From april 2017

De vackraste rullgardinerna jag vet, i samarbete med Sandatex

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

Ett reklamuppdag som det här tackar jag inte nej till, det vore rent av en skam. Samarbetet mellan talangfulla Emma von Brömssen och Sandatex är något av det bästa på länge, som jag suktat när de lagt upp glimtar på respektive instagram. 

IMG_1191

Sen kom då dagen jag väntat på i evigheter, måttbeställda till varje rum och monterade av  Riviera snabbare än jag kunde säga ”får det lov att vara en kaffe”? Alla med sovrummen mot gatan är supernöjda, dels betyder våren att solen väcker oss himla tidigt varje morgon (slipper vi nu), och dels blev det så otroligt vackert! Ja och gardiner måste man sy själv här eftersom de behöver vara 3,5 meter långa för att rummen inte ska se ut som en gänglig tonåring med för korta tröjärmar. Skönt, nu slipper jag det och vill jag ha noll effekt rullas de upp helt annars till en dryg tredjedel så är det precis om gardiner. Fast finare!

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

Blåregn i mitt sovrum. En lycka varje dag att vakna till detta och se hur mönstret speglar sig i mitt favoritskåp… Den här är svart på grå botten men beroende på färgerna i rummet tycker jag att växtligheten Emma målat känns nästan lite åt det blå hållet, och det gör mig ingenting alls.

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

Verkligen en utmaning att plåta Elviras rum den soligaste dagen på hela året so far, och ändå försöka få både ungar och gardiner att synas. Men här, här syns hängboken fint och jag gillar verkligen effekten av den ihop med tapetens mönster. 

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen
Bästa som finns att hoppa i storasyrrans nya megahöga säng när hon inte är hemma, tss…

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

Och småtjejernas rum. Vi valde samma mönster som i det mörka rummet men i vitt och beige. 

rullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

Drömma bloggrullgardiner Sandatex Emma von Brömssen

Jag har inte ord för hur fin den här kollektionen är, hur generösa alla varit i processen och hur glad jag är över att få vara med på ett litet hörn i allt det vackra de åstadkommit tillsammans. För fler mönster och färgställningar samt återförsäljare, kika hos Sandatex helt enkelt. 

I samarbete med Sandatex  ~Tack till Emma och Lena

/Drömma-Lotta

Allt är nära, tiden en diamant…

dog life
Jag märker att jag just nu behöver vara nära. Nära med kameran, nära i relationer, nära rent fysiskt.

Kajsa Cramer
Kanske det sinnligaste jag äger här hemma förutom mina vintage kimonos… Fast just den här bilden råkar vara från ett besök hos 4 VÅN Spinneriet, jag älskar älskar älskar dessa från Kajsa Cramer och tänker att jag vill ha mera så runt mig, saker som betyder, som är taktila och vackra men ändå med funktion. 

Vagabond Drömma blogg
De här har jag vunnit i en tävling hos Scorett utan större ansträngning, de kommer från Vagabond och slits med hälsan om någon undrar.

Paula Hagerskans
Paula Hagerskans i mitt hjärta!

Paula Hagerskans watches Lotta Lundberg Drömma-Lotta
Jo jag fyller år i maj, väldigt jämt och allt (44, ha). Mina senaste bemärkelsedagar har varit fattiga med förlust och sorg. Kanske det kan bli något annat i år tänkte jag. Kanske kan jag själv välja något annat?
Jag har dessutom redan fått två presenter i förskott. Klockan från min vän Paula är min älskling och den ena gåvan. Helt utsökt en liten söt diamant i mitten, som roterar varje sekund. En sån fin idé. Vegetabiliskt färgad nubuck och borstat stål för evigt runt min handled.

Paula Hagerskans watches Lotta Lundberg Drömma-Lotta
Finns andra varianter med ifall ni undrar…

Paula Hagerskans watches Lotta Lundberg Drömma-Lotta
Ja, här är jag, hej hej. Mitt i livet som det så vackert heter och min intention är att de närmaste 40 åren ska bli de bästa. Jag tänker bland annat fira detta faktum med min andra förskottspresent från mitt favorithotell i Göteborg. Eggers. De bjuder mig och mina 6 ungar på brunch. Sån lyx har jag inte precis råd med själv så jag känner mig som en drottning bara jag tänker på det. Och barnen, de vill jag ha mig närmast av allt. Fina saker i all ära men mina människor. De är så vansinnigt viktiga just nu. 

Söndag i morgon och jag drar allena till Stockholm för jobb och vänner. De jag känt alltid. De som vet minsta ryckning i ögonvrån och kan läsa en hel novell i den händelsen. Hjärtevänner man kan gråta och skratta med, och berätta om alla hemlisar och framtidsplaner som ryms under mina gömda händer. Jag tänker att även om tiden rusar snabbt just nu och det är mycket som händer, är det en gåva. Jag vill stå i stormens öga med den här diamanten och jag vill vara tacksam. Hej livet vad du far och hej vad jag bara får lov att följa med helt enkelt. 

/Lo

En pärla till, eller två. Om Göteborgs auktionsverk och en fotograf.

Helgen som var, del 2:

Hon fortsatte att sova, den där lilla. Så jag åkte till Järntorget och förlorade mig, som alla andra. Ansiktet vänt mot det rosa, solen i ögonen. Kameror och mobiler i allas händer, eller synen för gudar: när en mamma lyfte upp sitt barn som skrattade högt av lycka -inne i ett rosa moln.
Vi bor i ett land som består av mörker och kyla halva året nästan. Det gör saker med en. På gott och ont. När ljuset kommer tillbaka blir det så intensivt, vi har längtat som man längtar efter en älskare som varit iväg länge. Det finns inget som kan stoppa den där passionen, det är som att vi själva är de där körsbärsknopparna som äntligen brister. En ända lång utdragen kyss man inte vill ska ta slut. Vi behöver det, så innerligt och galet mycket behöver vi förlora oss i ljumma vindar, blommor och D-vitamin som lagras för den andra tiden.
Inte alla älskar våren, men många. Inte alla. Men jag. Jag är din och jag väntar och väntar och väntar och sen får jag den där belöningen som gör fjärilarna i magen så många. Deras vingar smeker insidan av det som är jag.
Det är bittersweet och jag vet att det inte är menat för alltid men när det här ögonblicken uppstår är det bara JA. NU. och 100%. 

järntorget körsbärsblom Drömma Lotta Lundberg
Sen smög jag till Auktionsverket, en lite småhemlig pärla på Värmlandsgatan 2. Alla mattor, möbler och all konst. Lampor och porslin som klirrar blygt när kappan stryker förbi. Snäll tålmodig personal som lyssnar på besökares historier, varsamma händer och tränat öga. All kunskap. Jag tycker om. Hej lilla pärla.

auktionsverket Drömma-Lotta

auktionsverket Drömma-Lotta

Och jag kärade ner mig i ett gigantiskt bord. Sssh. Snälla. Låt det bli mitt… Iallafall.
Just nu pågår en fotoutställning av Johan Brink i direkt anslutning till entrén. Så bra initiativ, hoppas att de fortsätter på det spåret! Johan är en sådan där människa som ser allt i bilder ord och musik samtidigt tycks det mig. Få förunnat.
Han skriver i jobbet, tex för Fotografiska, föreläser, samlar, bla på fotoböcker och fotokonst och är utan tvekan den jag vet som kan mest om allt detta och lite till.

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning

järntorget körsbärsblom Drömma Lotta Lundberg
Visst passade det blommiga ihop med min dag så säg? 

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning

auktionsverket Drömma-Lotta

cherryblossom Järntorget Lotta Lundberg körsbärsblom

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning
Den här är en av de bästa på hela utställningen. Mörkerjagaren, ljusjagaren. Så fin!
Finns en bok du kan köpa också. Matad med ögonblick, som kanske just då inte betydde ett enda dugg, eller rent av allt. Den är full av kimonos, rörelser, steg och färger.  Eftertänksamheten den här fotografen besitter parat med alla intryck framför linsen blir en balanserad röra jag tycker mycket om. Liksom harmoni. Trygghet.

Johan Brink fotograf Drömma-Lotta Lotta Lundberg Auktionsverket fotoutställning

Tokyo verkar vara en oerhört kontrastrik stad när jag hör honom berätta. Miljonstad, neonljus, spelhallar, som både krockar och kanske rent av även lever i en slags symbios med stillheten och stadens historia.
Allas liv, sida vid sida.
Tusen och åter tusen dagar flätade i varandra
skrev han.
Jag önskar att jag hade varit där. Jag önskar mig dit, någon gång dit, till just den där gränden där The Writer sitter ihopkrupen på en stol…

Johan Brink

Och jag har visst börjat blogga på allvar igen. Det var väl det där med våren som sagt.
/Drömma-Lotta