Skriv Lotta skriv…

img_8766

Jag plockar ner delar av tavelväggen, det är nya tider nu. Ny konst, ny soffa, ny Lotta. Typiskt hösten om du frågar mig. Disigt eftermiddagsljus, tredje kaffekoppen och jag fyller skrivboken med nonsens, längtan och hudlöst. Vänder hela smeten ömsint med lätt hand och försöker tänka att allt måste få ta plats, tills jag hittat kärnan. Tills all rädsla fallit av och jag verkligen är naken på riktigt. Baby, du skulle vara stolt över mig även om det kanske inte längre spelar någon roll. Även om du var för rädd för att mötas vet jag det. 
Är det ok att tala om rädsla här btw? 
Djupa kalla vatten, de som är mörka. Estoniakatastrofmörka. Den där färjan jag skulle varit med på men i sista stund ändrades planen. Bilar. Att köra. Det kan för kännedom innebära att vara skuld till en annans död eller bara att köra in i ett stort gammalt träd mitt ute på en åker. Allting hängde i trädets grenar efteråt. Han klämdes fast. Det såg så märkligt ut. En vacker installation. Glaset rött. Har jag fått berättat för mig.
Att inte vara nära de jag älskar när de dör. 
Att göra MÄN-iskor besvikna.

Fast det sista har jag nästan jobbat bort så det räknas kanske inte. Det är försent att fega ur nu, jag måste leva som jag lär.
Vad är det värsta som kan hända när du skriver? Ingenting. Men om du bär mig lite, om du lyssnar lite då och då. Skulle det kännas ännu lite lättare. 

Vad är du rädd för? Jag kan bära dig tillbaka i gengäld, om jag får…

Kyss,
/Lo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *