Det där skörstark ni vet

slappLite såhär idag.
När man måste kämpa för det man tror på och oftast stångar sig blodig. När man går intill ett barn eller flera, och känner att vissa saker är rätt, andra så genuint trasiga eller fel. Då finns inget annat än att resa sig varje dag och borsta av knäna. Stångas vidare, smartare och ärligare nästa gång. Tydligare. Det handlar inte om någon speciell ovanlig styrka som bara jag besitter, därför att för sitt barn, måste man bara. Stå upp. Vissa perioder i livet orkar man mindre, är rentav en misslyckad förälder men då säger jag bara. Ge inte upp. Imorgon är en ny dag. Andas. Sov på saken. Alla de där fåniga orden som faktiskt betyder, om du menar och inte viker med blicken. Ah, att skriva om svåra saker när det är barn inblandade är ju omöjligt utan att hänga ut. Så jag slutar väl här. Lite kantstött, måndagstrött, och redan längtig efter barnen som jag sa hejdå till i morse…

IMG_0999En gång när jag var 23 var jag på en fest. Alltså för pass 19 år sedan, om någon nu undrar. Då var jag på en vacker trädgårdsfest hos en kvinna som brukade färga håret korpsvart fast det var kritvitt vid det där laget. Utväxten var som en bred vit jag vet inte vad men stilig ja och med en knivskarp blick bakom hårslöjan. Och i villan i en Stockholmsk finare förort fanns det minnen överallt. Jag minns precis vad jag hade på mig och förmodligen såg jag rätt så mycket ut som kvinnorna på den tiden det begav sig, när hon flydde under andra världskriget i en båt till Gotland och hennes äldre kusin (min dåvarande svärmor), tvingades sjunga varje dag hela tiden under flykten för annars hotade hon med att skrika så liten hon var… 

kameliaDet där kriget, som det snart inte finns några vittnen kvar ifrån. Så märkligt. Så främmande för mig som 23:åring men ändå inte. Vi har alla våra krig, våra sorger och bedrövelser men just det där traumat är nog ändå något extra allt att vara med om i dess sämsta bemärkelse. Nåväl. Hon höll ögonen på mig, frågade ut mig, vägde min uppenbarelse på våg och funderade på om jag var den rätta till den där karln kanske, vad vet jag. Men en sak glömmer jag inte, hon sa att min klänning var vacker och att hon såg att jag var en sån där skörstark kvinna. Skörstark, ett ord jag använt vid husbehov sedan dess och kanske var hon den här svarthåriga damen med tung parfym den som uppfann ordet, vad vet jag. Orkar inte googla. Inte idag.

kameliorPå instagram lägger jag ibland upp bilder från mitt projekt Secret Garden, där får jag annars mest likes när en bild på ett helt rum hemma syns och barn i änglavingar leker lite lagom maaagiskt sådär. Det är ok, det är vackert och som det ska. Jag väljer den vägen själv oftast, där. Den lite tyngre estetiken gör sig ändå bäst i större format. Därför har jag nu beslutat att om det finns någon annan än jag därute, som gillar svartvita sotiga bilder på kamelior, vitkädda damer och palmhusromantik med råa kablar och nödutgångsbelysning, eller bleka händer bakom skitigt glas som om de levde under isen. Om. Så kommer jag att sälja mina alster som posters. Snart. Väldigt snart… Dock har jag inte fått upp alla bilder än, och nåt är fel med sidan så de ser hemska ut om man inte klickar på rutorna. Jaja, en liten teaser kan vi kalla det. Dagens bilder blir nog alla posters minus en av kameliorna. 


Kära måndag, tack och godnatt. Och tack ni som tittar in här -en liten långsamt växande skara, det känns så himla fint så tack till er med!

8 comments

  1. Rebecca says:

    Det är ett sånt lugn över det du skriver, sättet du skriver på får en att känna sig trygg på något vis trots att allt inte är glädje alla gånger. En äkthet och inte bara yta, inspirerande!

    Och jag gillar vad jag läser om att du kommer sälja dina bilder som prints! Du har ett magiskt öga för vackra ting <3
    Kram Rebecca @inredningsdetaljer

    • Drömma says:

      Åh, Rebecka vad glad jag blir. Tack för att du tog dig tid och svarade, att få folk trygga i sitt skriv är kanske den finaste komplimangen man kan få tycker jag. Kram på dig!!

  2. Moa-Lisa says:

    Skörstark. Jordnära och överjordisk. Du är one of a kind ❤️.
    Och som jag längtat efter att du ska sälja dina bilder. Nu blir det spännande att de om favoriterna är med. Kram

  3. ellen says:

    Alltså wow ääälskar dina bilder och längtar efter att ha minst en på väggen hemma. Pepp till dig drömma och verklighet! x/ellen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *