Om oss och musiken

José Gonzalez släpper Vestiges and Claws och vi fick chansen att vara med på ett litet hörn i videon Leaf off/The Cave. Familjen var inte svår att övertala trots att en del känner sig väldigt obekväma framför kameran, jag tänker att det var modigt och spännande att delta och framförallt ett omistligt avtryck i rörlig bild som vi alltid har vad som än händer. Vi småsprang till studion i regnet, och ställdes direkt framför kameran, osminkade, precis som vi var. Meningen var att vi skulle le som inför ett familjefoto men det var stört omöjligt att göra i ett streck alla samtidigt och Märta hoppade konstant på ett megablåmärke jag hade på ena låret. Så pirrigt och roligt och skruvat, efteråt gick vi och fikade och firade och sa att jamen nu vet vi, det här gör vi om imorgon! Det kändes viktigt det där med avtryck som jag nämnde, jag som aldrig tar livet för givet, som vet att man kan ryckas bort bara sådär. Just den här videon och sammanhanget kändes därför så bra, inspirerad av rörelsen The Sunday Assembly, lite extra vackert helt enkelt. Vi firar livet, vi gör gott och vi tar hand om varandra…

I samband med videon fick jag upp ögonen för Göteborgsbandet Castlewoods. Så väldigt känsligt, finstämt och med analog feeling. Det kan bli något riktigt bra av det här, ser fram emot skivan som ska komma ut i år.
Hoppas att ni gillar och sprider tonerna, och kanske ses vi på Josés konstert i London i maj?

/Drömma-Lotta

Om att ha ett personligt hem + mitt projekt

palmhuset

palmhuset2

palmhuset4

palmhuset3

palmhuset5

palmhuset7

Ja jag vet, här kör jag slow bloggning ner i halsen på er i 180, vart tog hon vägen liksom? Gott nytt år iallafall!

Vad har hänt då? Mycket, allt och inget -men en rolig sak som jag vill dela här och gör bara för mig är ett litet ja, konstprojekt väljer jag att kalla det. Resultatet får ni i bästa fall beskåda i vår, men som en försmak delar jag med mig av lite provbilder som hjälpte mig att komma i stämning och guida mina drömmar om bilden jag egentligen är ute efter, rätt. Linnéa är en fantastiskt bra vän och modell i det här arbetet, det är så skönt att känna sig helt trygg tillsammans trots att turister står och glor samtidigt. Att jobba som fotograf och blunda för vad alla andra gör, hitta sitt egna väsen och följa det, är det bästa jag vet och speglar väldigt mycket mina tankar även om inredning för att snyggt glida in på spår nummer två, det som rubriken skvallrar om…

Nu blommar trenden ut ordentligt vad gällde snacket om det personliga hemmet, hur vi ska inreda med värme och vara unika in absurdum. Alla hakar på även om vi sedan ser ungefär likadana ut i respektive fålla i slutändan. Eller är det rent av på G att den personliga stilen blir en helt egen genre? Givetvis når inte alla ända fram till det perfekta ickeperfekta personliga, men är det ens viktigt? Inte för alla, det har jag svårt att tro. Alla är inte bra på inredning, alla måste inte vara det och alla bryr sig inte lika mycket utan trivs bra som det är. För mig handlar inte ett personligt hem om någon smal elit av esteter som bergis både har sitt egna klädmärke och är artister och stylister på samma gång utan mera om mod, talang, intresse och tid. Samtidigt om du letar statistik gissar jag att många av dem som sitter på snygghemmen just är en del av den där konstnärliga klicken, men långt ifrån alla. Säger jag emot mig själv nu? Må så vara, tillbaka till vad det handlade om, enligt mig:
Mod att gå sin egen väg och välja bort den där apsnygga bubbliga vasen som alla redan har för någon du tycker är minst lika fin, men ännu inte exploaterad i samtliga magasin och i varenda ”rätt” inredningsbutik just nu. Talang och ett estetiskt öga, för så är det, vissa har det helt enkelt. Kreativa själar som får varenda tvätthög och skrivbord fullt av fakturor att se tjusigt och eftersträvansvärt ut. Intresse för att gå i butiker, surfa runt, kunna lite enklare möbelhistoria, stå tidigt på loppisar och följa med i vad som händer på inredningsfronten helt enkelt. Tid sist men inte minst. Tid att låta paradiset växa fram, Rom byggdes inte på en dag och det gör garanterat inte ett fabulöst hem heller.

Jag lever verkligen inte alltid som jag lär, oh nej men för den skull har jag rätt att tycka saker och reflektera. Självklart är jag inte ensam om den saken, innan jag postade detta inlägg googlade jag fram lite andra texter; här och där hittar ni andra ord skrivna i ämnet och surprise, vi verkar vara rätt likriktade här med :)

/Drömma-Lotta

I decemberljuset

IMG_0165
lucia

Jag hoppas att ni har en snäll lucia. Vi vilar vi upp oss och skrapar ihop en lillasyster 100 gånger om dagen, hon vill flytta stolar och ramlar in i saker hela tiden. I skrivarstugan gjorde vi något som kan liknas vid en krans och när pappan kommer hem från London ska jag börja gå dit ensam. Verkligen skriva något. Lyriska rader om naturen och huden och hur livet vill. 

/Lo

Om en kvinnas doft

IMG_0088

IMG_0103

IMG_0025

IMG_0027

Jag jagar min doft och tänker att den behöver vara lika delar då som nu, mitt lekfulla vilda egensinniga blandat med det sinnliga romantiska och även den genom åren förskansade pondusen. Det närmsta jag kommit än så länge är det svenska varumärket Byredo. Vansinnigt välgjorda och därmed inte så billiga givetvis. Det kan gå år utan att jag har en doft av den enda anledningen att ingen känns helt rätt men jädrar i min lilla låda nu ska mamman önska sig en specifik doft i julklapp. När vi ändå är inne på jul så är jag rätt kass på att pynta men alla stjärnor är numera uppe och skogen har återigen tillfälligt flyttat in i glasvas modell enkel burk vilket verkar vara helt rätt iår. En julgran blir det väl med och mkt levande ljus som inhandlas i mörka färger.  Släng in ett par doftande hyacinter och en snittamaryllis så är saken biff om du frågar mig. Vi har bakat pepparkakor med köpedeg och barn från 7 månader till 16 var med och gjorde allt från glada snippor och snoppar till larver och mer traditionella grisar och granar… Kuddarna med granar har vi året om i köket men de passar väl extra bra just i december antar jag. Bor du i stan föreslår jag ett besök hos nya KOJA som bergis säljer dem. 

Idag är en trött dag, vi smyger runt i mörka rum och klappar många gånger på lillasysterbebisen som ramlat och skadat näsan. Det där med en kvinnas doft och siktet mot ett poetiskt inlägg tappade jag visst någonstans mellan priset och julpyntet. Ni får väl förlåta och vem vet, efter helgen kanske jag tar nya tag och slår er med nåt skörstarkt som får er att tappa hakan. Så länge får ni väl hålla till godo med mitt svamlande på instagram eller njuta av bilderna på bloggen.

Ha en förtjusande fredag och helg och lucia, doftlös eller inte <3

/Lotta





 

Finaste minglet hos Gulleds

Gulled

IMG_9832

Förra veckan var jag på mingel hos en agentur här i stan som heter Gulled. Nya lokaler för ett anrikt gammalt företag som har Magis, Tom Dixon och Hay i sitt stall. I ärlighetens namn var jag där lite innan för att fånga det lilla dagsljus december har att bjuda men vi kan väl bara låtsas att vi alla hängde där från morgon till kväll, ok? Förvaringsaskarna i kork, trä och grön marmor var väldigt sinnliga och en av mina favoriter men den mest omtalade saken var faktiskt varken av marmor eller mässing hör och häpna, utan en väska med tungor på :) 

IMG_9855

En annan av mina favoriter från Hay är about a chair och Sara som höll en liten presentation av Gulled berättade att det även är en av deras absoluta storsäljare. Den finns typ i hur många olika varianter som helst, bara att välja och vraka bland färger, underreden och stoppningar. Som ni ser höll jag hårt i väskan som kanske eg inte är precis min stil men jag gillade den ändå. Den hade Det, och jag matchade ju min drömstol så så var det med den bilden….

IMG_9824

Det blev kväll, jag drog dit (igen) och bäddade ner Märta i vagnen som bara vaknade en gång, när Hanna Wendelbo från Sandbergs skrattade sitt varmaste ;) Hennes roliga man Martin och trevliga Emma lekte och stylade om lite i lokalen, bla fick dessa händer sig en makeover men det passade sig inte i bloggen (censur), så vi lägger det åt sidan helt enkelt..

IMG_9998-2

Min vän Lisa Marie från Up the Wooden Hills var där, hon är en av de jag samarbetar med i projektet Basar för kännedom och en himla fin och ödmjuk själ, för att inte tala om origami-proffs! Vi blev lite kära i glasen med räfflad yta och blekta toner. Spröda och superfina. 

IMG_9901-2

IMG_9946-2

Det bjöds på sushi och egen öl med superhjältar på, jag fick massa skum i näsan fast försökte spela sval, men det hade jag inte behövt för alla som var där besatt ju en skön och avslappnad stil som man säger, lite som en familj. Det kändes varmt och äkta och tillslut glömde jag väl bort att jag var lite ringrostig i mingelsvängen och babblade som en besatt. Det är sånt som ölskum och god mat gör med en föräldraledig antar jag. Egentligen ville jag inte att kvällen skulle ta slut, vi sprätte runt som kalvar på grönbete och fotade maniskt, satt i små öar och pratade om: allt, jag menar ALLT. Det var en fin tillställning och då har jag inte ens nämnt världens finaste välfyllda goodiebag, maj gad säger jag bara. Kändes som julafton och jag köpte med mig några saker jag velat ha länge men inte unnat mig så vi får väl ta ett helt nytt inlägg om detta senare.

IMG_9929-2

IMG_9974-2

Så, mitt varmaste tack kära Gulled och ni andra som var där och tålmodigt hängde med mig och ärtan Märta <3

/Drömma-Lotta

 

 

 

 

Du, vi ses väl på Basar Deluxe?

IMG_9791

IMG_9794

IMG_9801

rise

IMG_9803

ards asseccorise

 

På söndag smäller det, vår sista Basar på ett tag och den går inte av för hackor vill jag lova. Handplockade gamla och nya vänner i en förträfflig magisk röra faktiskt. Titta in på vår Tumblr, osa och se finheter i vårt event och sist men inte minst #basargbg som är en # lika mycket för oss utställare som er besökare. (Vi älskar att se era fynd på hemmaplan efteråt). Jag garanterar att du på en timma kommer att hitta de flesta och bästa julgåvorna hos oss! De flesta men långt ifrån alla tar kort eller swisch så bring cash är du snäll. Vi har satt snällpriser på det mesta, vad sägs om 350:- för Maria Häggmans Peace-poster mot ordinarie 495:- tex? Ovan syns den, Märta Hanssons ”ogräs” i bakgrunden, Eduards underbara kollektion Näver och Kuddfodralen som Emma von Brömssen designat för House of Rym. Allt hittar ni vid mitt, Maria, Märta, Cicci och Emmas två bord. Fik har vi också, på stora scenen och i ett mysigt rum bakom. Andra utställare är Le Kiosk, Studio Esinam, Love my Bib och Up the Wooden hills tex…

Tatuera in tiden där det passar er: 11-15 på Storgatan 3 i Göteborg.

Vi ses!
/Drömma-Lotta

Those dancing days…

De där hemmadagarna, när man tycker att det enda som händer är 117 blöjbyten och ett Diegoavsnitt för mycket samtidigt som man går mellan rummen med tre grejor i taget ständigt påväg ständigt lyssnande med ena örat och känslan av att tiden står stilla och det här är magiskt och ibland rätt trist på samma gång. Förmodligen de dagarna jag kommer att längta tillbaka till om tio år. Men vem vet om vi ens lever då. Those dancing days är nu…

 

2014-11-24 12.03.37

2014-11-24 13.14.58

2014-11-24 14.55.22

2014-11-24 14.50.06

2014-11-24 12.03.32

Ljusjagare i november…

agentemmamärta-4

 

Jag kan inte sova och redigerar bilder. Logiskt när man har en släng av mjölkstockning och en bebis som väcker en var tredje timma el mer just nu. November gör mig både grinig och längtig, sen var det det här med ljuset. Det förbannat obefintliga, där om jag så mycket som andas på kamerastativet i det mörka rummet, sabbar bilden. Eoners långa slutartider hjälper inte, för känslan av ljus går inte att tvingas fram tycker jag, inte om du inte har en massa flaschiga boxar och sånt iallafall. Som jag funderar på att skaffa bara för att vi bor där vi bor. Det är tur att jag egentligen har det bra, att jag har en fin kofta att krypa in i, hela och rena ungar och en bra karl. Ett hem. Paus…

Tillbaka: Jag gick till fönstret, det hördes lite liv därute. Då fick jag som en stor hammare av köld i magen. Mina lyxproblem alltså. Stora vita säckar under taket vid Betelhemskyrkan. Vad har hänt, tänker jag. Som på tv i krig. Det är människor. Det är levande människor som ligger därute i kylan :/ Som stora vita kokonger av hopplöshet, fattigdom och längtan. Får de någonsin bli fjärilar undrar jag, får de gnälla över slutartider och osnyggt ljus? Nej, skulle inte tro det. Vad ska vi ta oss till, jag klarar inte av att vända bort blicken, samtidigt som att mina pengar tiggarnas pappersmuggar inte hjälper känns det som. Jag vill göra mer…

Livet alltså, väldigt orättvist ofta. 

Allt hon rör vid blir guld…

Emmavonbromssen1

IMG_9403

IMG_9367

IMG_9414

 

Emma von Bromssen har tryckt upp de finaste bladfåglarna (och kanske de enda i världen, vad vet jag), som hon säljer i sin shop. Emma hittar ni även på vår Basar för er som hänger i Göteborg. Jag lånade hem ett gäng fåglar och fotade mot vår sovrumsvägg, den som alla jämt frågar om på instagram för er som följer mig där.  Den lilla aprikosklänningen hade min mamma som liten och kimonon kommer från en följare på instagram, precis som den söta blusen. På sista bilden hänger en klänning från min gamla butik Drömma.
Ang vår tapet: Boråstapeter har gjort den och den är både prisvärd och väldigt vacker i all sin enkelhet, eller hur?
Nu tar jag med mig noll barn och en kamera och går på #instameetgbg för att hämta kraft och inspiration.
Ha en fin söndag!

/Lotta

När hjärtat sväller

hoslotta1

hoslotta3

hoslotta7

 Tänk dig att du kliver upp på morgonen, utvakad och med gårdagens mascara lite på svaj, en knut som du sovit i och hej hej så knackar det på dörren: där står ett team redo att hugga tänderna i dig, eller nä jag skoja bara, -i ditt HEM såklart. Det skulle kunna bli rätt stelt men på nåt sätt får kvinnorna bakom Le Kiosk dig totalbekväm vill jag lova. Visst att jag redan känner de här sköna bönorna men ändå. Det blev bara så härligt, allt flöt på och resultatet hittar ni både i senaste Family Living och på Nannas braiga blogg, Så fint jag vill. Det är så fint skrivet om oss och när jag tittar på bilderna fattar jag, vilken lägenhet vi faktiskt bor i. Inte klokt egentligen så vacker!

Fredag nu. Fullt hus med gäster sedan nio i morse och lockhuvudet här är fullt av nya drömmar och inspiration som jag vill dela med mig av, när tiden lägger sig tillrätta i mitt knä…

Fotograf: Nanna van Berlekom