From juli 2016

Sommarens vackraste disk

 

IMG_5971

IMG_5977

IMG_5972

IMG_5970

Sommaren och stor familj. Alla förväntningar och allt som ska hinnas med. Jag älskar inte den sista meningen och försöker se det för vad det är. Ett arbete. Disk, hålla undan, packa i och ur olika väskor, logistik med vilka ungar som ska vart, handla, laga mat duka av duka på, natta övertrötta barn och ligga på filten i solen ca 3 minuter innan en konflikt om en My Little Pony ska redas ut eller en flugrädd tvååring ska tröstas. Med det sagt.
Jag hittade min plats på jorden att göra allt detta och lite till. Det där lite till som jag alltid lyckas klämma in i mellanrummen. Plåta. Skriva.
Njuta av små vardagsskärvor i motljus. Spara de bästa ögonblicken i hjärtats innersta kammare. Som att hänga antikt sänglinne på tork i en stor vild trädgård. Eller att plocka fina stenar vid Stenshuvud. Som när vi åt grillmiddagar utomhus i solnedgången och fast att barnen ätit upp valde de att sitta kvar länge, allihop. Som att det plötsligt är det bästa som finns att ta disken. Eftersom den är så förbannat vacker och ljuset som faller in och tankarna som kommer när händerna slappnar av i det varma vattnet och vinglaset står lagom nära och alla röster är som mjuk musik i en annan del av huset och ingen avbryter och jag bara ser in i en grön vägg utanför och allt känns helt magiskt i 15 minuter i sträck.
Det är lycka.
Det sparar jag…

Om kärleken till Kavat

IMG_4223

IMG_4319

IMG_4228

IMG_4250

IMG_4309

IMG_4313

IMG_4338

IMG_4328

IMG_4352

IMG_4369

IMG_4374

IMG_4397

IMG_4407

IMG_4436

IMG_4473

IMG_4477

IMG_4447

 

Bildregn från en sen eftermiddag och kväll vid Råda Säteri i juni. Vi drog på oss våra nya skor från Kavat som är ett av mina top tre svenska märken och åkte iväg utan stylister, assistenter precis som vi var för dagen. Det är nog så jag jobbar bäst, autentiskt i naturligt ljus. Det känns inte som jobb utan blir mera en fin stund. Sen kan det hända att en femåring är på rätt uselt humör och att mamman kunde packat ännu mer i matsäcken men det säger vi inget om. Vi låter bilderna tala om 100% rosa fluff och det faktum att vi kommer att spara kvällen i hjärtat. Det sista är iallafall helt på sant.
Om Kavat då. Skönast både för barnafötter och vuxna, sen vill jag verkligen lyfta fram att det är eko! Det mesta tillverkas i en egen fabrik som startades i Bosnien 2009 efter att de tagit emot flyktingar från Balkan på 90-talet och med dem upptäckt kunskaper, yrkeskunnande och strukturer som saknades i Sverige. Det talas det på tok för lite om, kvalitet inifrån och ut helt enkelt. Skorna ärvs här hemma syskon efter syskon så då kan vi lägga till prisvärda också som grädde på moset.

Nu ska jag packa för semestern i ett helt magiskt hus på Österlen. Där jag ska finna solen, vila, äta, sova, göra små utflykter, bada, skriva och plåta analogt.. Precis som jag drömt. Hoppas att er juli är mjuk och att ni är där ni vill vara. Eller att ni har ett mål att vandra mot vad gäller den saken.
Kyss,
/Lo

Om juli och kollot på Bassholmen

IMG_4964

IMG_5022
Tänk att jag varit här. Fått tid till bara mig. Första gången på hundra år. Vilken förälskelse. Obeskrivbara dagar och att landa härifrån tog tid kan jag säga. Det bästa jag gjort, för mig.

IMG_4992

IMG_5036
Testar nattljus inför plåtning av tio huldror…

IMG_5053

IMG_5098
Matcha museum!

IMG_5104
Industri vintage och alla andra ord i den här genren, helt på rikt!

IMG_5085

IMG_5118

IMG_5148

IMG_5193

IMG_5216

IMG_5208

IMG_5225

IMG_5257

IMG_5254

Tänk att jag fick vara med om detta. Kollo Bassholmen, enklast beskrivet är det ett kreativt retreat där du jobbar med dina egna projekt på dagarna och äter middag gemensamt under kvällarna. Matlag var ju fantastiskt, det betydde att ditt gäng stod för en middag och en frukost, resten av tiden var det bara att komma till dukat bord. Lyx! 32 deltagare i det här underbara huset, lugnt, kravlöst och på något sätt verkar man få precis det man behöver just där och då. Jag plåtade, skrev på mina noveller och gick på promenader. Konstnären och stickgeniet Anna Bauer drog med mig till båtmuseet på ön, fantastiskt ljus och dofterna ska vi inte tala om. På kollot samsades författare, texilkonstnärer, formgivare, fotografer, musiker, rektorer, reklamare och livsnjutare osv, i en salig röra. Vissa i sin egna bubbla, andra sittandes i grupp vid långbord för att påbörja arbetet med en ny tapetkollektion. Större delen av tiden låg kameran nedpackad när det inte handlade om mitt egna projekt som ni kanske någon gång får ta del av, eller inte. Det beror lite på hur modiga modellerna känner sig men i vilket fall är det en hyllning till den vuxna starka kvinnokroppen porträtterat efter solnedgången i svagt svagt ljus. Så, inte så många bloggbilder på minneskortet alltså. Men bilderna ovan kanske ändå ger en liten glimt om ron, kreativiteten, maten, samtalen och värmen som jag för alltid kommer att bära med mig i hjärtat. Det känns över lag som om jag den här våren och sommaren reser mig ur en lång sömn. Stockholm, Bassholmen och alla andra saker jag fått vara med om, fått leva i…

Tack snälla Markus och Lotta som gör det här, puss till er båda, Maria min rumskompis och alla andra som var med. Sitter tårögd när jag går igenom mitt arbete som jag faktiskt klämde ur mig mellan alla möten. Alla de här kvinnorna som lånade sig till min konstnärliga idé. Ödmjukt slår hjärtat nu. Ödmjukt och stolt. Jag har hittat min väg, eller snarare, hittat tillbaka. Tack.

Love,
/Lo