så. Lät bra i praktiken men den det var ändå för flummigt och pekpinneaktigt på samma gång. Det fanns inga konkreta saker egentligen, utan folk orerade bara om ”sunt förnuft”. Som om det var till hjälp när man kände sig helt lost ärligt talat?
Och d
et var liksom inte tal om att LYSSNA. Om jag hade vågat det där sista, både på mig själv och andra lite mera. Hade det där föräldraskapet varit tio gånger lättare. Om jag gått på min egna magkänsla, samma sak.

Just den här, Tonårsboken. Passar mig himla bra. Den är up to date med kapitel om stjärnfamiljen som ett exempel, hurra!
”Vi träffar tolv familjer och deras erfarenheter ligger till grund för att inspirera till hur vi andra kan navigera som tonårsföräldrar. Till vår hjälp hittar vi utrymme för egna tankar under rubriken ”Nu är det din tur”, där vi bjuds in att tänka själv samt att fundera tillsammans med vår tonåring kring svåra och viktiga frågor som hör tonårstiden till.”
Alltså OM jag fått denna i handen för tio år sedan, det hade på riktigt förändrat mitt liv. 
För det handlade inte om att mina tonåringar var jobbiga egentligen, utan om att jag inte kunde hantera deras nya skepnad särskilt moget ärligt talat. 
Jag är ledsen för det samtidigt som jag inser att det var ett annat liv då, en annan delal och jag handlade utifrån min giv och sits, då. Jag läser, finner tröst och påminns om som de själva skriver, glädjen och förmånen som det faktiskt är att få gå vid sin tonårings sida. 


I måndags fyllde ett av barnen 13 och jag lovar att den här boken kommer att ligga framme ständigt. Dessutom har jag två till som kommer att behöva mig som tonårsmamma framöver så det är bara att fortsätta att lära, göra om göra rätt och ta sig an mina barn nyfiket och respektfullt. Just nyfikenheten och ickepekpinnarna tycker jag att författarna Catarina Klentell och Catharina Wöhlecke-Haglund har lyckats väldigt bra med. Dessutom, månaden ut går allt överskott av försäljning av Tonårsboken till ett av Fryshusets projekt: barn till ensamma mammor. Hur bra?


Inbakat i detta inlägg måste jag även tipsa om Drömkalendern från Sporrong Form som jag fick på posten häromsistens. Den ska också följa med till Österlen och är just nu ett komplement till den andra. 


Precis som Tonårsboken känns Drömkalendern rätt enkel att ta greppa och för mig som lever lite splittrat med inte många utan snarare 100 bollar i luften är det oerhört enkelt och tydligt att spalta upp allt och få en bra överblick varje månad. Lite dagbok, men mest målsättning, belöningar, anteckningar och som att jag lättare kan coacha mig själv i olika projekt. 
Min första månad som exempel, har jag innan månaden ens är slut lyckats superbra med känner jag själv och snart är det dags för en ny, hurra! Där ska jag fokusera mer på mål som förälder, mitt nya kollektiv och mina konstprojekt. Du hittar den fina boken HÄR.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar, tack för ordet!
/Lotta

 

 

 

Vårt hemma, och livet i mars…

Jamen hej mars.

Det där att komma sig för, och att dokumentera annat än jobb med sin kamera. Görs mest på min instagram för tillfället. Jag har haft lite fullt upp med roligheter och livsresan helt enkelt. Hänger på Hagabadet mera än i min mjuka sköna soffa hemma nuförtiden tex. En bra sak förvisso. Men sen är det så himla himla mycket jag velat formulera i text här, sådant som inte får plats under de små rutorna på IG. tankar om samarbeten, om kroppen, om hälsa och kärlek. Om att inte passa i mallar och att gå sin egen väg. Och visa er jobb som jag pysslar med för tillfället. Allt från vackra stolar, broderier, tapeter, matrecept och Italienska viner till reportage, konstprojekt om kroppen och såklart de egna orden, de hemliga orden.
Men en sak i taget. Vi kan väl helt enkelt börja såhär. Med ett försiktigt hej, det är mars redan. 
Mars och ljusare dagar och människorna lyfter blicken och håller upp dörrar och skrattar igen. Jag ser allt att ni har mera vind i stegen nu, att kinderna rosas när ni ler på vagnen in mot stan, och plötsligt ses vi igen. Lunchar lite mera, rings lite oftare och händerna tycks fulla av osynliga blommor.
Om oss då, i nya hemmet, i nya verkligheten?
Det bor musik i oss och vi dansar genom rummen med ett nytt driv, jag önskar mig fler blommiga klänningar och kaffe på balkongen. Samtal om drömmarna och småbarnens underfundiga sagovärld. Storbarnens verklighet. Min. Er.
Vill visa detta också. Inte beredd på plåtningen men det blev så himla fint trots den mörka dagen. Tack.

 

Kom hit, verkligen, kom.
Och vi andas här. 

Livingroom songs