Reklam för ljuvligheterna från Jotex

sänggavel Drömma för Jotex
Ni som följer mig på Instagram har väl redan sett både soffan, sittpuffarna och sänggaveln (Orrviken)  från Jotex vid det här laget och jag har haft det här inlägget i startgroparna ett tag nu, men livet kom emellan som det så fint heter. Det är överallt nu, kryper under mitt skinn, kittlar min nacke och hoppar i vattenpölarna längs Vasagatan. Livet alltså. Någonstans är ens hemma, det förändras till utseendet rätt ofta hemma hos mig och ligger sällan på samma plats mer än 2-5 år. Nomad. Ändå är tingen viktiga för mig. Funktion, vackerhet. Mitt hem är min borg oavsett vart den är belägen och oavsett pengar eller inte kan du anstränga dig. Vårda. Fynda. Byta.
Tillbaka till möblerna från Jotex då. Sänggaveln sålde visst slut i bredden 180 cm och det är förståligt. Så hög och pampig. (OBS den stå på golvet vilket är ett stort plus), och den här sängen är lite högre än standard, så får ni ett hum. Plötsligt blev sovrummet kontinentalt, och jag sover som en prinsessa för kännedom.

jotex stylist Drömma Lotta Liundberg sammetsoffa golvpuff soffa Åre

Hurra för nytt fint vardagsrum! Och det faktum att de små inte är i pillåldern längre. Jag kan ställa saker lågt och de står kvar, så skönt.  Den lilla blå som heter Sacramento har flyttat till sovrummet nu, Märta använder den som pall när hon ska klättra upp i min säng. En liten pralin med mässingsfot som flörtar med 20-talet och verkligen sätter an tonen i ett rum. Just nu slut men åter ca v.18! Himla bra om du är trångbodd men vill förändra stilen till en lite mer tjusig en, köp sammetsgardiner och piffa med matta och pall så är tex sovrummet plötsligt en hotelldröm. Soffan Åre däremot, den tar för sig rumsligt. Nästan 2,5 lång och så djup att de smås hela ben har stöd när de sitter här. Hög rygg, stabil som få och alla får plats. Lekvänlig! Det och snyggheten är det bästa med den so far. Den stora gula pralinen hittar ni här, ska komma in i fler storlekar och färger i ca maj.

Sammetsoffa Åre Drömma för Jotex
Vi grejade i höstas med ekollon, första gången de lyckats gro hos oss men nu ser de rätt trötta ut. Vad gör man med dem? Planterar ut och räddar världen kanske? 

Drömma-Lotta Lotta Lundberg Anemoner
Anemoners snälla stilla ögon. De har varit en ren tröst och har följt med mig till varje rum, vi har andats i samma takt och jag tänker att det där med snittblommor är the ultimate lyx för mig. Oavsett om jag stjäl några i en kommunal rabatt, köper i nån liten söt butik eller plockar på nån Österlensk äng om sommaren. Fast jag glömmer rätt ofta att ta hem. Alla andra verkar gå ut och köpa fredagsbuketter i tid och otid, jag får bestämt ställa nåt alarm för att hänga med isåfall…

sänggavel Drömma för Jotex

Just nu:
Här sitter jag i kuddhavet och bloggar, läser andras texter, letar nytt hem i en användarovänlig app och drömmer jag om hur jag ska ta våren och världen med storm. Ska bara bädda in hjärtat mjukt mjukt. Välja rätt. Välja bort.
Vänta bara, jag är nästan där…

sänggavel Drömma för Jotex

Sjukling på bättringsvägen. Två veckor. Stackars barn. Vi bor fasiken i den här soffan numera. Och de där små rangliga träden bor i mitt hjärta. Så skörstarka ni vet?
Alla får plats. Som en slogan, ”så vill jag leva”
I mitt hjärta,

får 

alla

plats

 

/Drömma-Lotta i samarbete med Jotex

 

Drömma hjärta Eggers – om skrivandet och ömsinta lakan

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hatti-hatti-kimono-sustainability-recycle-vintage-sari-hotell-eggers-dromma-lotta-lundberg-bokmanus

hotell-eggers-rum-127-dromma-lotta-lundberg-skriva-manus-agonist-perfums-floralust-aeosop-hudvård-ekologisk

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-drömma-lotta-kristallkrona

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-stambord

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-stambord

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-drömma-lotta-ta-med-mig-när-du-går

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-balkong

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-tulpaner

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-sänggavel-sammet-velour

hotell-eggers-lotta-lundberg-skriva-manus-dromma-sammet-ARMCHAIR PARKER
Jag ska börja med att säga att det här är ett så kallat sponsrat inlägg åt hotell Eggers. Och ni som följer mig vet att jag bara samarbetar med dem som ligger mig allra varmast om hjärtat, som jag ändå redan utnyttjar eller hur man ska uttrycka det. Så. När vi nu är klara med det.
Ni vet att jag skriver på ett bokmanus i mina mellanrum? Ingen bör ha missat det på instagram iallafall, som jag pumpar ut budskapet… Det där utpumpandet fungerar nämligen lite som en försäkring, att jag inte ska ge upp, inte släppa taget om en dröm. Orden, min längtan, all sinnlighet och poesin som rör sig som tunga fåglar mellan mina revben vissa dagar. Andra dar som fjäderlätta smekningar från Österlens fjärilar i juli. När ska en sexbarnsmamma och heltidsarbetande kvinna få tiden, att skriva dem? Jo om nätterna när jag ändå hämtat ett glas vatten eller baddat någons febriga panna. På helgerna vid frukostbordet (dåligt samvete, aj), på 19-bussens 7 minuter korta färd mot eleverna och på toaletten. Små fragment ur min hand, ner i skrivböcker eller in i mobilen. Mitt språk är ett floddelta som jag vadar genom, ibland tar strömmar tag i mig likt ett kaos och det känns begripligt och nästan skrämmande. Ibland lägger jag mig bara ner och flyter på rygg, med ansiktet vänt mot stjärnhimlar eller mot solglitter mellan pilträdens hårslöjor. Det handlar om rörelse, kärlek och möten.
I höstas fick jag en idé om att fly vardagen då och då, låsa in mig på hotell och skriva mera fokuserat. Det var en god tanke, för allt utom min ekonomi. Så jag ser faktiskt mina tre sponsrade nätter hos Eggers hotell som ett slags konstnärsstipendium. Som en chans att vara nära de mina om jag skulle behöva rycka in, men tillräckligt avskärmad för att kunna gå in i mig själv och de gömda orden. Det brukar ta tid att landa. Det handlar om det ovana i att vara ensam med sina tankar, att inte vara behövd. Det tysta. Det mörka. Djupet. Känslorna. Att det är mig själv jag möter blir nästan skrämmande då. 

Men här var det inte svårt. Eggers som är ett av Sveriges äldsta stora hotell i bruk där de nya ägarnas varsamma händer behåller, bevarar, lyfter fram. Allt får ta sin tid. Här blåste de inte ut och började från noll och jag är så innerligt tacksam för just det. I korridorernas röda vener står gamla möbler lite var stans i väntan på. De nya som köps in ser ut att vara från tiden. Det finns en värdighet här. En värme bland personalen när jag blir sittandes efter frukosten. Det klirrar av porslin och gamla silverfat, ljuset släpar in genom de höga fönstren mot Drottningtorget och marmorbänkarna dignar av frukostens ljuvliga rester. Uppmuntrande ord. Stolthet.
Deras klientel är en salig blandning av turister, det äldre gardet som kan berätta historier från förr och en och annan barnfamilj och några få hipsters. Men än så länge, och jag hoppas och tror verkligen att det kommer att få fortsätta vara så, är det hur som helst ett ställe för alla. Inte bara en högkänslig trendelit som tröttnar efter en halv säsong och drar till nästa nyöppnade ställe. Inte bara de äldre. Så som jag vill, en kontinental känsla i det. Takhöjd och rymd i alla rum, en stilighet och hemkänsla samtidigt, det är verkligen något med atmosfären som gör mig lugn. Som vaggar mig och viskar att jag betyder. Att min njutning här är i fokus.

Det blir så enkelt att skriva då. Det blir en vändning. Ett hopp.
Rummets varma famn, de ömsinta lakanen och ljuset mellan väggen och de tunga gardinerna om nätterna. 

Jag är er evigt tacksam. 

RUM 127

Jag lyssnar på Eric Schüldt

Tipsar om:
Jag bär inte längre bara antika kimonos utan även återbruks som den på bilderna från Hatti Hatti, en icke vinstdrivande organisation som jobbar i Nepal, grundad i Sverige. Perfekt att slänga över sig när man har en trist jeans och t-shirt dag och perfekt som idé om hur man förbättrar världen på plats, i det lilla. Som för all del kan bli det stora… Se till att klicka in er och läs mera.