From ett välmenande pekfinger

Spellistor händer slutet av augusti

Skrivkramp, bilderna blommar.

IMG_5773

IMG_5474

IMG_5730

IMG_5792

IMG_5806

 

Om en spellista om morgonrufsigt hår om höga hösthimlar nu om våra händer om att inte tappa tråden när löven faller från träden eller din mun.

Moons and Junes and ferries wheels
The dizzy dancing way you feel
As every fairy tale comes real
I’ve looked at love that way

I’ve looked at love from both sides now
From give and take and still somehow
It’s love’s illusions I recall
I really don’t know love at all

Who will love you, who will fight…

Alla vinner någon gång sa hon, inga drömmar är för stora… Själv drabbas jag av det stora vemodet när saker glider mig ur händerna. Då är det där mantrat bra att viska till sin inre loser. Jag inser att ju äldre jag blir, desto mindre vet jag. Du får gärna kalla mig klok eller fotograf eller något annat som låter vackert men jag tänker att jag bara är en nybörjare. Att jag lär mig varje dag. Ramlar och skrubbar knäna. Min gud så jag skrubbar knäna detta året. Och lever. Så smärtsamt bra antar jag…

IMG_5389
IMG_5379
IMG_6020

IMG_5851
IMG_5866

IMG_6032

 

Dream your life away…

Hej och kyss

Sommarens vackraste disk

 

IMG_5971

IMG_5977

IMG_5972

IMG_5970

Sommaren och stor familj. Alla förväntningar och allt som ska hinnas med. Jag älskar inte den sista meningen och försöker se det för vad det är. Ett arbete. Disk, hålla undan, packa i och ur olika väskor, logistik med vilka ungar som ska vart, handla, laga mat duka av duka på, natta övertrötta barn och ligga på filten i solen ca 3 minuter innan en konflikt om en My Little Pony ska redas ut eller en flugrädd tvååring ska tröstas. Med det sagt.
Jag hittade min plats på jorden att göra allt detta och lite till. Det där lite till som jag alltid lyckas klämma in i mellanrummen. Plåta. Skriva.
Njuta av små vardagsskärvor i motljus. Spara de bästa ögonblicken i hjärtats innersta kammare. Som att hänga antikt sänglinne på tork i en stor vild trädgård. Eller att plocka fina stenar vid Stenshuvud. Som när vi åt grillmiddagar utomhus i solnedgången och fast att barnen ätit upp valde de att sitta kvar länge, allihop. Som att det plötsligt är det bästa som finns att ta disken. Eftersom den är så förbannat vacker och ljuset som faller in och tankarna som kommer när händerna slappnar av i det varma vattnet och vinglaset står lagom nära och alla röster är som mjuk musik i en annan del av huset och ingen avbryter och jag bara ser in i en grön vägg utanför och allt känns helt magiskt i 15 minuter i sträck.
Det är lycka.
Det sparar jag…