Ljusjagare i november…

agentemmamärta-4

 

Jag kan inte sova och redigerar bilder. Logiskt när man har en släng av mjölkstockning och en bebis som väcker en var tredje timma el mer just nu. November gör mig både grinig och längtig, sen var det det här med ljuset. Det förbannat obefintliga, där om jag så mycket som andas på kamerastativet i det mörka rummet, sabbar bilden. Eoners långa slutartider hjälper inte, för känslan av ljus går inte att tvingas fram tycker jag, inte om du inte har en massa flaschiga boxar och sånt iallafall. Som jag funderar på att skaffa bara för att vi bor där vi bor. Det är tur att jag egentligen har det bra, att jag har en fin kofta att krypa in i, hela och rena ungar och en bra karl. Ett hem. Paus…

Tillbaka: Jag gick till fönstret, det hördes lite liv därute. Då fick jag som en stor hammare av köld i magen. Mina lyxproblem alltså. Stora vita säckar under taket vid Betelhemskyrkan. Vad har hänt, tänker jag. Som på tv i krig. Det är människor. Det är levande människor som ligger därute i kylan :/ Som stora vita kokonger av hopplöshet, fattigdom och längtan. Får de någonsin bli fjärilar undrar jag, får de gnälla över slutartider och osnyggt ljus? Nej, skulle inte tro det. Vad ska vi ta oss till, jag klarar inte av att vända bort blicken, samtidigt som att mina pengar tiggarnas pappersmuggar inte hjälper känns det som. Jag vill göra mer…

Livet alltså, väldigt orättvist ofta. 

2 comments

  1. Mia says:

    Hittade hit idag och det är så väldigt fint här! Och jag vill fortsätta följa din blogg. Men upptäcker att det inte går att lägga till den i Feedly. Feedly hittar inget feed så att säga. 🙂 Tänkte att du ville veta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *