Alla vinner någon gång sa hon, inga drömmar är för stora… Själv drabbas jag av det stora vemodet när saker glider mig ur händerna. Då är det där mantrat bra att viska till sin inre loser. Jag inser att ju äldre jag blir, desto mindre vet jag. Du får gärna kalla mig klok eller fotograf eller något annat som låter vackert men jag tänker att jag bara är en nybörjare. Att jag lär mig varje dag. Ramlar och skrubbar knäna. Min gud så jag skrubbar knäna detta året. Och lever. Så smärtsamt bra antar jag…
Hej och kyss