Ta med mig när du går

”Men. Du. Jag vill ju ge dig. Allt.
Luta mitt ansikte över ditt och skratta pärlor i din mun. Tvätta ditt hår med honung och sav och svälja din gråt så att du slipper själv.
Älskling. Musa. Kamrat med starka armar och återhållsamhet. Under ditt allvar gömdes vulkaner i juli och jag bar siden och sammet bara för dig…
I en dröm svävar jag över en turkos swimmingpool i min lila kimono. Under mig. Åtråvärd med marmorarmar, gudars vingar som skär ytan. Någon annans skydd.
1500 meter eller år. Jag tränar vid poolens kant på min tålmodighet och andas under ytan när du ber mig.
Kroppen i en båge. Vänder håll, tillbaka igen. På ruta ett.
Och mitt hjärta fallet genom himlar innan jag vaknar.”

Bilder från Paris, ord från en vecka i september.

Angeläget…

Lite jobb då. Fast det ser bra galet ut när man plåtat en bild till ett uppslag och text och ”vik” mitt på, saknas. Iallafall. Mitt och Lisa Maries jobb för Rum Hemma ute nu. Bra tidning, köp! 

img_4600

img_4619

img_4605

Annars, en glimrande kväll på Pigalle igår med mina fantastiska kollegor från skolan. Hade kunnat sitta ända till morgonen i den miljön och prata livet. Helst boka ett rum så att man slapp gå hem sen också. Det är nog mitt skönaste ställe i stan ändå, sitter där både med ett barn i taget för att unna oss, har kreativa jobbmöten på terassen eller så äter jag mat i världsklass med kär vän. Det känns viktigt nu. Lägga tid för vänprat om livet och om kreativa processer, fotografi, vart ögat landar genom en lins. Blir det en utställning, en bok eller båda? Vad vill jag? 

Ett liv. Ett liv har du.

Det är så väldigt angeläget för mig att säga er. Var varsam. Lägg inte locket på. Använd tiden du fått,  förvalta den väl. Var modig. Lev för i helvete. Hur är inte viktigt bara du har passion och lust i dina val. Inte konventioner, jante eller präktighet snälla rara…
Ibland svämmar hjärtat över, lite som opera. Så älskar jag livet. Inte många lever som att det kan ta slut i morgon. Jag försöker ändå tänka så. Det är inte så svårt när man förlorat. Eller håller på att förlora. Det är nu nu nu och igår samtidigt som måndag och blodpudding och PMS pågår sida vid sida med cancern, kärlek och livspassionen. Så förunderligt det jag kallar mitt liv ändå är och det jag påstår är min tid. Snart är allt glömt. Inte desto mindre betydde allt något. Där och då, här och nu, för en eller för flera.

Ibland svävar jag lite ovanför alla andra, eller flyter vid sidan om känns det som. Alla artighetsfraser och snabba puckar. Som också är jag. Men lika ofta, inte alls. Finns det någon som jag, tro…

 

all this and more. and to let go of August.

IMG_7792

IMG_8368

IMG_8366

IMG_7028

IMG_8464

Om kärlek. Jag tänker på en av mina bästa vänner, min mamma. Hon som aldrig kom till Italien men kunde flytande Italienska. Om hon hade levat hade vi åkt dit nu. Jag har heller aldrig varit för kännedom…
Men om hösten. Får jag alltid en sån lust att resa. Bort. Till. från. Förändra. Fördjupa. Lägga bakom. Börja om. Söka upp. 
Vemodet när det ska släppas taget om augusti. Som var väntan och gick så snabbt på samma gång. 

Jag redigerar bilder från det finaste bröllopet jag plåtat och gråter över hur fint livet kan få vara, och till Weeping Willows och Chet Baker. Det är vind i mina steg när jag går till jobbet och jag tänker om det bara fanns mer tid.
Jag hade velat ha mer tid. 

 

Sufjan Stevens